Sitter här och läser kritikernas röster (Aftonbladet och Expressen, vad annars) om Bruce Springsteens andra Göteborgds-kväll. De är ense om en sak, konserten blev en klar femma. Fredagens konsert fick en fyra. Överraskande? Nej. Så är det alltid, Robbie Williams, Iron Maiden... och så vidare. Konsert två får alltid toppbetyg. Detta är väl för att inte slösa på "plusen" och getingarna för tidigt. 

Jag är inte bitter alls, det är jag verkligen inte. Jag är däremot grymt avundsjuk på att jag inte fick se "I'm on fire". Nu har jag sett den på nätet, men ändå. Jag hade verkligen velat sett den live. Jag avundas alla som faktiskt fick se och höra den. Många (de flesta) bryr sig inte, det är en fotnot i deras Bruce-kunnande. Men jag gillar den mest av alla. För att inte tala om "Twist and shout", den hade inte varit helt fel att ha sett heller. Men inget slår "I'm on fire". Var nöjda för fasiken!

Johanna, hade du skoj? Visst var det bättre än väntat? :D

Däremot är jag överraskad över att han inte spelade "Dancing in the dark" eller "Cadillac Ranch" båda dagarna. Hits som jag trodde han körde för alla? Men det är förstårligt, med den spellista han har att välja på, han måste väl variera sig. För både fansens och sin egen skull. Jag är nöjd att jag fick köra mina Courtney Cox-moves till "Dancing...." i alla fall. Hehe. Oh, jag skulle vilja se det igen. Ångesten vill fan inte ge sig.