Det finns en sak som vi ständigt håller på med här hemma och det är att gömma fula saker i varandras rum och tillhörigheter. Ni förstår inte? Mamma terroriserar syster med att gömma porslinsgrisar i hennes väskor och retar Robban (morbror) med att gömma lergökar i hans kontor. Syster trycker på mig en ful, uppstoppad kattsak som jag senaste gången hittade under kudden och som nu ligger i pappas nattduksbordslåda (tack vare mig). Sakerna går fram och tillbaka och regeln är att gömma de på "lätta" ställen, så att man blir lite halvt överraskad över fynden, men samtidigt skrattar för att upptäckten inte skett tidigare. Jag blev livrädd över katten i min säng och trodde en smärre råttfamilj börjat bygga på under min dunkuddar.

Senast i förgår så sa Anna till mamma att hon minsann hittat porslinsgrisarna i hennes väska och gömt de väl i deras sovrum. Mor hotade med att de (hon och pappa) snart ska sova i Annas lägenhet i Karlstad över en natt och att de då minsann skulle hämnas.

När allt kommer omkring så bottnar denna gömlek hos mor. Hon tycker hon är skitrolig. Det är ganska rolig, alla skrattar. Utom Olle. Hehe. Märkligt släkte, otroligt märkligt. Nu ska jag gå och gömma något, sedan åka till jobbet och för att sedan återkomma klockan åtta ikväll. Hej.