Jag och Stefan (roomie) har under de senaste dagarna plockat på oss anekdotpoäng. Ni vet, schyssta storys att berätta för barnbarnen eller andra snoriga valpar som kommer i ens väg. Sen kan man debattera värdet i dessa anekdoter helt klart. Men jag har tre saker som jag vill berätta för mina snorig efterapningar om några årtionden. Det är när jag under livesändningen såg det andra tornet av de två högsta World Trade Center-tornen bli träffade av flygplanet och följande två:

1. I tisdag så var vi på ett universitetshus på Campus. Stefan skulle läsa igenom några papper till en föreläsning. Han satt och bläddrade igenom hans papper på engelska. Jag satt och läste några av dessa. Det var en svår text och den var på engelska dessutom. Jag har sällan svårt att varken läsa eller lyssna oh förstå engelska, men denna text var utan dess like. Vi satt och läste varsitt papper, koncentrerade och med ögonen spända på de olika A4-arken. Från ett lärarrum, placerat runt hörnet i den korridor vi satt, hör vi ett avlägset "gassläpp". Professorn i rummet hade tydligen dålig mage, trodde troligen att han var ensam på våningen och passade på att, ja prutta (alt. "skita", "fjärta" o.s.v) helt enkelt. En blöt sådan som smattrade, för att gå på riktigt äckliga detaljer. Som vi skrattade. Och det tyst, vi ville inte att han skulle veta att vi var där. Stefan fick gå i från medens jag satt kvar och försökta tysta mig själv. Tänka på drastiska tankar om överkörda igelkottar eller flugor i fyllevinet. Inget hjälpte, det var ett sådant där garv som inte vill ge sig förens man släppt det löst.

2. Igår så stod vi i kön på McDonald's. Två kassor var öppna och jag ställde mig först i kön där det var en skitdryg expedit (eller vad man säger). Hon var bland det otrevligaste jag stött på (kanske inte, men jag överdriver för historians skull). Den andra tjejen i kassan bredvid var betydligt gladare och trevligare. Vi bytte kassakö och följande samtal utspelade sig mellan oss:
Jag: "Fan, vilken grinig brud".
Stefan: "Ja, skitgrinig".
Jag: "Hon kanske inte har fått sig något på länge, kanske är därför som hon är så surmulen"?
Stefan: "Säkert, lite humörsvängingar får man ju då"!
Jag: "Jag går fram till henne och när hon frågar 'vad får det lov att vara' så säger jag 'jag ska sexa upp dig så att du blir glad'".
Efter att jag sagt detta så vänder sig mannen framför mig sig om och ger oss både en blick. Tydligen hade vi inte hållit samtalet på allt för låg nivå. Tjejen hade lyckligtvis inte hört vårat äckliga, dock skämtsamma, sexismsnack. Jag tror jag rodnade, vilket inte har skett på många år. Efter att mannen gått blev det ännu ett gapskratt och jag beställde en latte under snurriga omständigheter. Av den glada tjejen. Som tur var.

Så här i efterhand så kanske detta inte är mycket att spara åt barnbarnen och andra knoddar. Men jävlar vad roligt vid hade för stunden.