Situationen "tidsfördriv 2009" är också ett kapitel för sig. Efter sommaren ser jag inga som helst framtidsutsikter mer än att lägga mig ned och självdö. Pluggandet sket sig åtminstone för ett halvår framöver och jobbet är jag osäker på om jag helt ärligt får behålla. Kan man gå från tjänstledighet för studier till att jobba igen? Var inne och slirade på att kanske ta en till statsvetenskapskurs på Örebro universitet. Men vad fan, det är bara att glömma. Inte med det här springandet och störandet. Jag har ju inte ens ett skrivbord att sitta vid här. Skulle man dessutom ta sig en eventuell paus från tentapluggandet så lär man väl få pissdåligt samvete. "Pluggar du inte, så klipper du gräs".
Jag är fan inte normal, det ska inte vara så här svårt att bo ihop med sin egna jävla familj. Det blir ju inte lättare av att jag känner att jag stör och är i vägen var jag än går. Jag vet att det inte är så, min päron är inte makarna Hitler. Snarare tvärtom. Men känslan över att ha allt under jävligt bra kontroll gillar jag. Och någon vidare bra kontroll har jag inte här, nej.
Inte blir det bättre av att jag ofta somnar till tanken "om jag dog imorgon, vem skulle egentligen sakna mig då"? Vad som gör det hela ännu värre är att svaret alltid slutar upp i "ingen".
En blogg är inget forum för att skriva ned sådana här tankar, det begriper jag mer än väl. Men det känns som om allt skiter sig för tillfället. Allt dåligt kommer på att löpande band och jag ska vara ärlig - jag behöver faktiskt lite uppmuntran. Om det så än är ifrån er alla, bloggfolks.
Nu ska jag ge mig på att sova igen. Hade somnat och sovit i ett par timmar när jag blev väckt av att Anna och hennes vän skrek i mina öron. Väldigt snällt, speciellt när man ska upp åtta och jobba. Får se om "Luftslottet Som Sprängdes" kan hjälpa mig somna om. Hörs efter wörket imorgon!
Oj, jag kan förstå att det måste kännas tufft att bo hemma igen efter att du en gång flyttat hemifrån och vant dig vid att leva livet som du själv velat. Väldigt synd att du inte kom in på din utbildning i höst och jag förstår att det satte en del käppar i hjulen. Men saken är ju den att det ALLTID löser sig, även om det är svårt att inse nu. Jobbet har du åtminstonde nu och om du inte har det i höst så har du i alla fall någonstans att bo under tiden som du söker nytt jobb, ny utbildning och boende och det är ju huvudsaken.
Och folk som skulle sakna dig kan jag lova dig att det finns gott om. Hur många personer är vi egentligen som dagligen surfar in på Pelles Personliga och garanterat får ett leende på läpparna av dina inlägg? ;-)
känner igen det där. flyttade också hem en omgång efter att ha bott själv. inget vidare, man vänjer sig fort vid att inte ha folk omkring sig som "stör". det enda man kan trösta sig med är att man inte kommer bo hemma för evigt utan nån dag så flyttar man igen, förhoppningsvis för gott. det är svårt att bo ihop med sin egen familj när man inte är barn längre, utan vuxen. och situationer som man inte är i frivilligt är alltid svårare att acceptera och hanteras med än de man gladeligen försätter sig i. men som sagt, det är inte för evigt utan en vacker dag så flyttar du hemifrån igen.
Pelle-gubben.
Förstår att det kan vara tungt. Man har ju liksom fått sina vuxenpoäng och så helt plötsligt ska man ge dem tillbaka. Föräldrar är dessutom ett gissel. Överallt och ingenstans. Ska man inte göra det ena så är det det andra som ska fixas. Tror det tjatet är något som står i manualen föräldrar får när barn föds.
Sen tror jag att svaret på din kvällsfråga egentligen ska vara "många" och inte "ingen". Men att du kanske har lite svårt att själv förstå det. Jag att det mesta löser sig för din del. Det måste det göra. Annars får jag komma och fixa det och tro mig, det är inget du vill. Haha. En rampaging Anna är inte något bra :P
Sen om du vill diskutera mitt (under)liv så tror jag att ett annat forum än min blogg kan vara passande. Så svårt att veta hur man ska formulera ett bra inlägg kring ett sånt ämne. Inte för att ajg itne skulle kunna, men lite spärrar har även jag :P
Jag förstår vad du menar, att flytta hem känns alltid som ett bakslag när man har bott själv. Du får dock försöka se det som en mellanlandning. Det är kanon att bo hemma och kunna spara pengar för att sedan göra det man vill.
