Ah, nybadad jävlar är man nu. Har legat i badet och övat på pratan som är imorgon. Något skrämmer mig något så fruktansvärt över denna uppgift. Det är det faktum att jag inte är nervös. Jag har varit nervös över något som har med prat i skolan att göra så länge jag kan minnas. Alltid mer eller mindre. Men nu så... jag känner mig så förberedd jag kan bli, jag kan min text nästan utantill. Inte riktigt utantill i och för sig, men det är ju inte vad uppgiften går ut på, att memorera texter. Skrämmande, riktigt skrämmande. När man är skitnervös så kan det antingen gå bättre än förväntat (vilket det oftast gör) eller gå sämre - och då kan man bara skylle på nervositeten. Vad ska jag göra nu? Verka likgiltig? Det vill jag ju inte heller.

Likgiltighet är den värsta av känslor, det har jag minsann lärt mig i mina ungdoms dar'.