Jag är ju då ingen fotograf. Det har inte hindrat mig förut och ska heller inte göra det nu heller, men jag tänkte bara säga det. For the record, som det brukar sägas i Englad och alla andra engelskspråkiga länder. Till de länderna här Jamaica, USA, Irland.... och.... öh, vilka länder är engelskspråkiga? Kuba? Luxemburg? "Who gives a shit" är också vanligt vedertaget uttryck. Vi låter den frasen står för detta stycke.

Finliret på målningen har börjat. Jag har målat vitt runt fönster, jag har målat dörrar svarta, jag målat smått, jag har målat stort... ni fattar galoppen. Just nyss kom jag på vad jag glömt och var tvungen att gå och fixa det. Det allra viktigare av de viktigaste finliren, nämligen höstskorna. Så...

.... jag tog en bunt med hästskor. Låt inte lyckans rinna ut, håll skiten uppåt!


En hammare och en massa spikar. Jag har en vana att överdriva antalet spikar till dess ändamål. Jag räknar väl med min egen klumpighet och tror jag ska tappa hälften på marken. Vilket jag alltid gör.


Jag "nailade" fast de jäkla hästskorna. Vissa av de hade inga hål, så jag böja och bända en massa spik. Det låter ful, men det blir bot ochbättring imorgon. Ska måla över med vit färg. Så nu har vi lite äkta lantstuk över våra ladugårdsdörrar. Det är väl också det enda som följer de riktlinjerna. Mest är vi väl "IKEA möter Grodden" (eller vad det företaget väljer att kalla sig dessa dagar). Jag blev nöjd och imorgon blir det till att måla.


På vägen tillbaka höll jag på att ramla i detta brännäselsnår. Som faktiskt är större än vad det ser ut. Jag är ju inte fotograf, som sagt. Men med en snygg frivolt så lyckades jag mig "matrixa" över dessa onda växter. I slow motion. Nä, skämt å sido. Jag föll på mage bredvid, orsakade jordbävning som fällde ett rådjur till benbrott. Suger att vara rådjur idag.