Hur många som helst skulle sakna dig, Knas-Pelle! :)
Förstår va du menar...har man en gång flyttat hemifrån e d väldigt svårt att återvända, d blir inte som d var innan man drog hemifrån, nu har man lixom fått upp ögonen för nåt annat å då störs man nåt otroligt av att d alltid e folk runt om som ska lägga sig i - inte för att de vill va elaka, men för att man helt enkelt inte kan välja vilken tv-kanal man ska titta på lr hur sent man vill stanna uppe på natten, typ...
Låter som att du måste hitta en lösning som gör att du inte behöver bo hemma... Det kan vara ok att flytta hem igen under vissa omständigheter men inte om man känner som du gör, det är inte bra. Känner du ingen i Götet som vill ha en inneboende tills du hittar jobb och eget boende? McD jobb borde du väl kunna få lite where ever?
I väntan på plugg menar jag.
Tror inte att du ska klandra dig eller lasta dig själv för mycket för att du känner som du gör. Det är en frigörelseprocess att flytta hemifrån och klara sig själv, att behöva backa och bli beroende av päronen igen är helt onaturligt och känns kasst för dom flesta. Det ska vara så. Såvida man inte är en bortskämd brat så ska man känna så.
Men "vem skulle sakna mig" tankarna får du fan lägga ner. Jag saknade en comback på min "piss off" kommentar hela kvällen igår! ;)
Kram påre
Jag är sämst på att klappa människor och trösta. Däremot kan jag komma med förbannat kloka ord och dessa är:
Skärp dig för fan! Tänk att det kunde ha blivit mycket värre, du ska vara glad att du har en familj som tar emot dig och som du kan bo hos. Dessutom varar inget för evigt, du ska ju inte bo där resten av ditt liv.
Självklart skulle folk sakna dig om du dog, sådana tankar är bara dryga, skit i dem.
Vad det gäller jobb och plugg säger jag bara, grattis och välkommen till vuxenlivet! Det blir fan inte bättre senare. När du pluggar så kommer du oroa dig över alla förbannade tentor och huruvida du kommer lyckas få jobb efter utbildningen. Du kommer ifrågasätta dig själv, din kompetens samt din val om och om igen.
Men, det är inte så farligt kära du, man vänjer sig och lär sig att ta skiten, lägga det åt sidan och se det som är bra här i livet. Och om du säger att inget är bra då kommer jag och spöar upp dig för gnälla är det sista man ska göra.
Så, hoppas du blir glad nu :)
Se det på den ljusa sidan istället. Tänk vad pengar du kan spara genom att bo hemma. Ett halvår till och du är rik. ;)
Om du däremot inte tycker att det är värt alla de pengarna du kan tjäna ihop så får du ju flytta igen. Även om man inte pluggar och inte har ett jobb (om du nu inte får ha kvar jobbet!) så ska man ju ändå kunna få pengar så man klarar sig om man är inskriven på arbetsförmedlingen(?).
Så det finns alltid något du kan göra för att det ska kännas bättre, även om det inte alltid känns så.
Det är svinjobbigt att bo hemma igen.
Men har ju levt i sin egen värld, skapat egna värderingar, man har egna regler, man kan göra vad man vill och när man kommer hem funkar det inte längre.
Det värsta tycker jag nästan är när de försöker uppfostra en igen.
"Säg tack nu", "skölj av tallriken", "stäng inte dörren så hårt"- AAAAAAAAAAAAAAAAAAGGGGGGGGGGGGGGGGGGGRRRRRH!!
Men tänk på det som ett väntrum. Det finns massa skumma typer i ett väntrum, men dit du ska, det är din egen väg, och du behöver inte dela den med någon.
& du? minst 109 personer skulle sakna dig om du dog.
MINST!
Så lägg undan de där tankarna.
Jag hade gärna sett att du kom in på GU, vore kul om du flyttade till GBG. Du verkar skoj!
Gaaw!
Pjoltas har pluggat till det mesta och haft mysko mellanperioder i mitt liv. Men ta dagen som den kommer nu när du kan och så ska du se att det finner en rejäl mittbena (dvs. nåt att göra som du brinner för..eller glöder lite).
Och så flyttar du till Stockholm, Capital of Scandinavia som det blygsamt heter.
Upp med hakan regnmolnet!
