Jobbar själv som jobbcoach (säg inte åt nån)
¨
Besök en yrkesvalpsykolog.. gratis på arb.förmedlingen.. de kan testa dej för att se (och för du ska inse) om du gör rätt väl.

eftersom jag inte kan lösa min egen ångest vågar jag mig inte en spå din =/ men du, glee på fyran nu, ganska bra för botning av ångest för stunden.

Jag tycker du ska börja på utbildningen! Känner du efter nån månad att det inte är din grej eller att du inte trivs, så är det ju bara att hoppa av och åka hem igen :)

Men Pelle, hör här:
1. du vill bli journalist.
2. du måste inte gå klart utbildningen bara för att du börjat. man kan ge det en chans, som du gjorde med den där andra.
3. vem ska jag annars flytta ihop med och åka till skolan med om jag börjar på södertörn? ;)
4. Stockholm är grymt!
5. tänk lite till och låt inte mig övertala dig helt.

Alltså, då jag började läsa din blogg, innan jag visste att du sökte till journalisthögskola, så tänkte jag "Den här snubben skulle bli journalist" Punkt.

så där ångest har jag haft sen högstadiet ! har aldrig haft en aning om vad jag ska jobba med, gå för utbildning mm.

jag kör på detta: Om jag tvekar över något, då skiter jag i det. (även om det handlar om små saker som en chokladkaka på konsum)
så gör jag någonting roligt så länge, tills det verkligen klickar till och känns Helt rätt!

fast.. vem säger att utbildningen inte kan vara det där "roliga" att göra så länge ?
känns det fel är det bara att hoppa av :)
då har du iallafall försökt.
Och , det kan ju kännas helt rätt när du väl är där ? :)

Bror min - frågan är svår. Du ville ju helst bo i Göteborg?

Men! Du känns som en journalist, du verkar vilja det, & ångesten kan mycket väl bero på att allt har gått så snabbt nu. Du kan alltid hoppa av utbildningen. Men annars tycker jag du kan uppsöka en yrkescoach / syokonsulent.

Låtsasträna lite på att vara journalist - är det verkligen det du vill göra in your heart?

Lillasyster kan det här med ångest, ring mig ;)

Det låter helt enklet som att du fått ångest därför att det verkligen är på allvar nu. Men det är inte så allvarligt, det är bara en utbildning och sådana går över mycket fortare än du tror. Åk dit, prova, om det inte funkar så vet du det ganska snabbt. Ge det en termin. Och du, glöm inte att det är kul att göra något nytt!

Jag tror att det kan vara en bra ide att börja och prova...och känna om det är rätt! Visst det kanske är omständigt att flytta till Stockholm endast för att prova..man jag tror att du kommer ångra dig om du inte provar...för det kan ju vara så att det är underbart fantastiskt...man vet aldrig!

Ja det är inte lätt. När jag skulle söka valde jag mellan att antingen söka undersköterska eller lärare. För jag ville bli bägge lika mycket. Sen tänkte jag att det är lättare att få fast jobb som lärare än som undersköterska (å lönen är ju fan densamma). Då tänkte jag att jag börjar med lärarutbildningen och tar undersköterskeutbildningen sedan, om jag fortfarande vill bli det. Så jag började lärarutbildningen med tanken "Märker jag att det inte är kul/ inte nått jag vill göra, så hoppar jag av. Inte mer med det. Livet tar inte slut bara för det". Nu har jag gått 1½ år och har fortfarande samma inställning. Jag hoppar av så fort jag känner att det inte är min grej. Nu tror jag inte att jag kommer att hoppa av, men det känns jävligt tryggt för mig att veta att det bara är att hoppa av och att det inte gör något. Man har flera chanser/val här i livet!

Så, jag tycker GO FOR IT. Ångra hellre saker du gjort än saker du inte gjort.

men hördu, det är faktiskt som folk säger. testa på det och trivs då inte är det bara att åka tillbaka! herregud, förra året åkte jag till dublin helt inställd på att stanna resten av mitt liv. två dagar efter jag anlänt fick jag världens jävla hemlängtan, slängde ihop min halvuppackade resväska och hoppade på första bästa plan hem igen. men jag testade iallafall och det är jag glad över för annars hade jag fortfarande gått och undrat.

förresten borde du komma till stockholm för vi har helt galet roligt här! ;) promise

Åk iväg är min första tanke! Man kommer aldrig att vara 100% på något i hela sitt liv.. Vad vill jag bo? vad vill jag plugga? Vem ska jag leva med? osv.. Livet består av val och att chansa lite! I Stockholm har du dessutom en större marknad för journalistik? Om jag inte har helt fel vill säga! Kör hårt Pelle och stoppa undan ångesten..

man kan ju alltid börja och prova. du kanske tycker det är skit kul i sthlm.
sen så borde man väl precis som på andra utbildningar (vet att vi fick flera nya från andra socinomutbildningar på andra terminen), kunna ansöka om att typ få börja andra terminen i göteborg. då kan ju några dessutom ha hoppat av där och att det finns platser över.

