Något som suger; jag är rejält förkyld! Så där förkyld som man bara blir på film, med yrsel, halsont, snor och huvudvärk. Hela paketet! Sen så är det ju vida känt att folk av det manliga könet inte klarar av förkylningar lika bra som det kvinnliga. Så kanske att jag överdriver en aning (undermedvetet då så klart) eller inte. Ni ska se far när han är förkyld... Uj, uj, uj! Världens undergång skulle inte vara värre än hans snuva. Så illa däran är inte jag. Inte än. Kommer ni ihåg den där reklamen mot förkylningsmedel? "Ni tjejer snackar om att föda barn, men ni har aldrig varit med om en riktig förkylning", sen sitter det en kille vid ett ångbad med handduk slängd över huvudet.

Problemet är vida spritt, kan man anta det?

Jag är faktiskt överraskad att jag inte blivit förkyld tidigare. Efter att ha tältat i minusgrader under Hultsfred, sovit i en ömsom kall, ömsom varm husvagn och firat stora delen av den mulna midsommaren i t-tröja så var en förkylning bara att vänta. Överraskad är nästan bara förnamnet faktiskt. Det hade gått så långt att jag inte trodde jag skulle gå runt förkylningscykeln och hålla mig frisk. Eller något. Jag vet inte. Inget alls.

Nu har jag skrivit av mig. Denna gång är den enda och den sista jag nu ska nämna förkylning. Jag ogillar när folk annars ger utlägg över sjukdomar i sina bloggar. Måste följa strömmen om än ibland, tycker ni inte? Bli lite mainstream. Det passar mitt indiejag. Som inte vidare "indie" längre. Tack och lov! Dags att bädda sängen, rapport om det kommer senare. Bäddningen alltså.