Innan jag gick och la mig igår så plockade jag fram en bit stekfläsk från frysen. Ekologiskt slaktad, om nu någon för anteckningar. Och om jag inte minns fel, så kan det dessutom ha rört sig om nödslakt. Den stackars grisen hade alltså (eventuellt) brutit lillklöven och hade inget annat val än att hamna på slaktbordet.

Rättfärdiga neandertalarcraving - check!

För det är vad det var, en ren och skär sug. Nästan på gränsen till åtrå (tidelag?). Jag har gått och ägnat hela arbetsdagen åt att tänka på fläskköttet som legat och tinat upp i kylen. Och med all rätt, för det var den bästa måltiden på veckor.

Skulle välja (ekologiskt och nödslaktat) stekfläsk över oxfilé any given day.