Ångest är min bästa vän i alla lägen.

Jag vet hur det känns, den där hemska klumpen som aldrig släpper.

Velandet, som studsar fram och tillbaka likt en tennisboll över en alldeles för liten tennisplan med fyra väggar. Den studsar liksom fram och tillbaka och faller aldrig till golvet.

Men det du borde göra är att fråga dig själv vad DU vill.

Är denna utbildning värd 200.000 ? Är det din DRÖM? Är det en anledning för att flytta, komma iväg, få miljöombyte? Eller är det verkligen för att du vill plugga där?

Det låter som en klyscha, men svaret finns inom dig själv. Det är jag säker på. Sätt dig ner, fundera på vad DU vill.

Hoppas det löser sig.

Jag känner igen ångesten. Jag ville också bli journalist för ett tag sen. faktiskt bara för en månad sen var jag helt inställd på att det var vad jag skulle bli. Sen fick jag ångest och började tänka. Det visade sig att jag inte alls ville bli journalist, det var enn dröm jag hade haft för 4 år sen, men jag hade bara inte fått några nya " hopp" om att bli något annat så jag klamrade mig fast vid tanken på att jag skulle bli journalist för jag hade inget annat.
Om det är journalist du verkligen vill bli, då kommer du känna det. Testa skriva en artickel, insändare eller bara skriv något. Du kommer känna vad du vill.

Tre viktiga frågor som kanske kan hjälpa till? Att ställa till dig själv o tänka på.
1. Vad vill du jobba med?
2. Vad kan du jobba med efter den utbildningen?
3. Vad är alternativen?

Känner igen ångesten, den är ju en rätt nära vän om man säger så.

Men, jag säger go for it. Teckan inget långt avtal på lägenheten, prova ett halvår och kolla hur det känns. Trivs du med människorna och plugget, stanna.
Går det åt helvete så gör det det. och då är det bara att försöka komma på något annat. Jorden kommer inte att gå under för att man hoppar av en utbildning.

Eller gör som jag, sätt ner det på pränt och skriv en lista med för- och nackdelar. Det brukr hjälpa att se det svart på vitt. Fråga dessutom nån vän eller nåt syskon som du litar på om hjälp.

Hoppas det löser sig!

Mitt nyår kickade ass!=DxD

Jag läste typ första raderna, och jag känner hur exakt samma ångest kommer över mig. Jag mår sjukt illa när jag tänker på det. Framförallt när jag hade så sjukt kul där i helgen, så jag bestämde mig för att stanna två dagar till och sova hos världens snällaste människa, som jag träffade på fyllan.
I vilket fall så kom jag in på journalistik och multimedia på Södertörn. Mitt spontana förslag är att vi flyttar dit (ok, kanske inte flyttar ihop, men använder varandra som stödpersoner typ) och ger det ett försök. Kalla mig dum i huvudet, men antingen kommer det gå asbra eller rakt åt helvete. Jag tror det kan bli kul, framför allt eftersom vi inte känner varandra=D

Du skriver att du inte är helt 100, men finns det en annan väg som känns helt 100? Om det inte gör det, så varför inte prova? En utbildning kan ju också leda många olika vägar och jag kan tänka mig att man kan jobba på väldigt olika sätt och i olika miljöer som journalist. Jag gick själv en treårig högskoleutbildning och sedan visade det sig att jag inte riktigt trivdes med yrket... Men då byggde jag på utbildningen och gav den en lite annorlunda inriktining, och så blev det bra ändå... Visst är det ett viktigt vägval, men jag tror att det kommer flera vägval i livet, även efter utbildningen.

