När som helst när jag har svårt att hitta på något att blogga om så brukar jag se mig om i rummet efter något "intressant" att analyser. Jo, "analysera" är mitt nya ord för fantasilöshet. Idag föll mina ögon på allt damm. Mitt rum kan få även den mest hälsosamma person att go astmatiker. Själv är jag immun, jag vill bara påstå. Eller om jag fått "underförstådd astma", en typ av astma som bara jag förstår mig på. Det är märkligt hur jag kan ha så mycket damm. Olle rör knappt sitt rum, inte fan ser jag något skitdamm därinne. Kan ju bero på att det redan är fullt av annat bajs överallt. Så dammet känner sig inte tvunget att ligga därinne. Det gör ju ingen funktion på den som inte bryr sig.

(Dags att sluta med synonymer för "avföring")

Jag bryr mig inte egentligen heller, men vid ett visst läge ser det faktiskt riktigt äckligt ut med damm. Som när det ligger rakt på golvet. Inte längs någon list, utan mitt på öppna golvet. Dammsugaren ska vi inte ens tala om. Döp om skiten till "sug upp lite, få de dubbla tillbaka". Dammet är mitt rums skäggväxt. Det spelar ingen roll vad man gör, det återkommer hur som helst snart igen. Lite fortare om man är kåt...

Sant. Skäggväxten speedas upp om man känner sig härlig i brallan. Ett kul fenomen. Sen vad är grejen med skägg efter en fest och när man är bakis. Inte nog med att man är rätt sunkig allmänt, nu ska ansiktshåret spela sitt kort i spelet. Detta är varför man ska undvika att bli bakis, för helt enkelt slippa raka sig. Hehe. Glöm leverskador och alkoholism.

Jag måste sluta tala om skägg jämt. Ordet i sig är ganska äckligt. Speciellt med Närkegnäll. Skegg. Scheegg. Chägg. Dags att dra. Hej.