Det är svårt att blogga just nu. Festen var en hit, det var den. Jag hade skitkul! Alla hade skitkul!
Ändå, trots alla glada miner, så var det svårt att vara riktigt tillfredsställd och glad. Jag ska inte tala för alla, men för mig så har händelserna i Norge satt sig som en svulst på hjärnan. En svulst som gör att jag inte kan tänka på annat. Speciellt händelserna på Utöya har påverkat mig. Vilken jävla mardröm, som hämtat direkt ur en slaktrysare från nittiotalet.
Samtidigt är jag glad att jag är den som visar enorm empati för offren i sådana här situationer, istället för att ställa mig i lägret som menar att vi ska "skita i I-landet Norge och istället råda bot på svälten i Afrika". Sandlådenivå är vad det är. Det ena ska inte behöva utesluta det andra.
Idag har kommunen haft flaggorna på halv stång. Ibland är Sverige jävligt bra.
Synd på Winehouse också. Jag som såg fram emot lite nytt material från henne, något som inte skulle bli tvunget att ges ut postumt.
jag förstår inte det där heller. det är klart svälten är hemsk i afrika men det som har hänt i norge är så sjukt hemskt och nära så det är svårt att inte tänka på det...
Jag kan inte heller släppa det som hänt i Norge. Blir ju inte bättre av alla bilder/intervjuer m.m. som finns...eller mängden omkomna. Inte för att det hade varit "bra" med färre döda - men jag tror att det hade varit mer verkligt för många då. När dödssiffrorna är uppe i 80+ på Utøya så känns det hela som ett vidrigt skämt. :(
det var precis vad jag sa - att dte kändes som en dålig film från 90-talet. sjukt obehagligt.
Jag håller med dig i varenda ord och har också svårt att tänka på något annat.
Jag säger detsamma, följer mig i (nästan) allt jag gör.
Jag gick på bröllop dagen efter. Det var så sjukt att läsa om hur det i Norge var en sorgens dag samtidig som man skulle glädjas åt brudparet. Men det var ju inte deras fel, såklart. De förtjänade också sin dag.
Ja det är tragiskt allt som har hänt. Men festen var riktigt lyckad, jag hade skitkul.
Är också lite så nu, tänker mest på det som hänt där i Norge och på att jag har bekanta/vänner som känner flertalet av dem som mördades. Det känns så nära allting liksom.
vidrigt..