Jag kanske inte är rätt person att ge dig råd eftersom jag ska gå juristutbildningen i Uppsala, trots att jag inte är det minsta sugen på det, men jag tror att vi alla får tvivel om vad det gäller framtiden någon gång i livet. Förr eller senare, liksom. Några får det innan universitetet, några under själva utbildningen och några efter, när de ställer sig frågan om de verkligen vill jobba med just det här resten av livet. Jag tror man överarbetar dessa tvivel för mycket. Man sitter och ifrågasättar allt så pass mycket att man tillslut glömt varför man över huvudtaget ville det från början. Försök och gå tillbaka till det första stadiet, det när du kom på att du ville bli journalist. Vad tänkte du då? Du måste ju ha någon slags 'längtan' eftersom du ens kom på tanken. Tvivlar på att du bara tog ett random yrke och sa "det här vill jag bli". Tänk också på hur surt det känndes föregående gånger du sökt dit och inte kommit in. Tänk på hur du då önskade att du hade kommit in, liksom. Nu har du det! Försök att tänka på hur glad den ledsna Pelle hade blivit om han fått reda på att han kommit in trots allt!
Sen säger jag precis som de andra sagt innan mig: Ge det en chans. Det är bättre att sitta där med en utbildning i handen även om det inte är det du vill jobba med. Det ger ju meriter sen i framtiden. Och gillar du det absolut inte, kolla runt och se om du hittar något som lockar mer och byt! Du kan alltid ångra dig. Än är du ung Pelle!

Som någon skrev här tidigare... Du behöver ju inte plugga klart utbildningen om du vantrivs. Bara hoppa av. Frågan är väl vad dina alternativ är? Vad ska du göra annars?

Jobbcoachen överst jobbar antagligen på arbetsförmedlingen... Ingen sund människa kan ju rekommendera dem :P

är det för att utbildning inte är i göteborg som du tvekar? hade du kunnat tänka dig att läsa ett journalistprogram med kombinerade samhällsstudier i göteborg eller tvekar du inte för själva programmet? eller både och?

Det skadar väl inte att testa iallafall!? Gillar du det inte så behöver du ju inte fortsätta, eller hur!? :)

Ibland måste man ta lite risker och chanser. Jag tycker du ska köra. Funkar det inte så funkar det inte, men en sak är säker: det ordnar sig alltid.

Livet blir inte fastfjättrat bara för att man väljer utbildning. Hoppa på, kör på, funkar det inte får du hitta något annat. Bättre att ångra saker man gjort, än de man aldrig gjorde. So zu sagen. (Tro mig, jag har bytt inriktning ett par gånger, jag lever fortfarande och är glad över att jag gjort så, för nu vet jag VERKLIGEN vad jag INTE vill, och vad jag vill.)

Pelle som du sa till mig, Skärp dig, det är nyår nu;). Fast jag tänker också dra till med att du ska inte göra något du inte vill för det viktigaste är att su är lycklig. Om du vill bli journalist, (som också en gång var min dröm) ska du satsa allt och om du känner att du ångrar dig kan du alltid flytta hem igen. Bara du är lycklig Pelle lilla! Kram!

tack darlo. vi kanske ska bota vår ångest genom att lite spontant dra till andra sidan jorden och bosätta oss i en hydda? ja?

Jag förstår din ångest, men det är inte alls så farligt egentligen. De flesta är osäkra på om man har valt rätt (jag hade t.ex inte en susning om vad jag hade gett mig in på och om det var det jag ville, men det visade sig vara nästintill perfekt!), och det enda man kan göra för att vara säker är att prova.

Åk dit, gå någon kurs. Känns det helt fel direkt - skit i det. Känns det okej - fortsätt en stund till och känn efter. Om det är så att det efter en termin känns okej, men inte hundra - sök till det andra du egentligen ville gå, då har du säkert större chans att komma in då du redan läst lite inom samma (?) område. Känns det rätt - grattis!

Hoppas det här hjälpte lite i alla fall :)

Man ska nog inte grubbla allt för mycket, för då blir man oftast grymt osäker.

Pröva att gå lite. Om det är dödstråkigt och känns helt fel kan du alltid hoppa av. :)

Man ska verkligen inte pligga nått man inte vill men du får gå på magkänsla (eftersom jag inte tror att du har någon kvinnlig intusion)

"Dels för att tre år på universitet kostar dryga 200 000, vilket är mycket pengar bara för en anledning att dra hemifrån. " - önskar jag att någon kunde ha sagt till mig när jag var 19 o dum. Nu sitter man har med tokmycket studielån och inget jobb.