=)
http://pjoltas.blogg.se
Klart man får va lite depp&nego ibland. Jag förstår precis vad du menar med att "flytta hem igen" - Det ÄR omöjligt när väl en gång flyttat. Jag gjorde misstaget att flytta till mor&far efter att jag haft min första lägenhet som sjuttonåring. Ett år, arton år hemma. Det var jävligt slitsamt på min relation till mina föräldrar. Den är så mycket bättre när jag bara är och hälsar på ett par timmar om gången. Man faller så lätt in i gamla mönster.
Och plugg vs. jobb vs. lata sig. Vadfan, kosta på dig lite lathet ett år, ströjobba lite. Eller sök som fan och flytta!
jo lite depp va det allt men visst känner igen mig, visst e det underbart att vara själv ibland och bara vara:D
Pelle, Om det känns bättre skulle jag sakna dig! Vem annars ska terrorisera mig på jobbet och försöka göra mig pist? Du är en trevlig terrorist helt enkelt! Skämt och sido, Många skulle sakna dig! Sen får du se det från det positiva med att bo hemma, inga dyra räkningar, pengar över till musik och att du till våren har en egen lägenhet, massor av ny härlig musik och självklart massor av nya DVD boxar som du kunde köpa bara för att du hade massor av pengar över! Tänk också att du kanske har råd med nån trevlig resa! Upp med humöret nu! Ses om 1 h 50 min! =)
Jag vill att du ska bli lika glad och snäll som alltid!
Kanske kan du skratta lite om jag berättar att våran festivalhelg slutade med att vi fick youghurt över alla saker?
Jag ska aldrig mer bo på en tältplats med fulla töntiga sjuttonåringar. Det räcker så bra att bara vara 17 och töntig.
skärp dig! du får bara se till att dra ditt strå till stacken... läs pessimist-boken, så ska du se att det inte är så svårt :)
klockan var btw 23:05 när vi väckte dig... du var vaken strax innan det, så... dumt, men jag tycker inte att du borde kalla oss för "äckel" som du gjorde i ditt sms, din otacksamma ...
Sv: Yes, det är 2 ihoplänkade jättetöar ute vid drottningholm som är till för hundar.
Men gubben då. Sådär pissigt mår maan ibland. Känner igen det där tänket. Jag har också gjort snedsteget atrt jaag var tvungen att flytta hem igen. 3 månaders "begränsat liv", men så en dag så kommer lösningen.
Förstår hur det känns att bo hemma igen efter att ha bott borta ett tag. I och för sig så bodde jag bara hemma nu i fyra veckor och har vetat hela tiden att jag ska tillbaka till mitt egna hem hela tiden, men vet ändå att det är jobbigt. När man väl har smakat på att bo själv så vill man inte tillbaka hem. Men hey, du verkar ju ha en plan. Och även om du inte verkar få flytta hemifrån igen förrän nästa vår så har du en plan. Och om du tänker på den så kanske det blir lättare att leva hemma. Du får se till att resa bort mycket under hösten. Typ sova borta några nätter lite här och var. Det ger ju mycket, då kanske man till och med saknar hemhemma lite. De fixaru! :D :D
Svårt att betygsätta faktiskt.. men landar nog på omkring 250. varken mer eller mindre.
Just nu står förresten min mamma och skriker att hon vill spränga min garderob. Säger inte att jag ver hur det är att flytta hem igen, men jag vet hur det är att bo hemma utan att ha flyttat. Lägger då till en flytt bort och tillbaka så antar jag att det är ännu värre.. lider med dig. Men vafan, det fixar sig, det gör det alltid.
låter inge vidare kul....
å helt ärligt vet jag inte hur
jag ska muntra upp dig :/
Du kan alltid komma å bo hos mig jag har plats ;)
hoppas dagen blir bättre idag gosse
kram
Tack igen.
Varför gillade du inte Norrköping? Jag är därifrån från början men har flyttat över till Linköping, men längtar tillbaka. Jag trivdes kalas i Norrköping :)
Men Pelle darling... Känner (såklart) igen mig och jag är sämst på å säga saker. Så jag skickar en såndär cyberkram som bara 40+:are brukar skicka. Kram!
låter jobbigt, att det går i fel riktning, men allt händer av en orsak! (låter som en klyscha, men något jag tror stenhårt på...)
sv:yes
hörru Pelle, inte deppa ihop nu!
alla skriver om att flytta in tillsammans med sina föräldrar är skit, nu vet inte jag hur det är eftersom jag fortfarande bor hemma och sånt.
