Yo team!
Nu när jag är ensam hemma så kommer jag aldrig ihåg att laga mat förens det verkligen är försent. Inte så att det blir så påtagligt att jag ligger och svälter. Utan jag kommer på det först när sockernivån är under noll, koncentrationsförmågan blir obefintlig, händerna skakar och magen värker av hunger. Allt jag tänker på under stunder som dessa är mat, att jag måste ha mat. Helst direkt. Så vad blir det? Ostmacka med skinka (det heter kanske ost- och skinkmacka) eller att man drar till jobbet och handlar något där. Det gjorde jag idag. Dyrt. Onyttigt. Onödigt. Så snart jag flyttat så hoppas jag att jag får igång den där matklockan i huvudet som säger åt mig att börja laga maten innan jag blir allt för hungrig.

Jag fick ett blodsockerfall när jag var på Systemet förut. Händerna började skaka och hon i kassan kollade på mig som om jag var dum i huvudet. Kanske trodde jag var nervös. Nervös för att jag langade till minderåriga femtonbastare. Det skulle jag aldrig göra. Minimumgränsen är sexton - annars blir det nada. Haha. Fast så vitt hon vet så kanske jag var en olycksdrabbad ungdom som lider av MS eller Parkinson. Är det så de heter, sjukdomarna? Respektlös och skriva så, när jag inte ens vet.

Nu ska jag kamma luggen och snart dra iväg på förpärla. Hej.