Jag ska vara ärlig, när jag har tråkigt så googlar jag mig själv. Hårt. Jag googlar på Pelle Nilsson, Pelle, pellespersonliga, pelles, kungen och så vidare. Det hela är en väldigt otrevlig och narcissitisk syn. Att jag ens talar högt om det är bara det jävligt illa. Men idag är jag tvungen fan, för dagens googling kom med två roliga fynd.

1. Bloglovin' + Pälläs Pärsonliga = över 300 peeps. Nu är det jag som bjuder er på LSD och kanelbullar!

2. En hemsida, vars länk jag inte hittar igen (!), hade gjort om sin layout och besökarna fick tycka till. Någon, jag vet inte vem, hade lämnat  en kommentar i stil med "Jag gillar den nya layouten, den har en stil likt Pelles personliga". Haha, så jävla grymt!

Man är inget på nätet förrän ens bloggdesign blir ett mätverktyg för andra, det har morfar lärt mig.

Nu ska jag göra redaktionen på TV4's Nyhetsmorgon nöjda, för här har de en som faktiskt lyssnar till de musiktips som de har att komma med i ett av sina inslag. Fredrik Strage var på plats i studion i förrgår och tipsade om gruppen Jj och deras låt "Let go".

Det är som om jag blivit frälst, fan i mig. Utan inblandning av Gud, sandaler och skäggiga män. Jag har lyssnat på Jj-låtar konstant de två senaste dagarna och jag kan inte för allt i underlivet begripa hur jag kunnat missa den här gruppen. Inte för att det är den mest etablerade duon som finns, men ändå...

Det är lite som upptäckten av Lily Allen om igen. Minus den sexuella spänningen som är mellan mig och Lily. För den finns där, tro mig.

Jag måste berätta vad som hände natten till igår. Jag vaknade upp och började rätta till kroppen. Ni vet, så där som man gör när man vaknar till om natten. Men min vänstra arm gick inte att rubba och jag upptäckte att jag låg på den. Så jag höjde bröstkorgen något för att kunna dra loss min arm. Men skiten rörde sig inte. Min vänstra arm var lam.

Det är en till sak i måste förstå. Jag är uppvuxen med den puckade lärdomen att om en kroppsdel lider blodstopp för länge - då är den lika med död (!). Finito. Tillintetgjord. Puts väck.

Jag häver mig på rygg med hjälp av högerarmen. Slänger vänsterarmen bort ifrån mig, för att på så sätt försöka få liv i den igen. På vägen bort från sin inklämdhet så får armhelvetet med sig en sänglampa och en dator, som båda stod på nattduksbordet, med sig i kastet. Det slår båda i golvet. Så jag ligger där i mörkret med en, vad jag antog var en blåfärgad och död arm, samt trasiga elektronikprylar på golvet.

Men sen pang jävlar så kom blodet tillbaka i armen! Ont gjorde det. Så in i helvetes ont. När den var fullt duglig igen, så undersökte jag röran jag åstadkommit i rummet. Allt hade klarat. Både datorn och lampan. Och min armen. Sen somnade jag om igen på rygg.

True story.

Jag har varit seg med bloggandet allt för länge nu. Nu kan jag inte längre skylla på blogg.se. Men jag har gjort klart ännu en inlämning och ikväll ska jag jobba. Men imorgon tar jag ledigt från allt. För er skull. Låt oss kalla det en bloggorgie. För det är vad vi ska ha.

En blorgie.

Pizzalunch / bilder på Colosseums ruiner / Hannah Montana hade varit på toaletten

Tänkte börja visa lite från Rom-resan nu, innan allt börjar bli för inaktuellt. Tänkte visa igår, men jag glömde bort tiden och pluggade till elvaslaget. På kvällen. Det är jävligt sorgligt, jag vet. Min åsikt om Colosseum: besök det! Jag tyckte det var så jävla grymt. Vi gick visserligen utan guide, men det var fortfarande förjävligt coolt.

Kommer jag tillbaka till Rom, så kommer jag tillbaka till Colosseum. Förhoppningsvis så får jag syn på Hannah Montana då också. Det vore något det...

