Okej, nu är det tredje jävla gången som jag suddar ut hela bloggen och börjar om igen. Jag hade något om ämnet "det var bättre förr". Men jag glömde bort det i allt "deletande". Sätter det i faktet "återkommande".

Har precis provat peruken inför lördagen. Den är svårtämd och jag tror inte jag kommer se riktigt klok ut. Men det där visar sig i slutänden. Den var gjord på 100 procent människohår och av någon anledning gjorde det mig äcklad. Jag har väldigt svårt för andras hår. I alla fall sådant som ramlat av huvudet. Konstigt, hår som vi har runt omkring oss hela tiden blir något äckligt så fort det faller av sin "ägare". Jag har hört att frisörer har så mycket runt sig att det faktiskt kan skapas hål när håren åker in i huden. Sedan åker de ut på en helt annan plats, oftast är det också samma hål som gäller för "hår-i-huden".

Mitt hår är inte med mig dessa dagar. Utväxten gör att jag ser tunhårig(are) ut, det är ständigt rufsigt och bångstyrigt. Vad gör man då? Borde raka av mig skiten. Någon dag får det bli så. Inte helt slät, men väldigt kort. Bara inte än. Jag tror inte jag har rätt huvudform för att bli skinnskallig (väldigt fult ord). Mitt huvud ser nog ut som månytan, som resultat av år av klumpighet. Av någon anledning har jag aldrig lärt mig var jag har huvudet. Det tror jag inte någon av oss har i familjen Nilsson. Andra familjer slår ofta i tårna, men vi använder hellre huvudet, så att säga.

Oh boy, det kommer en bättre blogg snart. Jag känner det på mig.