Coldplay-tävlingen pågår HÄR!

Det mest märkliga hände på vägen hem från jobbet. Jag cyklade i samma gamla takt, sjungandes högt på musiken i öronen (jo, jag sjunger faktiskt högt som fan)  och tänker inte vidare på vad jag egentligen gör. Om jag håller på och köra av vägen, in i en gran eller något - jag vet inte. Har inte huvudet med mig riktigt. Som ni läste i ett tidigare blogginlägg så höll jag på och köra på en tvättbjörn/grävling/katt. Vid samma kurva, och handen på hjärtat att jag talar sanning nu, så kör jag på något som springer ut framför mig på vägen. Vid exakt samma kurva och nästintill samma klockslag som igår. Bara att idag så körde jag över något, vad det nu är som fortsätter tala livet av sig av en cykel. In i hjulet dundrade detta djur, för att sedan slås bort av stöten och stutsar på mitt ben som är mitt uppe i en "trampning". Jag bromar och vänder mig om. Djuret hade redan försvunnit in i dikena.

Är det samma som igår så överväger jag att inte tycka särskilt synd om honom. Självmord är egoistiskt.