Efter många om och men så beställde jag till slut Dagens Nyheters helgerbjudande. Gratis under fyra helger, fredag till söndag. Vilket låter skitbra, jag vet, men ett av kraven för att ta del av erbjudandet var att man lämnade sitt mobilnummer. Något som inte kommer helt smärtfritt.

Sist jag gick med på att mjölka DN's gratiserbjudande, så bodde jag i Norrköping och fick samtal en gång i halvtimman från tidningens försäljningsavdelning. Jag svarade inte de 2316 första gångerna. Eftersom jag har svagt psyke och skulle gå med på mord bara någon tjatade tillräckligt länge. Men så en morgon tog jag mod till mig och svarade:

- "Ja, det är Pelle!"
- "Ja, hej Pelle! Det här var ifrån Dagens Nyheter. Du har testat DN i tre månader nu och vi tänkte komma med ett specialerbjudande. För [en mindre förmögenhet] kan du nu få en prenumeration för resten av året".
- "Ja, det låter lockande, men jag måste nog tänka lite på saken". Vilket är en snällsvenska för: "mate, fan jag är en fattig student - det finns inte ens chans i havet att jag har råd med det där!". Vilket försäljaren förstod och blev sne.
- "Nu är det så att vi inte har tid att sitta och ringa tillbaka till folk, erbjudandet gäller nu och endast nu!"
- "Men oj, låt inte mig ta upp din tid!" Klick.

Yippie ki-yay för DN, men jag skulle ha gett ut någon annans nummer. Till någon dryg sate. Som till min gamla idrottslärare i gymnasiet, han var ju jävligt störig.