Har ni också sådana här dagar då ni känner er smutisga oavsett vad? Jag har en sådan dag emellanåt. Idag bland annat. Det började i natt. Jag vaknade faktiskt av att jag var stekhet, rummet var varmare än någonsin förr, håret kändes fuktigt av värmen och täcket vill jag inte ens tala om. Jag var törstig också. Strupen var torr och munnen var slemmig av sömn. Sömnslem är något av det vidrigaste med att sova. Det och morgonandedräkten som kan slå till ibland. Hur som helst så klev jag upp för tre stora glas vatten, ställde fönstret på vid gavel och la mig under en filt. Jag vet inte varför, men när sommaren är på väg att börja så tar det ett tag innan jag kan börja sova med öppet fönster. Tanken på att låta det vara öppet är... lite läskig. Vem vet som kan komma och försöka rycka i det när jag försöker få min skönhetssömn. En älg? En inbrottstjuv? John Blund? Sen ju nämre hösten kommer ju svårare blir det att sova med det stängt.

Dagen började inte bra hygieniskt sett. Inte sömnmässigt heller, egentligen. Somnade runt två igen efter tre avsnitt av "Scrubs". Ett av mina favoritavsnitt kom övrigt, när Elliot går på dejt med vaktmästaren. Klockan ringde igen runt femtiden. Jag kände mig inte ett dugg utvilad och gick till badrummet för skölja av fejan lite. Döm av min förvåning. Rufsigt flottigt hår, finnar och skäggstubb var bara några av de få saker som slog mig i ansiktet när jag såg in i min spegelbild. Fort som fan så duschade jag håret (med mitt antiflottshampoo, här är man beredd) över badkarskanten. Mer han jag inte i ansiktsväg.

Cyklade till jobbet denna ovanligt varma morgon och kom fram med en hinna av... motion. Vill inte gå för detaljerat in på vad som händer med en skinn när man motionerar. Men ni kan ju gissa själva, antar jag. På jobbet ser jag min spegelbild ännu en gång. Håret ser någolunda bättre ut. Men det är för långt och för blont längst ned Jag ser skallig ut med några fjun på sina ställen. Till fredag blir det nog en tripp till frisören, skulle jag tro. Jag vill ha kort hår. Riktigt kort. det är sommar, jag orkar inte med mina popfjantfrisyr längre. Faktum är att jag hatar den. Kort. Och rufsigt ska det vara. Lättskött. Man ska inte ha långt hår på sommaren (förlåt om jag sårar någon med långt hår, så vitt jag vet är jag den enda med långt här i världen).

På jobbet var det snuskigt varmt. Eftersom jag började dygnet jävligt het (på alla dess vis, hehe) så var det svårt att faktiskt slappna av och bli sval. Av någon märklig anledning så har nog sättet man vaknar på mycket att göra med hur man kommer må resten av dagen. Jag vaknade svettig, smutsig och rätt så värdelös. Jag har ju knappast bevisat motsatsen med denna blogg att min teori inte skulle funka (det blev en krånglig mening, läs den igen). Jag cyklade hem i bara jobbskjortan. Ett tunt tyg som faktiskt är så vindvänligt. Hade jag inte cykla bredvid motorvägen den första kilometern så hade jag börjat hemfärden naken. Då hade jag blivit sval och go'.

Mitt rum var faktiskt svalt när jag kom hem. Rullgardinen har varit nere hela dagen och fönstret stått på glänt. Hjälper rullgardin för att hålla rummet svalt, eller är det bara en till av alla dumma illusioner jag fått för mig? Hur som helst, rummet var riktigt behagligt. Kroppstemperaturen sjönk i alla fall en eller två grader, vilket kändes. Sen så fick jag för mig att gå ut och måla. Svalkan hade gett mig nya krafter. Jag tänkte att jag skulle orka måla klart allt som var kvar (vilket inte är jättemycket), men efter en slint med penseln och färg flygande överallt så gav jag upp. Faktum var att några droppar till och med föll ned i min vidöppna mun och vidare ned på den där som hänger längst in i munnen. Saken som liknar en "boxboll" (det var Olles och min liknelse när vi var små). Smakade väldigt illa, men inte vidare giftigt. Tur i oturen. De andra dropparna föll bland annat på kinderna, i håret, på öronen och i näsborren. Den vänstra av de två.

Jag gav upp. Smutsigare än på hela dagen så gick jag trotsigt mot hemmet mitt. Då dundrar en lastbilsjävel förbi, dammet virvlar upp och fastnar på alla mina blöta färgklickar som pryder min nuna. Nu kunde det inte bli värre. Jag gick in arg som fan i tvättstugan. Drog av mig t-shirten på ett så brutalt sätt att mina färgklicka, som var fyllda med damm, lyckas slätas ut över hela mig. Jag såg ut som ett offer ut Vietnamkriget, så röd och smutsig vad jag.

Och här sitter jag nu. Nyrakad, ombytta kläder, utan något lager motion på kroppen och iförd endast shorts och t-tröja (och kalsonger uppenbarligen). Dagen har helt klart gått i smutsens tecken. Det är dagar som dessa jag hatar. Så innerligt mycket. Uuäh!