Snart ska jag åka hem i två dagar. Till Stefans stora glädje, skulle jag tro. Går honom ganska mycket på nerverna just nu. Stör han när han pluggar (med mina expertljud), slåss och är förjävlig. Jag har ganska skoj åt saken, men jag vet dock inte om det är ömsesidigt. Antagligen. Han ler tills han for nog, men då är det bäst att genom honom socker så har blir glad. Han är lite som en häst.

Haha, jag har hållit på i en kvart med detta inlägg. Jag kommer ingen vart alls. Jag ska packa det sista och kanske skriva en till innan jag far. Men vi får se.