Det går ju att hoppa av, men eftersom att du måste flytta och allt det där så bör du ju vara säker på vad du vill göra och inte nöja dig med något andrahandsalternativ. Du har seriöst HELA livet på dig att plugga. Jag är iof färdigpluggad så det kan ju kännas knasigt att höra det från mig - men å andra sidan började min mamma plugga till det hon ville bli samtidigt som mig och nu är hon färdigutbildad gymnasielärare. Det är det fina med Sverige - vi får ta studielån ända tills vi är 45.

Gå på magkänslan! Känns det som att det är något du verkligen vill göra?

Allt kan vara värt att pröva, och det ligger inga problem i att hoppa av en utbildning om man känner att det inte är rätt! Se det som ett äventyr för våren, om inte det inte känns rätt efter det - tänk om!

Jag tycker verkligen att du ska gå på magkänslan. det du verkligen vill göra. Kan säga att det är värt att vänta och verkligen verkligen komma på vad du vill göra. en av de värsta känslorna som jag upplevt var när jag en natt insåg att jag faktiskt tagit 200 000 csn-pengar i lån, fast jag inte pluggar det jag egentligen verkligen vill plugga och brinner för. och du pelle, lite på din magkänsla. alltför många människor i dagens samhälle tänker för logiskt, ignorerar magkänslan och blir olyckliga. och du, du förtjänar lycka :)

Jag hatar det här med framtidsplaner för ju mer man tänker på det, desto mer tvekar man. Desto mer ångest bär man runt på...

Jag har väldigt svårt att nöja mig med något "okej". Kräver alltid att alla mina resultat ska vara så bra som möjligt. Jag vill prestera det bästa och jag vill ha det bästa. Men lite frågor du bör ställa dig själv:
- Är utbildningen som är ditt (4:e handsval) värt pengarna?
- Vill du verkligen gå utbildningen, eller vill du egentligen bara komma hemifrån?
- Är det absolut bara i Göteborg som du egentligen vill gå?

Har du kollat upp skillnaderna mellan Gbg och utbildningen du kommit in på? Är det sämre chans att få jobb efter din utbildning i Stockholm? Det första man tänker på, eller den första känslan man får när man funderar på någonting (positiv eller negativ) brukar oftast ge bäst resultat. Vill du verkligen gå i Göteborg borde du kanske vänta lite till. Det blir nya meritpoäng i år, samtidigt som du kan göra högskoleprovet igen!

Hoppas det löser sig! Lycka till.

"Ångra de saker du gjort, än de saker du aldrig vågade göra". Åk och testa. Är det inte din grej kan du ju hoppa av, men jag tror det passar dig som handen i handsken! :)

Ok, det blev visst en tom kommentar nyss. Tar nya tag.

Börjar med att säga GRATTIS till att du kommit in på utbildningen.
Nu har jag inte läst alla goda råd du redan fått utan säger bara vad jag tycker (med risk då för att vara tjatig kanske). :)
Jag tycker du ska börja på utbildningen i Stockholm. Känns det helt fel efter ett tag kan du ju alltid sluta.
Under tiden du pluggar i Stockholm kan du väl fortsätta söka till Göteborg. Finns det inte möjlighet att söka enstaka kurser som ingår i journalistprogrammet och kanske flytta till Göteborg så småningom och göra klart utbildningen där?
När min man pluggade till lärare för några år sedan så bytte han stad och skola under tiden. I och för sig en hel del strul med hur vissa poäng/kurser skulle tillgodoräknas, så det kan ju vara värt att kolla upp noga innan i så fall.

Du har ju skrivit så ofta att det är journalist du vill plugga till, så det kanske mest är ångest över en stor förändring i livet med flytt och allt?

Egentligen finns det ju inget råd att komma med. Hur jobbigt det än är, så är det ju bara du själv som vet hur det känns i magen, hjärtat och hjärnan.
Hoppas du kommer underfund med hur du ska göra.
Tänk inte FÖR mycket! Du är ju fan bara 21 år och kan ändra dig hur många gånger som helst än. ;)

Du får ändra dej (som hundra pers redan sagt innan). Om allting. Gör det som känns rätt precis just nu. Känns det plötsligt katastrofalt fel att plugga till journalist i Stockholm, gör någonting annat. Handlar ångesten i grunden om att det är läskigt att göra en überdrastisk förändring genom att flytta o.s.v. så kanske det är bra att utmana sej själv? (Ha, ha! Säger hon som efter 4 år på universitet fortfarande inte vill börja jobba.. i alla fall inte med något seriöst. Lek på. Det gör jag.)

