Nu herre jävlar smällar det uppifrån skyarna. Är ni rädda för åskan? Jag är väl det i vissa situationer. Som man visserligen är med det mesta; mörker, clowner, sexleksaker, el och så vidare. Jag minns en gång för längesedan när jag skulle cykla hem på jobbet. Detta var på den tiden när alla "roliga" fortfarande var kvar och min cykel inte höll samma standard som den jag har idag gör. Det tog mig en timma att cykla samma strecka som idag. Inte för att jag var slöare kroppsvis, inte för att jag var rundare om... ja, allt. Nej, det berodde inte på cykelhelvete. En blågul jävel från '99. Minst. Mdn ett par hundra växlar. Nej, ett par hundra hoprostade växlar.
 

När mitt jobbpass var över så var det dags att cykla hem. Spänningen i nacken talade om åska i luften, men jag trodde helt ärligt att jag skulle klara av att ta mig hem innan det blev någon fara på taket. Tji fick jag. Bara ett par kilometer hem (det är dryga milen att cykla) så började regnet ösa ner. Spöregn var det också, inget jävla duggregn har inte. "Låt oss alla pissa på den tokstolle som cyklar arslet av sig där nere", så tror jag Tor, Zeus, Hera och alla de andra gudarna sa. Inte en centimeter var torr på mig. När jag nästan var hemma (en kilometer kvar), så kom det smäll efter smäll efter smäll på rad. Riktigt nära var de också. Med smäll menar jag "muller" och "blixt i ett". Det hanns nästa inte med att separera, ljud och ljus. Därför kom de i smällar. Man vet ju med sig att ju tidigare mullret kommer efter blixten ju närmre är åskan. Nu var den rakt över huvudet. Jag befann mig på öppen mark, hade stannat till vid en lite lada och tagit skydd under takutsprånget. Plötsligt så ser jag Anna, syster, cyklandes mot mig. På Olles lika dåliga cykel. Vi är ju tvillingar. Är man tvillingar så får man samma saker, så att man inte ska bli avundsjuka på varandra. Även om det handlar om billiga skitcyklar.

Hon, Anna alltså, sa åt mig att det var lugna puckar och att det bara var att cykla hemåt. "Att vara på cykeln är ju inget farligt", "hjulen är ju gjorda av gummi" och jag vet inte vad hon drog för fjantigt pedagogiskt lärarsnack för att få med mig hem. Hem kom vi i alla fall, medens blixtar slog ned en efter en.  Jag kutade in rakt in i köket, drog av mig kläderna och var så rädd att jag inte visst om mitt namn var varken Kalle, Anders eller Fredrik. Njöt av tidningen en stund senare under en varm filt. Av en ren händelse hade de en artikel om åska och åskans "att göra och inte göra". På inte listan stod det, på allra första raden, "sitt ej på cykeln, värre åskledare får man leta efter". Lustigt. Anna bara log, den jäveln.