Sista jobbarpasset på jobbet idag. Fyra år har gått, med regelbundet jobbande. Visserligen lite mer under skoltiden, men fortfarande mycket mer än de flesta andra. Det känns skitkonstigt, oh ja. Vemodigt, tråkigt och samtidigt så in i helvetes skönt. En månad till på skiten och jag hade ballat ur. När jag nu återvänder under lov och långhelger så kommer jag ha det så jävla mycket roligare på Donken. För jag gillar att jobba där. Ibland. Och "ibland" kommer det bli oftare av nu, dessutom. Förhoppningsvis utan att behöva öppna också. Öppningar är en pärs för den som är i köket. Jag hatar't. Nä, glida in där vid nio, halvtutsövd och bara börja jobba vore inte helt fel.

Jag måste helt enkelt trappa ned innan jag kan sluta helt. Andra alternativ finns inte.

Just nu är jag försenad till en förfest. Som vanligt. Jag är lite av en tidsotimist. Dessutom säger talesättet "fint folk kommer sent". Jag är fint folk. Jag äter till exempel just nu fingermat. Tortilliabröd med chiwapchichi (jag vet inte om det stavas så, men det låter så däremot. Hälften vunnet), rena Sturenplansmåltiden. Blöt i håret är jag också, så bratfrillan är redan kirrad. Kvar är myggjagarna och stockholmskan. De svåraste bitarna, speciellt myggjagarna. Var hittar man sådana i Närke? Pff.

Varför jag är sen är för att jag äntligen snickarat ihop hyllorna. Dessa jävla helvetesting! GAH! Men bra blev det. Mer om de när de sitter upp på söndag, kanske? Hur lång tid tar det att flytta ordning? Jag kan inte ett piss om sådant där.

Fotograferar kvällen igenom, har jag tänkt. Bloggar inatt,om jag inte stupar. Av sömnbrist eller alkohlförtäring. Den som lever får se, som det brukar heta...