Du kan endast säkert veta om det är något för dig..om du provar:) Så var det när jag valde min utbildning på KI, jag var sjukt intresserad av det på papper - men hade ingen aning av hur det kändes att jobba/plugga med det, men när jag väl prova var det bra!

Innan jag valde den utbildningen pluggade jag på Södertörn på ett helt annat program...men insåg att det inte var något för mig. Men den kunskap som jag fick under det året ser jag som ovärderlig..du kanske ska se trippen till huvudstaden som en investering i din livsresa/erfarenhet, en resa som hjälper dig att hitta vad du vill göra - so I say try it=D..om det suger så är det bara att hoppa av, inget fel med det.

Vad svårt, jag förstår din ångest. Men det är väl så att du vill bli journalist? Du skriver ju jäkligt bra och är skärpt, så det skulle passa dig på så vis. Om det är det du vill så varför inte börja i alla fall. Prova ett litet tag. Du kommer nog att känna ganska snabbt om du valt rätt eller inte. Det är aldrig försent att ångra sig och ändra inriktning. Min dotter hoppade av två utbildningar innan hon hamnade rätt. Visst är det tråkigt att få ta lån i onödan, men vad ska man göra då när man inte vet? Du vill ju plugga, och någon månad på ev. fel utbildning gör ingen större skillnad.

Pelle. Jag har inga råd haha. Förlåt. Men jag vet inte. Tänk till lite extra.

Du har velat gå det där länge. Du vill bli Journalist, det löser sig pelle. tänk till en gång extra bara och gör vad du själv vill :).

KRAM

Nu har alla svar till frågestunden i bloggen kommit ut :D

Shit, här var det mycket kommentarer.. tror inte ens jag ger mig på något psykologiskt snack här, utan bara säger att du kommer lösa det oavsett.. kör hårt på detta nu, det går att hoppa av om du inte känner att det funkar (kolla upp med boendet så att du får kort uppsägningstid), så kanske det är detta som är precis det du vill? Du vet aldrig förrän du testat, känns utbildningen rätt, men resten fel, då vet du ju i alla fall att det är den utbildningen du ska ha.. fast på ett annat ställe :p

Lycka till Pelle! (förlåt för att det blev psykologiskt ändå) ;)

Men grejen är såhär.
Människan (leker psykolog) är alltid likadan.
Vi tjatar och kämpar för att få något, men när vi väl får det så blir vi nervösa och tänker är det verkligen detta jag vill. Första målet var att få det och när man väl får det blir nästa problem hur ska jag klara det eller vill jag. Om det är det här du tänkt länge och det ger dig en bra känsla så go for it!

Det generella svaret bland alla kommentarer verkar vara: Testa! annars vet du inte vad du tackar nej till och därmed kanske missar något som du verkligen skulle gilla!

Jag säger samma sak =) Lycka till!

Jag önskar att jag kunde säga nåt väldigt smart och genomtänkt nu. Men det kan jag tyvärr inte.

Fast jag kan säga att jag tror att du skulle bli en grym journalist och att det nog är skitsamma på vilken skola, eller linje man går. Och skulle det inte vara det, så kan du ju som någon nämnde här ovan hoppa av.

Det löser sig nog!

Jag var på något studiebesök på Södertörn, det var väldigt fula och tråkiga människor som pratade med oss (med de gick mer naturorienterade program och så är det ju ofta).

Men du borde åka. Du kan lika gärna testa för kurserna kan ju vara jätteINTRESSANTA även om du inte trodde det först, det är ju jättesvårt att få grepp om sånt när man läser om det.

haha det låter ju som om en sån där giftermålskris som det brukar vara på filmer ibland..

nåjaa..kör på det du länge har drömt om. du har ju skrivit om det så mkt, ngnstans måste du väl ändå brinna för det?

