Precis tillbaka från dagens före läsning om publikt skrivande. Det var inte riktigt vad jag hade väntat mig av den, men någon form av tips hur man bör skriva en artikel eller liknande. Vad man ska tänka på, vad man ska undvika att göra, hur, när och så vidare. Nä, istället fick man lyssna på en man, en väldigt vänstervriden man, som pratade om sin karriär, vad han gjort för fel och så vidare. Lite stolpar fick man att använda sig av, men annars fick jag uppfattning av att denna man har väldigt, väldigt svårt att förstå att någon kanske inte tycker som honom. Lite insnöad kanske man skulle kunna kalla honom, vad vet jag? Fast över lag så var det faktiskt jävligt intressant att höra hans karriärsgång mixade med hans något extrema sätt att se på politiksatir, vad som är okej och inte. Så värst mycket information om publikt skrivande fick man inte mer än från hans sett att se på saken.

Jag höll räkning på hur många gånger jag gäspade idag under de två timmarna vi befann oss i lektionssalen. Jag kom upp någonstans mellan femtio och sextio gånger. Det var inte för att jag var speciellt uttråkad eller trött, utan för att det var så jävla syrefattigt. Om det bara var på min plats eller inte, kan jag inte uttala mig om. Men jag vet att ingen annan verkar ha haft en så syrefattig plats som jag. Nu när jag tänker efter så är platsen här i soffan också jävligt syrefattig. Får gå ut och käka lite luft. Eller Rågrut-knäckebröd. De har ju gott om luftkuddar i sig, haha. Humor. Bra sådan så här på fredagseftermiddagen. Nu ska jag packa klart inför Närke-hemgången.