Så efter att ha somnat klockan halv fyra inatt så kom familjen Larsson på besök idag. Jag är otrevligt osocial, för jag är så jävla trött. De kom runt tio någonstans, så det blev ingen vidare sovmorgon. Självklart så behövde jag inte stig upp om det vore så, men man måste hälsa i alla fall. Så jag klev upp och tog världens längsta fika. Vad allt känns långsamt när man är trött. Håller ni inte med? Slow motion gånger hundra minus två. När klockan slog elva så gick de ut på stan'. Och jag stannade kvar, haha. Helt ärligt, jag orkade inte. Men det gjorde nog inget, ibland måste man få vara bara familjen utan mig som ett femte Nilsson-hjul, hehe.

Så fort de gått så bullade jag upp med frukost. När klockan slog tolv så tog jag min första tugga på en rostmacka. Till det en kopp kaffe och en kopp O'boy. Gött värre efter en tuff natt på kåren, det vill jag lova.