Har legat och degat framför Veronica Mars sedan jag kom hem. Keith Mars gjorde en sak som så många människor gör, kom jag och tänka på. Ni vet när man är i telefon och man kanske leta på en penna och skriva upp ett telefonnummer? Om man har luren kvar vid örat och den som är i andra änden tvingas "vänta" medens man letar, då börjar man allt som oftast nynna litegrann. En trudilutt på ett par toner, kanske "dam-di-dam-dam" eller "la-la-la-la" (som man använder sig av vid uppsjungade. Godkännt i musik my ass!). Varför gör vi detta, hur kan de på något vis verkar bättre än att låta person i andra änden få en stunds tystnad?

[Tänker på vad jag ska skriva] ... hum-di-di-di-dum-dum ...

Just ja, igår var en trevlig kväll. Lite för helylle för min smak, jag hade velat festat. Om det så än bara var hemma och med oss fem på plats. Men ingen annan var speciellt på. Och var de det så vankades det jobb dagen efter eller så var den fjärde chaufför. Lite synd, när vi alla ändå var på plats för en gångs skull. Men det var jävla trevligt ändå. Spelade världens längsta parti kort, "Så det kan låta" och ett charadspel.

Nu ska jag och Stefan planera inflyttningsfest. Det är ju på tiden, vi har ju bara bott här i sex-sju veckor nu, eller vad är det? Haha.