Det är så ljust ute just nu att jag överväger att ta en promenad. Klockan är två på natten, jag är hemkommen från en kväll med vänner och Wii-spelande. Jag har börjat bemästra de där konstiga handkontrollerna aningen bättre nu. Mario Galaxy är väl inte idealspelat att börja lära sig spela på. Tvärtom. Nybörjare är lika med... något dåligt. Hur som helst så går jag nog inte ut och går av den anledning att jag redan varit på promenad med mitt spelsällskap och att jag borde sova. Är det någon tanke som jag måste lära mig låta bli att tänka så är det "borde sova". Varför borde jag sova? Jag är ledig imorgon, jag behöver inte vända dygnet till någon öppning eller någonting annat. Jag helledig in i ryggmärgen. Tänkte måla klart det jag når och så långt färgen räcker imorgon. Bli den där "goda sonen" igen som hållt sig i skymundan de senaste veckorna. Han är en periodare. Lite av en narkoman, utan tempramentet och drogerna.

Jag glömde mitt körkort i Hallsberg fick jag se nu. Helskotta.

"Helskotta" har man för lite av dessa dagar. Jag svär på tok för jävla mycket. Ni ser, i varenda mening smyger en svordom in. Ungefär som om jag hade en roll i "Ronny och Ragge". Får jag välja så vill jag vara Ronny. Fråga mig inte varför. Skämt å sido, jag måste börja svära mindre. Men det finns inget bättre än en svordom när man vill betona det negativa i en mening. Se bara här: "Det gick jättedåligt" och "det gick så jävla jättedåligt". Låt oss säga att man är svinförbannad och verkligen vill spy ur sig lite av aggressionen (så att man orkar leva), vilken använder man? Jag svär nästan bara om jag är arg eller vill prata om något dåligt.

Lars fucking Winnerbäck, Håkan jävla Hellström,  äckel-Charlotte Perelli... Ah, jag minns dagarna på Lunarstorm när man bråkade om vilken musik som var bra eller dålig. Det var tider det. Meningslösa tider visserligen, men ändå. Alla är vi unga och dumma emellanåt. Jag är det för jämnan. Puberteten håller på att rinna av en, jag vet inte riktigt vad jag gör. Detta kommer bli min ursäkt fram tills jag är tjugofem, men sen då. Jag får väl helt enkelt hålla mig till Sandras linje - jag är ett bokstavsbarn. Illa.