Kroppsbehåringen ni fick beskåda i förra inlägget var från en underarm. För visst är underarmen den del av armen som är närmst handen? Att det ska vara så jävla svårt att komma ihåg den mänskliga anatomin. Som en utmaningen till er: försök fota din egen underarm. Det är nämligen svårt som fan, kolla bara min bowlingkägla till arm. Tilläggas bör också att jag faktiskt inte har så där mycket blont fjun på armarna. Jag vet inte varför det ser ut att vara så jävla mycket. Måste ha vaknat upp med näringsvärdena på rätt sida.
Rätt svar hade Natalie och jag tänkte passa på att köra ett bloggtips när jag ändå är i gång. Inte helt oväntat så har jag halkat efter med att tipsa om andra bloggar en gång i veckan. Jag gör det lite då och då istället från och med nu. Tipsen blir säkert jävligt mycket bättre då också.
Lite kortfattat: Natalie Carrasco är en av mina absoluta favoritbloggar och kvinnan är bloggkonst personifierad. Hon tar dessutom de finaste fotona jag någonsin skådat. Men det bästa av allt är att vi båda dyrkar ett av världens roligaste program, "Mia och Klara". I min menykolumn hittar ni henne som "mammi häii" efter Gulletussans grymma uttal. Alldeles nyligen så startade Natalie upp sin egen bloggdesignsida, Colors & Lovers. En designguide som ligger mer åt det konstnärliga än det "bloggnormala" (det vill säga inte rosa, tack och lov).
Jag vet inte om jag kan säga så mycket mer. Besök henne, få hennes designblogg i rullning, lägg till henne på Bloglovin' och allt det där. Hon om någon förtjänar det verkligen!
Det var inte dåligt vad hår du hade på din arm! ^^
Papppiii dåå!!!
Jag älskar dääii sörru, när du gör så häär! Tack så hjärligt (gulletussans "hjärtligt") mycket ska du ha! Nu ska jag jaga spindlar under sängen! Får se om det blir nån liten krabat att döda.
Puss häääiii,
mammiis älskar dääii,
det vet du!
Ha, hár sa du! Hon som sálde tältet jag ropade in pa Ebay, hon var hárig, riktigt hárig. Jag blev rädd.... trodde det skulle krypa fram tvá människor till......en under varje arm!!! Fy faaaan vad det sag äckligt ut. Men hon var snäll o trevlig, sa jag försökte titta henne i ansiktet hela tiden. Kika pa mina links (eller vad tusan det nu heter pa svenska) har satt in ett par latar med en i Tyskland mkt populär snubbe, Peter Fox.
visst e de så, jag klarar inte heller av närdet blir för mycket av någonting .. men denna sommaren verkar ha fattat vad blandat med lite mer sool då vi i sverige behöver de;)
Sv: Tack hörredu! Jag kommer leva länge på den kommentaren ska jag säga dig ;)
Attans, jag missade din fråga om vad bilden var annars hade jag gissat (och säkert vunnit igen, hehe)
Tack för bloggtipset, även om jag gillar rosa (till en viss gräns) så älskar jag design och färger på nya sätt!
Ja jag hade en liten läs svacka på första boken. Men sista 200 sidorna på sista boken måste man nästan sträckläsa för riktigt svårt och lägga ifrån sig boken då;)
har inget med mig o läsa idag så får läsa naturguiden: 121 upplevelser i Örebro län;) haha
tack pelle. fan vad skumt, jag visste ju att de va på entry, plus att jag gått igenom koden jätteväl. tydligen inte :/ såg de direkt nu!
för mig försvann han för länge sen, han tog liksom död på sig själv tyvärr. riktigt synd med tanke på hur grym han ändå var på det han gjorde.
Håller med - MIA & KLARA är ett grymt bra programm! När kommer de tillbaka i rutan, vet du det?
Då jag är jävligt dålig på att beskriva böckers och filmers handling utan att dra med slutet av bara farten så kopierade jag texten från bokens baksida.
23-årige James har precis kommit ut från fängelset. Han är äntligen drogfri, men förvirrad, pank och olycklig. När flickvännen Lily begår självmord är han på väg att gå under. Leonard, en vän från tiden på behandlingshemmet, tar honom under sina vingars beskydd. Han blir James räddning. Leonard lever varje dag som om den vore den sista. Han är en ytterligheternas man; såväl generös och karismatisk som oerhört farlig, med kontakter i den undre världen. Leonard uppmuntrar James till att skriva, han förser honom med pengar och ett mycket okonventionellt arbete.
"Min vän Leonard" är en ömsint skildring av en far-och son-relation, skriven i samma avskalade stil som föregångaren, storsäljande "Tusen små bitar". Det är också ett trovärdigt porträtt av en ung mans hårda väg tillbaka till ett liv utan missbruk.
Den kanske inte låter så jävla bra, men det är den.
Men det krävs nästan att man läst Tusen små bitar för att hänga med i den här.
Menjagvet!
Jag måste nog dö i den lägenheten nu.
För ska jag flytta måste jag ändå putsa fönstrerna, och då kommer jag ramla ut och dö ändå.
Ergo - jag kommer dö om ett halvår.
Jobbar du på ica nu mera? :)
sv: haha, jag tänkte faktiskt att det kunde vart en arm men äsch! :P
Visst är Natalie grym!!!! Och jag älskar också Mia och Klara, då är vi tre.
Fin blogg förresten, hö-hö!
Har inga hår på mina underarmar.:p Mer en killgrej tror jag.
jag funderar över om du borde vara ledsen över att flera trodde att din arm var ett lår.
det beror lite på hur man ser det.
