Vilken stor bild! Men hur som helst, jag börjar med bordet jag pratade om i förra inlägget och som jag sa att jag hade som bild. Nu ligger den uppe. Ärligt så glömde jag den bara, ingen dog av det ändå.

Nyss (läs en timma sedan) hemkommen från Norrköping, som förkortas NKPG (som Johanna lärde mig och vars adress jag nu vet ifall jag får lust att spöka för henne). Stor stad! Jag hade inga som helst förväntningar eller stadskunskaper, jag blev mest paff. Paff över öppettiderna på McDonald's som är dygnet runt på helgen, många affärer som har öppet till tolv alla dagar och sådana där småsaker. Kollade på Wikipedias lista över Sveriges största städer, sett till folkmängden. Norrköping kommer först på tionde plats och Örebro på sjätte, vilket är svårt att tro. Aldrig att det känns som om Örebro är så folkrikt. Eller så nattöppet. Kanske beror det på att Örebro har fler förorter eller något som folkmängden skiljer sig så? Vad vet jag. Jag kommer nog trivas i Nkpg hur som helst. Fast jag har fortfarande inte fattat var och hur man åker till Linköping. För det vill man ju ibland.

Om lägenheten då, den är grymt fin och stor. Skitstor är nog ett bättre ord. Idag har vi räknat tapetvåder (stavas det så?), räknat ut färg, hämtat nycklar (som vi så klart gjorde innan vådräknandet, men jag orkar inte ändra texten här), pratar med Per, åkt och hämtat nya tapeter, ny färg, spackel och en massa saker som lägenhetsbolaget stod för. Lägenheten blir ljus som fan. Det gillar jag, så klart. Köket är också förjävla stort. Så stort att jag inte vet hur vi ska kunna fylla ut det. Men det får väl bli till att lura ögat. Mitt sovrum var ganska litet, fast det duger helt klart. Får ju plats med säng, hylla, skrivbord och så. Det viktigaste med andra ord. Min TV får bli vardagsrums-TV. Det kommer vara en stor skillnad. I tre år har jag somnat till Vänner, Scrubs, Helt Hysteriskt och alla de andra TV-serierna. Nu får jag glo tills jag slockar och sedan gå och lägga mig. Men jag har hört någonstans att det är nyttigast så, att ha ett TV-rum alltså. I sovrummet ska man sova (typ) och inte se på TV. Så får det bli.

Vi har två toaletter också, bara det är ju asgrymt. Speciellt på morgonen! Ingen trängsel. Inte för att jag tror det skulle bli det mellan Stefan och mig, men ändå. Läget på hela stället är också rätt så grymt. Mitt emot Filmstaden. Från fönstret ser man affärer som JC en bit bort. Aah, det kommer bli grymt

Trots bara positivitet så känner jag en liten klump i magen. En nervös sådan. Fast med en jävla bra känsla. Kommer ta ett tag att landa. Första natten kommer att bli nästintill sömnlös skulle jag tro. Detta av ovana. Har ju bott här, på samma ställe, i tjugo år. Har ingen som helst kunskap om flytter. Sovit över hos folk har man ju gjort i sina dar', men ändå. Kanske det beror på mammas tusensiljoner frågor; kommer ni kunna sammsas om TV, telefonen och allt? Det kostar väl rätt så mycket att bo själv, gör det inte det? Hur ofta kommer du hem och jobbar? Jag tror som Stefan, det är seperationsångest. Men Olle blir ju kvar. Hehe.

Nu ska jag planera nästa blogg. I framtiden ska jag förresten bli bättre på att läsa igenom vad jag skrivit. Men det får bli i framtiden, som sagt.