Dumheter, jag vet! Jag är bara tjugo bast och har väl en sextio år kvar att resa på om jag har tur. Men då kom istället känslan av att sitta i sitt hem när man är sextio och känna eller för alla del komma på samma sak då - att man inte gjort ett skit. Man går till sitt jobb varje dag för att det är bekvämast så och reser dit man känner igen sig. På sommarens fem semesterveckor dessutom. Jag får ha den tanken och ångesten som motivation. En motivation som tar en ut i världen, till roliga resemål och till ett roligt, givande jobb. Bara det jag gör nu är en slags resa mot att få en hyfsad karriär.
Och om jag tänker ännu lite vidare på vad jag faktiskt gjort under de levnadsår sedan jag föddes så är det en hel del. Jag har två restokiga päron som tagit mig högt upp i norra och långt ned i södra Sverige. Danmark runt har vi väl rest flera gånger vid det här laget. Norge har vi besökt, fast än det bara ett par gånger. Jag gjorde praktik på Åland, jag åkte med vänner till Paris och Disneyland. Jag har sett Eiffeltornet, Triumfbågen och Louvren. Så sent som förra hösten bar det också i väg till London och allt vad den staden hade att erbjuda. Dessutom så finns ett par solresor inslängda i meritlistan och en skidresa jag vann med jobbet nu i början av året, en vecka i Alperna. Och för att inte tala om de åtta-nio festivaler man besökt de senaste åren och alla oändliga konserttripper och dagstripper till Liseberg, Skansen och Gröna Lund.
Jag menar inte att skryta, det är mer för att få perspektiv på saker och ting. Kanske att jag inte är så illa däran, trots allt. Det finns ju personer betydligt äldre än mig som inte ens fört sig utanför Sveriges gränser. Det är upp till dem helt klart. Vill man inte, så behöver man inte. Personligen så ska jag använda denna ångest, omvandla den till något gött och faktiskt röra mig och mitt feta arsle ut i världen. Jag vill dö och kunna säga att jag sett... ja, inte allt kanske, men bra jävla mycket! Häng på du med!
Piccadilly Circus by night.
hahaa, jaha ;P nu hänger jag totalt med. men det skulle kunna vara en krigsfilm. låter som det.
men känner igen texten nu när du berättade om herr cash (:
har dock inte sett den filmen. är den go?
hum det är alltså så? nu har jag förresten skrivit om pojkvänner och äter pojkvänner..
vilken ball bild!
hehe samma här
hade ju tänkt kolla på nått nu, får se om de jag hälsar på hos har den kanske (:
har inte så mycket ihop med herr cash. knappt lyssnat på honom.
haha okay ständig sol låter ju trevligt, men en beige stad? :p
Vilket jättebra inlägg! Jag får lust att skriva ned alla länder jag varit i! Kanske blir kvällens inlägg!
Och vi båda vet ju att ditt nästa borde vara om nyår.. Få se på bilder nu då!
ja jag bor i usa :)
hehe du ska vara lyckligt lottad. Jag har varit i norge en snabbis på skolresa i nian, danmark några gånger och i polen på konfirmationsresa. And that´s about it! Har inte ens knappt sett norra eller södra sverige. Vi har helt enkelt inte haft råd i vår familj och efter det har inte jag heller haft råd. Men någon gång så. Jag har också lite panik över att jag inte sett nåt, men det blir liksom aldrig av. Visserligen har jag sett och varit med om mycket ändå. Bott på olika ställen och blablabla. Det gäller väl att ha perspektiv I guess... :)
hehe, det kan jag hälsa henne. hon blir nog glad då (:
hahah jag känner likadant med svaren! men oroa dig inte, du slipper när det är inlägg om klänningar :D
sådan ångest kan jag också få, fast den dämpades något när jag flyttade till italien
sv: haha nej ingen aning
HAHAHA, jo jag fattar xD tack
man vill ju uppleva så mycket som mökligt....... och när egentligen upplever man saker? hela tiden?
Håller med dig! Ibland blir man rädd för att tiden bara ska försvinna och att man sedan ska stå där och undra vart allt tog vägen eller om man valt rätt saker i livet så att man kan undvika sådana saker.
Svar på din kommentar förresten; Kurt har ett väldigt speciellt utseende ja... men jag tycker att det är lite av hans charm faktiskt. :)
skoj! klart jag följer med! vart ska vi? :D
Jag förstår din ångest, hade det litegranna när jag var på återträff med min gamla gymnasieklass (snobbiga europaekonomer) alla berättade om sina resor och vad hade jag att komma med en Ålandskryssning och charter till Bulgarien. Men jag klarar inte av att resa, var hispig nu i helgen när vi bara skulle åka tåg till stockholm.
måste bara skriva att det kunde varit värre. du kunde ha vaknat upp fylld av ångest för att du redan uppfyllt att du vill. då hade det inte funnits någon mening längre.
Jag följer lätt med!
