Oh, herre jävlar! Om jag tyckte träffarna var många förut så är de inget mot nu. Tokmånga utan att ens vara på startsidan. Nästan fler än den dagen. Välkomna hit, suckers! Som jag har väntat på er. Antalet vill jag hålla tyst, som sagt - man vill ju inte jinxa allt nu.

Jag har upplevt mitt livs värsta tågfärd. Fast det var inte vidare mycket färdande, mer väntande. Och inte så vidrig heller egentligen. Lite kortfattat (om det går) så gick det till så här; kvällen började med att tåget var försenat med tjugofem minuter. Så mitt tåg som skulle ha gått från Hallsberg 18.19 kom istället 18.45. "Okej, men det är lungt", tänkte jag då. Det kan alltid bli fel även för den bäste. När tåget anländer så ser jag att det är vanligt regionaltåg och inte X2000 som jag faktiskt betalat för. "Okej, men det är lungt", tänkte jag igen. Bara jag får komma fram till Katrineholm nu och hoppa på bussen till Norrköping. Bara att få komma hem. Konduktören på tåget var en hygglig dam i sina bästa vårar, jag frågade om bussen nu skulle vänta i Norrköping. "Buss?", säger hon. "Ja, det hållet väl på att bygger om tågspåret", svarar jag. Men inte längre fick jag lära, det blev ordnat i fredags. Så var det tåg som gällde, vilket kände jävligt skönt. Då skulle jag komma hem rätt så snart ändå, fast jag var lite sen.

Men eländes slutade inte där. Innan jag kliver av i Katerineholm så ropar den hyggliga damen ut i högtalarna att tåget till Norrköping och Linköping har "utgått" (eller vilket ord hon använde) och vi ombedes ta nästa tåg som gick 21.00. Märk väl att klockan nu bara var tio över sju. Ja, två timmar att slå ihjäl. Vad gör man? Jag slog mig ned och började lyssna på vad som sas i vänthallen. Den var full av bittra, elaka kärringar. Fy fan vad jag skämdes för de! Här står en man, som är redo att lyssna och berätta vad som gått fel, och han får höra något av de mest pinsamma saker. "Jaha, ja... men jag har ingen lust att vänta. Fixa detta!" eller "ursäkta, jag vill ha ditt namn så jag kan uppge det när jag ringer till SJ imorgon och ber om min ersättning, för det får jag väl?". Det gick inte för sig att vänta, det var tidiga morgnar som stundade och det är alltid fel på SJ och så vidare. Jävla bitterfittor! De skulle till Norrköping, tåget skulle klockan nio och de skulle vara hemma tjugo över. Jag tror inte de hade sovit då ändå. Självklart är det surt att få komma hem senare än väntat, men vad ska denna man göra åt ett "större elfel", som var anledningen till förseningen. Jag ringde Stefan och klagade på surkärringar lagom högt så att de faktiskt vände sig om. Usch, bittra människor som skäller på en stackars man som inte annat än kan le - det är vidrigt. Kom inte och säg att det är hans jobb eller de har rätt att bli arga, jag köper det inte. Gilla läget, tekniken kan strula ibland. Jag tänkte åter igen "Okej, men det är lungt".

Så jag gick till Pressbyrån där det stod en helgrym gumma. Jag köpte mig en latte och så boken "Att älska som en porrstjärna", Jenna Jamesons självbiografi. Slog mig ned i väntsalen, hörde bitterfittorna åka iväg med taxin och började läsa. Grymt bra bok. Kom visserligen bara sjuttio sidor, men den är redan skitbra.

Jag blev faktiskt arg en gång under hela resan. På en sak jag inte kan tolerera. Jag blir arg när bittra människor är sura på snälla människor, jag blir sur när folk som ska svara på en frågor är bittra. Jag stod vid spår fem och väntade in tåget. Ett X2000 rullar in. Några minuter innan mitt skulle komma. Men jag kopplade det inte så långt, det kanske var detta jag skulle åka med? Vi talar verkligen om två-tre minuter innan avgång. Så jag kånkar mina väskor till en konduktör som hoppar ut. Säger "hej, du en fråga!". "Har du X2000-biljett säger han?", säger han. "Det är det jag inte riktigt vet (jag skulle ju faktiskt ha åkt X2000 innan, kanske att det blivit fel igen) för att...", jag blir avbruten av orden "Ingen X2000-biljett, inga frågor!". Det lät som en replik från en dålig maffiarulle när han sa så. "Öööööh....", jag fick inte fram något att säga. Sekunden efter hoppade han in, visslade i sin visselpipa och fick tåget i rullning. Jävla idiot. Nu blev jag riktigt arg. "Det där var inte okej", tänkte jag.

Klockan nio så kom faktiskt tåget. Konduktören var mycket snällare denna gång. Jag frågade honom innan jag klev på om det var detta tåg jag skulle åka med då det andra blivit inställt och dubbelkolla så att jag inte skulle behöva betala igen. Han sa att han inte riktigt visste men menade att "självklart ska du åka med". Tur att inte alla är griniga inom SJ. Så är det ju såklart inte, då vore jag ju lika dömande som surkärringarna som innan klagat över att SJ alltid har förseningar. Så är det inte, då åker man inte tåg ofta. Halv tio klev jag av perrongen, äntligen hemma. Två timmar senare än planerat, men vad fan - det var verkligen okej. Helt okej. Är det något man lär sig av serviceyrket så är det att hata när folk klagar. Jag vill inte vara en av dessa som klagar på folk som gör så gott de kan. Andra klarar det så mycket bättre.

Nu är det dags att sova. Något jag velat i fyra timmars tid nu, hehe. God natt och läs bloggen imorgon med!