Fan, jag tror jag har drabbats av skrivkramp. Det sker ju tydligen oss lite viktigare förr eller senare, har man ju hört. Det är jag och JK Rowling som har våra svåra stunder. Är det förresten någon som minns när Harry Potter-böckerna blev uppskjutna på grund av den kvinnans dalande skrivlust? Jävlar i havet, där hade vi en väntan utan dess like!

Hur som helst, när jag vanligtvis får slut på bloggidéer, så brukar jag vandra runt i huset efter "inspiration" (detta eländiga ord). Och det finns alltid något att blogga om, vilket ni kanske förstått om ni läst några av mina tidigare inlägg. Det brukar bli texter om till exempel fötter, läkande växter och tandläkarräkningar. Men idag: inget. Inte ens de två skitruttna äpplena i fruktskålen förtjänade en stund i rampljuset.

Inte en katt i sikte finns det heller.

Jag frågar mig själv återigen: är den ryska underrättelsetjänsten ute efter mig? Fortsättning följer...