Det finns en händelse som hemsöker mig med jämna mellanrum. Saker blir ju bättre om man talar om de (har jag förstått). Så nu får nu agera terapeuter och jag är er patient.

Det här var nu innan julen, jag var inne på Willys och hade handlat käk. När jag ställde mig i kö för att betala, så stod en mamma med sitt barn framför mig. Morsan stod framför kundvagnen och hade ögonen på rullbandet i kassan och hennes unge satt i den där barnstolen som finns på kundvagnar. Vänd mot mig och vänd bort från sin mor. I handen hade han, barnet, en ballong som hade viftade med. Vid ett tillfälle så kastade han den på mig, varpå jag tar upp den från golvet igen och säger "oj, oj! Här får du din ballong igen".

Jag förstår att man inte ska dalta med ungar som inte är en bekant och jag försökte hålla mig någorlunda neutral i mitt sätt att tala till knodden. Men likt förbannat så vänder sig mamman om, spänner ögonen i mig, släpper mig inte med blicken, skjuter kundvagnen framåt och ställer sig emellan mig och hennes barn.

Möjliga slutsatser:
- jag utstrålar pedofilvibbar
- morsan var en jävla biatch som blev mest sne på sig själv för att jag tog upp ballongen åt hennes barn.
- julstress

Vad tror ni? Eller förresten - svara inte. Kanske är bäst man dör i ovisshet.