Rom-resan förde med sig en oväntad sak hem för min del, nämligen ett hat gentemot den evighetsvinter som råder i Sverige just nu. För även om vi bara var borta en knapp vecka, så anpassade man sig jävligt snabbt till den försommarvärme som rådde i den italienska huvudstaden.

Som den vinterförespråkare jag innerst inne är så känns det tungt just nu. Gnälla över vädret tar dessutom jävligt mycket energi. Och är jävligt svennigt.

Baj dä wäj, bloggverktyget har strulat konstant för mig de senaste två dagarna. Om jag verkar frånvarande så skyll på blogg.se. Skyll på de hårt. Sänd lite cyberspö.

Jag undrar bara en sak. En enda sak. Egentligen undrar jag över en kriljon olika saker varje timma, men just nu så tänker jag på följande: när ska man lära sig att man blir pissnödig om man dricker för mycket innan läggdags? Det är samma visa varenda jävla kväll här, alltid är det något som sveps. I mängder. Sen lagom tills ögonlocken börjar bli tunga så är det dags att resa sig från bingen och tömma blåsan. Två gånger.

Igår drack jag ungefär en liter vatten en kvart innan jag gick och la mig. Det kändes lagom och förnuftigt då. Sen blev jag så pigg av toalettbelysningen att jag inte somnade förrän fem i morse.

Jag skyller på Moder jord. Och Gud. Och alla förbannade Six Feet Under-avsnitt.

Och den för snålt skapade blåsan ska vi inte ens tala om...

Yo wazzaaaap, all maj niggaAhs in dah hause? Efter fem dagar i Rom, en dag i Stockholm och timmar på resande fot så är man hemma. Jag undrar om jag någonsin mer kommer ha normalt fungerande fötter. De har svullnat både fyra och sju gånger av allt promenerande i veckan. Men det var det värt, Rom är en jävligt grym stad!

Nu är det vardag igen, så dags att leta upp blogghumorn (den väldigt låga humorn) igen. Lite jobb måste jag hinna med innan kvällen också. Och kameramobba katterna.

Vi leker med självutlösaren utanför Il Vittoriano. Här får ni ett smakprov på några av alla poser vi kör med. Jävligt kickass allihopa av de.

Idag har vi sett Colosseum och en massa annan gammal sten. Rom är en för jävla grym stad!

På återhörelse snart!

Jag övar på mitt Knivlisa-hopp!

Efter en evighet av förtidspluggande och slit inför denna vecka, så är det äntligen dags att dra mot Italien. "Vad ska du göra i Rom?", har alla sagt när man sagt att man ska ut och resa. "Vad kan man inte göra i Rom?", har jag undrat tillbaka på denna märkliga fråga. Vi ska vara kulturella, festa, äta pizza, hoppas på vårsol och vara plugglediga. Kommer bli förjävla gött!

Jag har med mig dator och hotellet har internet. Jag tänker inte lova några inlägg, men har jag någon timma till övers så slänger jag kanske in ett inlägg. För att visa att jag lever.

Nu väntar fem dygn i Rom och till sist en natt i den svenska huvudstaden. Jag är back on track på lördag! Ha det gött, hörrni!

Så jag låg och kollade på Six Feet Under innan jag somnade igår. I ett avsnitten så gick Dave på gayklubb. Är det bara jag eller finns det någon mer som reagerar på alla "YEAH!" som ropas i bakgrunden, så fort det handlar om en nattklubbsscen i en TV-serie?

Så här kan det låta:

"Dialog, dialog, bla bla bla..."
[YEAH!]
"Handlings, dialog, fylla..."
[YEAH!]
"Repliker, muckande, slagsmål...."
[OOOOH YEEEEAH!]

TV-seriefolket måste lära sig lite partytugg, det är ett som är säkert. Jag kan se det framför mig, hur producenten (?) säger åt alla statister att ropa "YEAH!" var tredje minut. Fyndigt.

Idag är jag en förjävla upptagen man igen. Tänkte dock försöka ta mig igenom alla kommentarer ikväll. Försökte igår, men blogg.se envisades med att tvinga mig trycka in verifieringskoder. Blev jävligt tröttsamt. Men vi hörs lite senare, mates!