Men, tänk på alla pengar du sparar på att bo hemma. Mat, tvättmedel, bajspapper, gud vet vad. Jag snorar 6038598urkt (ja urkt ska vara med.)och sparar hell of a pengar med att snylta bajspapper av morsan och farsan iaf.
och du med att skriva deppigt i bloggen, det gör väl alla. Man måste få skriva av sig eller på något sätt få det ur sig. Ingen tar illa upp av det och ifall de gör det är de ju puckon. (ungefär som spambloggare.)
Och att "ingen skulle sakna dig" tanken får du skaka av dig helt enkelt.
Jag är iaf en som skulle sakna dig även om jag inte ens träffat dig. möhöh. vilket lät djävla lame, vi får träffas nån gång Pelle!
Så sätt dig ute under ett träd, göm dig en stund fråm omgivningen och andas. Många stödjer dig och vi tror att det kommer lösa sig på ett eller annat sätt. 107 personer plus ännu fler kan ju inte ha fel eller hur? ;D
och djävlar. jag skrev typ ett helt djävla blogginlägg som kommentar!
känner precis så där med! Man vill bah bo själv & slippa anpassa sig. o dessa jävla komentarer.
MEN du utpekade också min blogg för att vara ''oäkting'' men ey, det är OK!
HÄR SKICKAR JAG FETT MED PEPP SÅ DU BLIR PÅ BÄTTRE TANKAR
Flytta hem...
Ett stort steg för individer som bott själv.
Nästan olidigt - jobbigt.
Det löser sig alltid. Förstår hur det kan vara. Jag har tröttnat på att bo hemma också, men måste ha ett jobb eller plugga för att kunna flytta hemifrån, vill inte leva på socbidrag. Men mina föräldrar stör mig inte, de låter mig vara och göra vad jag vill, men jag vill ha en lägenhet att inreda, ta hem människor och göra roliga saker i och kunna gå runt i bara trosor utan att någon bryr sig, pissa med dörren öppen och sånt.
I höst vet jag inte vad som händer för mig heller, hoppas jag får fortsätta på jobbet eller fixar ett annat jobb, jag får se helt enkelt.
Hoppas allt löser sig för dig, du får komma hit så ska jag baka kakor åt dig också kan vi hitta på massa roliga saker! SÅ ska jag bjuda dig på en falafelrulle! Det är klart man får skriva depp i bloggen, det är ju som en dagbok, nej men klart man får skriva utav sig!
Du har rätt den där ingen skulle sakna dig tanken, jag känner så jag med, men det är många som känner så, dina vänner och din familj skulle ju sakna dig och alla bloggläsare, jag skulle sakna dig än fast jag inte träffat dig och gud vilken lång kommentar!
Hoppas det blir bättre.
Pepparkramar!
svar; tack så mycket!
jag har lagt på en "scratch texture", och satt den på overlay/täck över.
(googlar man scratch texture så kommer det upp massor man kan använda)
Man får skriva vad man vill i sin egen blogg, tycker jag, alltså är det precis rätt forum att skriva ned sådant.
Och jag ryser lite av tanken på hur det hade kunnat bli om jag inte skulle börja plugga nu i höst.. en flytt tillbaka hem hade nog blivit allt annat än bra. Usch.
Jag vet avd du menar... Själv började det krypa i kroppen för mig när jag insåg att sommaren skulle bli 10 veckor i föräldrahemmet. Och då bor inte ens mina syskon här längre så att de stör. Det blir bara så ensamt samtidigt som det är alldeles för mycket konversation/avbrott från föräldrarna.
Bästa sättet jag har kommit på för att undvika det är att ha vänner som kommer och hälsar på i några dagar, då har man dessutom en ursäkt att dra ut på äventyr etttag "för att visa upp området".
Btw vad är poängen med att ränsa ogräs i gräsmattan? det växer ändå upp igen över natten....
grattis! du är en av finalisterna i Veckans blogg byJoanna! nu är det upp till dig att sammla så många röster som möjligt för att vinna;)
tips: skriv ett inlägg så alla dina läsare kan se och rösta på dig.
tips: fråga runt om folk kan rösta på dig.
lycka till!<3
Jag satt i precis samma sits som du för två år sedan. Jag hade bott själv i sthlm i två år och behövde flytta hem igen för att "få ordning på livet". Typ plugga komvux och sådär. Bodde hemma i ett halvår och det var det VÄRSTA halvåret i historien om mitt liv. Känner igen precis allt du skriver, och jag tror nog att det är rent utsagt omöjligt att gå från självständig till att bo hemma igen. För enligt ens föräldrar är man aldrig vuxen. Även om de säger att man är det.