Jag kan fortfarande ibland undra "vad jag ska bli när jag blir stor". Tror det är ett annorlunda klimat numera. Förr gick man skolan kanske 9 år, började jobba och så jobbade man där hela livet till pension. Nu för tiden har man fler valmöjligheter, men....här kommer min teori.....med valmöjligheter så kommer självklart möjligheter. Det är t.o.m. en del av ordet...hahaha :-) Man kan byta inriktning, man kan vidareutbilda sig till något helt annat senare, man kan testa lite olika jobb för att se vad man gillar (fast det heter praktik och är i det närmsta utan lön) o.s.v. Jag blir 30 i år, men ser det inte som totalkört riktigt än :-)

Jag tycker du ska följa ditt hjärt!! känns det rätt börja plugga, känns det inte rätt så strunta i det!! det kommer fler chanser!! =)

kan du inte börja på den utbildningen då och sen ändå söka in till göteborg senare?? (jag vet inte hur det funka om det funkar så)

lycka till

I såna här lägen tycker jag att man ska gå på magkänslan, vilket alternativ KÄNNS rätt? Inte vilket ÄR rätt? Och jag tycker mig mellan raderna utläsa att det här med Sthlm inte känns helt 100, men jag kan ju ha fel.

Hoppas du kan ta ett beslut så att ångesten släpper!

/Saffy

Åh, jag känner igen mig så väl! Det enda rätta svaret är egentligen att testa, det sägs ju att vi slutändan ångrar man oftast saker man inte gjorde eller sa mer än det man faktiskt gjorde eller sa! Hehe, det där lät konstigt men du förstår nog vad jag menar!

Ge det en chans och känns det då fel så har du ditt svar =)

Ok, snabbt ser det ju ut som att du söker programmet av en reflex. Varför inte vänta med plugget förrän du vet vad du vill bli ( corny, jag vet! Ofta man vet vad man vill bli. Och om det vore så lätt att ta reda på, varför är inte alla sjukt nöjda med det de gör nästan hela sitt vuxna liv?, I'll tell you why ...ok, jag vet inte.)

Men en sak vet jag, det känns jävligt surt att slänga en massa 'osynlig' cash, ( kom igen, CSN känns ju fan inte som en "långivare", utan mer som en sjukt bra vän som räddar en varje månad när man går runt hungrig sisådär mellan den 23 och 25 ) på något man kanske inte ens kommer att gilla. Men sen så har har alla yrken baksidor, om vi verkligen tänker på det ...det finns säkert de som pluggade austronatprogrammet ( finns säkert någonstans ) som aldrig får komma i närheten av en farkost för att de har en för hög ämnesomsättning och det skulle inte kunna hanteras på rymden ( suger balle! ).

Anywho, varför inte bara skaffa en lägenhet och ett jobb tills du vet vad du vill ( finns inga jobb, jag vet...scratch that, that's bullshit ). Jag vet inte vad du ska göra, men jag vet vad vad en polare/mentor till Oprah sa till henne då hon berättade om sina planer om att bli en skådis:

Oprahs vän: -Are you willing to bust your ass every single day for no money in order to realize your "dream" of being an actress?
-Oprah: - Hell no!
( true story ) ( Och glöm det faktum att hon fick en oscars-nominering ett par år senare, det fick hon bara för att hon är rik )

Lesson - gör det du verkligen älskar...how sweet :)

Ok det verkar ju helt tydligt nu att jag ventilerar här på ditt kommentarsfält för både din och min skull ( jag vet inte om jag vill avsluta mitt program som jag her en enda termin kvar på ). Men I feel ya, dude! What to do?

Svaret är rätt lätt för min del; utan skolan och programmet har jag inga pengar eller möjligheter att flytta hemifrån så det blir att avsluta utbildningen och hoppas på bättre lycka nästa gång, samt intala mig själv att programmet jag valde som 18-åring är brett.

Långt svar, men som sagt detta är både empatiskt och själviskt...hoppas du tror på det :)

Lycka till!

Alltså, jag tror du bara måste våga släppa ångesten! Visst kan det kännas som du slängt bort massa pengar om du ångrar ditt val av plugg. Men pengar är trots allt värdsligt du kommer kunna tjänain dem senare! Du har endå en chans att plugga o man kan alltid ångra sig. Ta chansen idag så du inte ångrar dig när de e för sent! Magkänslan finns där någonstans! :)

Oj, den kommentaren va från mig :P

PELLE välj aldrig NEVER aldrig aldrig aldrig ja du fattar ALDRIG något skit igen utan att vara hundra jag menar du vill väl ändå inte vara med om en KSM-floppp nummer två?
lyssna på farsan linnea

Du skriver bra men brinner du inte för arbetet kommer du kanske ångra dig rejält. Allting är ju packat och klart annars :)