Yo team!
Jag och Matilda på jobbet pratade här om dagen om vi samlade på något. Det blev ett roligt samtal. Båda hade samlat på sudd som liten. Är det något som man verkar göra som ung så är det att samla på sudd. Fula sudd i några konstiga former och som absolut inte fick används till suddning. Personligen så hade jag svårt just med sudd. Tyckte mest de luktade illa.

Ett tag var det frimärken också. Jag vaknade upp en dag och sa till mamma att jag skulle börja samla på frimärken nästa vecka. Det vill säga "nästa vecka" i dåtid. Ni förstår. Så när veckan var framme så började jag ånga alla vykort vi hade i byrålådorna, vilket var en riktig hög. Flera hundra. I timmar stod jag och ångade bort det där skiten. Päronen gillade att jag var så entusiastisk de där timmarna att de köpte med sig ett frimärksalbum när de veckohandlade. Hela kvällen så stoppade jag in alla frimärken från New York, Maldiverna och Hjo i de små plastremsorna på varje sida. Efter denna dag så rörde jag detta aldrig igen. Jag fick nog. Konstigt. Det sög ju. Ånga frimärken för att sedan lägga de i klibba plastremsor. Remsor för tunna att rubba med fingernaglarna.

1997 kom den kära filmen "Titanic" ut på marknaden. Med sina sopiga dataeffekter och rätt så tarvliga dialog så svepte den hela världen med storm. På tal om dataeffekterna, jag minns att jag tyckte att de var sämst redan då. Om jag, en nioåring, tyckte det då. Varför skulle ett helt filmteam inte kunnat sett det då? För att inte tala om de vågorna denna gigantiska bok för med sig i visa scener. De är decimeterhöga. Vi pratar vågor som skapas av en vanliga eka, nej, gummiflotte. Jag blev ändå rätt så besatt av den här rullen. Köpte modellbåt, en sats som man byggde ihop själv. En affisch hade jag också. Höll föredrag (föredrag i fjärde klass = visa bilder) i skolan. Jag har ofta haft perioder när jag blir besatt av något, oftast filmer (Jurassic Park, Lejonkungen, Titanic, Walk The Line. Det värsta med "Walk the line" är väl att den kom 2005 - jag då myndig, inte åtta år).

Minns ni Smurfgodisaskarna? Kusinen Frida samlade på bilderna på baksidan av de askarna. Jag började också med det ett tag. Höll inte i sig vidare länge dock. Hade inte mycket för kartongbitar små. Var mest i vägen.

Nu idag så kan jag inte komma på något som jag skulle säga att jag samlar på. Kanske att det vore TV-serier. Fast ändå inte. Det börjar oftast med att man hittar någon billig säsong någonstans och köper sedan till fler och fler. Det är inte att samla, det är att ha vett. För tillfället så är hyllan prydd med sex olika serier. Inte fy skam. Inte heller någon samling. Den serie jag väntar mest på är och kommer alltid förbli "Mitt så kallade liv". När i helvete kommer den!?

Jag kom vad jag samlar på. Ljuva-skivorna. Ljuva 60-tal och alla de där. Jag har allihopa. I början ville jag ha de för att de var bra. Nu måste jag ha de för att de är bra och för att inte missa någon. Det måste ju vara en samlares hederskodex om något. Så okej, jag är en samlar. Tiden får utvisa framtida samlingar. Jag hoppas att det blir något fränt. Använda underkläder burna av kända tjeckier. Det vore något. Eller ett kort på varenda före detta klamydiasmittad person i Skandinavien. Tror inte att det skulle finnas tid för någon sådan samling. Det finns för mycket klamydia cirkulerandes.

Hej.