Men håll ut Pelle, snart är det där halvåret över för dig med. Du kommer hitta din plats snart också. Och nästa gång du söker utbildningar, sök fler!! Kram på dig!
"Det känns som att vara sjutton igen",
ungefär sådär jag känner vareviga dag.
Åt andra sidan så har jag inte upplevt bo-ensam-känslan än och inte på ett par år, men jag förstår hur du menar och hur du känner.
Här ska de alla också vara på hela tiden och slänga helt onödiga kommentarer, det får en att må.. konstigt och inte bra alls.
Men ja Pelle, jag förstår och vafan,
du har ju läst min blogg och jag skriver såna här inlägg hipp som happ.
Stå på dig Pelle, du är ju grym! :D
Jag känner igen hur det är att flytta hem igen, när man har haft sitt eget så känns det ganska fel. Inte alltid, för visst är det även skönt att bo hemma, men man fick ta så mycket ansvar själv och vande sig vid det, sen har man sin/sina föräldrar kring sig igen som bara vill vara snälla.
Hoppas att du kommer på något vettigt att göra till hösten, igentligen skulle du ta att passa på att resa! Om du nu gillar sånt, men skulle bara få med dig någon då..kanske inte så kul att resa själv.
Tänk ALDRIG att det inte är någon som skulle sakna dig. Jag känner dig inte, men vet att det är fel.
Hoppas på att du känner dig lite bättre, alla har dåliga dagar.
Stor kram!
Vet precis vad du pratar om. Det är allt skönt att bo själv. Men vad är det för dumheter om att ingen kommer sakna dig? De tankarna får du allt skaka av dig snabbt! (såg att du skrivit att du mår bättre, men jag var tvungen att kommentera..)
Jag tycker du ska satsa på det i Örebroo! Jag kanske ska flytta dit senare iår. Då kunde vi ha blivit fika-kompisar :D
Ohw be strong boy! Kanske det känns som ett steg i fel riktning, men du får inte glömma att du när som kan ändra riktning igen. Och kanske finns det fortfarande platser kvar på någon intressant kurs eller program? In och kika vettja =) Och tveka inte att söka samma igen till våren, betydligt färre av oss 55 miljoner 90:or som söker då (vi var en "babyboom"....).
Förstår dig precis när det handlar om att vara hemma hos familjen, och jag känner igen all ångest och allt tänkande... För dessa ord kommer från en som knappt sover om nätterna längre, efter att ha legat vaken och tänkt länge, och som nu efter att ha stressat klart en stund över högskola, lägenhet osv. har ett väldigt bekvämt magsår....
I värsta fall får du väl bo i koppargruvan i Falun. Jag kan ge dig mina böcker och tentor, jag ska ju gå något som kanske skulle kunna intressera herrn i alla fall ;P
Pelle, jag skulle sakna dig, förstår du väl! Jag känner exakt samma sak i arbetslöshetens land. Jag avskyr känslan av att bara känna sig i vägen och "lat".
Jag blir nästan lite rörd... :)
vet du vad? det kommer kännas bättre snart, de är bara en liten tid i ditt liv som kanske går åt lite fel håll men snart vänder de när du minst annars och går frammåt med en väldans fart ska du se. Känner lite som dig på ett sätt, de finns inga jobb där jag bor och man tänker ständigt på vad man ska göra. Visst man kan söka jobb men hur ofta är de dem kommer ringa och säga : kom hit du är anställd redan idag. Tanken på att behöva jobba extra ibalnd och inte kanske få ett fast jobb på flera år (vem vet) gör mig så less. Utan fast jobb kan man ju inte flytta vart som helst. Inte skaffa hus med huslån vilket jag och min kille helst vill göra då de är mer ekomoniskt att skaffa hus än att betala för sukliga lägenheter och inte få något tillbaka när man flyttar. Jag vill egentligen inte skaffa körkort för de är så tråkigt med alla som tjatat på mig varje dag om de så man har ingen lust längre men jag gör de för att kanske lättare få jobb och eventuellt få slut på allas tjat. Så jag försöker tänka att de snart vänder och går mot ett bra håll. Jag håller tummarna för dig för att du snart får dig en egen lägenhet idag, de klarar du ska du se håll bara ut! och inte får du försvinna pelle, skulle sakna ihjäl att få läsa en så bra blogg :) har inte mött någon annans blogg som är precis i min smak :)
pelle, jag vet att det är skitjobbigt, det vet du att jag vet! jag har precis gjort samma sak och bott hemma över ett år. och jag har klarat det, det kommer du också göra!
