Så har ännu en dag slösats bort på Six Feet Under. En säsong kvar nu och jag gör allt för att inte se klart på skiten. Dels för att det snart är slut. Finito. Puts väck. Men också för att just Six Feet Under har ett av världshistoriens mest jobbiga jävla slut. Jobbigt på ett bra sätt. Jag har förberett mig för vad som komma skall med hjälp av min personliga psykolog, Anna. Jag upplever att hon egentligen inte lyssnar, då hon själv är mitt uppe i serien och tror att jag kommer spoila henne. Men inte då.

Det blir väl omvända roller sen när hon närmar sig slutet. Det kan jag nästan sätta pengar på.

Kvällens uppdrag: skaffa mig något typ av liv. Kanske prata med ett par riktiga människor. Och hålla mig undan katterna. De känner av att jag är svag just nu och vem vet egentligen vad en kattjävel är kapabel till?

Du vet att du är beroende av Six Feet Under när:
1. Du ligger vaken till fem på morgonen och har avsnittsmaraton. Sju dagar i veckan.
2. Planerar var någonstans på kroppen som du ska sätta din Claire Fisher-tatuering.
3. Du försöker lära dig spela introt på iPodens pianofunktion.
4. Kollar kontaktannonserna i kvällstidningen. Kanske finns det en karl åt Ruth Fisher, vem vet?
5. Börjar varje dag med att berätta för katterna vad som hände innan du stängde av serien för natten.

... och så vidare. Jag börjar bli sjukligt besatt av Six Feet Under, hörrni! Det är som att uppleva slutet av högstadiet och början av gymnasiet om igen. Det var då jag sist följde skiten slaviskt. Men det är så bra. Så jävla bra. Svordomarna räcker inte till, så fuckingjävlakukollonfittbra är det!

Veckans bästa köp: Six Feet Under säsong 4 och 5.
Aktuell ekonomi: Heh ...

Se Six Feet Under - tacka mig senare!

Så jag låg och kollade på Six Feet Under innan jag somnade igår. I ett avsnitten så gick Dave på gayklubb. Är det bara jag eller finns det någon mer som reagerar på alla "YEAH!" som ropas i bakgrunden, så fort det handlar om en nattklubbsscen i en TV-serie?

Så här kan det låta:

"Dialog, dialog, bla bla bla..."
[YEAH!]
"Handlings, dialog, fylla..."
[YEAH!]
"Repliker, muckande, slagsmål...."
[OOOOH YEEEEAH!]

TV-seriefolket måste lära sig lite partytugg, det är ett som är säkert. Jag kan se det framför mig, hur producenten (?) säger åt alla statister att ropa "YEAH!" var tredje minut. Fyndigt.

Idag är jag en förjävla upptagen man igen. Tänkte dock försöka ta mig igenom alla kommentarer ikväll. Försökte igår, men blogg.se envisades med att tvinga mig trycka in verifieringskoder. Blev jävligt tröttsamt. Men vi hörs lite senare, mates!

Jag vaknade upp i morse med planetens värsta ångest. Jag hann till och med att tänka "vad fan har jag gjort, hur hamnade jag här?". Sen kom jag på att jag inte är Dexter Morgan, seriemördaren från Miami. Inte ens lite.

Inte ens på skäggväxten. Tråkigt nog.

Lärdom här: man kan ta skada av att ligga uppe till halv fem en måndagmorgon och glo på överblodiga Showtime-produktioner. Fy fan vilken bra säsong i alla fall! Värd vartenda ruttet öre. Nu är det bara att vänta in den tredje säsongen i juni månad. En hel jävla evighet kvar. Tills det blir det Six Feet Under-maraton. Det är också guld.

Så igår började Vampire Diaries på TV6, något som har varit svårt att missa för oss som läser bloggar regelbundet. På en del ställen stod det också något i stil med att "den verkar vara som True Blood, den härmar allt i den serien". Precis så som man sa om True Blood när det skulle sändas i SVT, att den härmade Twilight. Eller tvärtom beroende på vilket av lägren man valde att vila sin ståndpunkt. Personligen såg jag inte speciellt många likheter mellan de två sistnämnda. Inte ens huggtänder hade de gemensamt.

Nu är det jag som ska vara ett smart ass, men har alla glömt att vampyrer redan har funnits i en halv evighet? Dracula, Nosferatu, En vampyrs bekännelser, Blade och Buffy the Vampire Slayer är bara ett fåta av olika vampyrrelaterade saker som existerat sedan tidigare. Visst att de skiljer sig en del från dagens "jag-ligger-hellre-med-människoköttet-än-äter-det"-vampyrer, men faktum kvarstår.

Nu: låt oss diskutera i veckor framöver vilka som är bäst, team Jacob eller team Edward!

Jag kom och tänka på "Skärgårdsdoktorn"-rullen är i produktion just nu och insåg att jag redan vet hur öppningsscenen kommer se ut.

Förväntad öppningsscen:
[Wilma sitter på en framsusande båt mitt ute i sjön. Närbilder på hennes ansikte, bilder på båten som flyger fram över vattnet och information om skådespelarna blandas på duken. Någon smörig melodi spelas i bakgrunden och allt verkar väldigt idylliskt]

[Lagom till musiken slutar spelas så närmare sig båten land. På bryggan står pappa Johan i grovstickad polotröja]
- Wilma, äntligen är du här! [Fånigt kramande med händerna i den andres hår]
- Ja, pappa! Nu är jag äntligen här! Guuuu' vad skönt det är att vara tillbaka i skärgården igen!
- Tär storstadslivet på dig, gumman? [Pappa Johan ser djupt in i sin dotters ögon]
- Nej, inte alls, pappa! [Vi alla får en hint om hur olycklig hon egentligen är. En hint som hennes far såklart missar]

Sen fortsätter handlingen med att de vandrar mot huset och säger helyllerepliker som "här är allt sig likt ser jag", "så här lungt har ni det inte i storstan, förstår jag", "aaaah, som jag har saknat skärgården" och andra typiska fraser man förväntar sig av svensk film.

Har jag rätt eller har jag rätt?

Jack Bauer kan ha världens bästa psyke fan i mig. Varför tycker jag då detta, kanske ni undrar? Jo, för de senaste åtta åren så har karln haft ett helvetesdygn en gång om året. Och då är det inte en fråga om ett mensvärksmaraton eller en eftermiddags projektilsvomering. Nej då, det hade varit bombdesarmeringar, gisslandraman och massdödande hej vilt!

Det bra psyket kommer i och med den iskalla väntan på just det förjävliga, årliga dygnet.  Till och med Jesus hade gått in i väggen för mindre.

Läste följande rubrik i morgontidningen: "3D-fenomenet kommer snart i Harry Potter-format". Med andra ord så kommer man kunna se den nya Harry Potter-filmen, som har premiär i november, i 3D. Som den cyniker jag är, så mumlar för mig själv något i stil med "vilket fenomen? 3D? Den uråldriga filmtekniken?"

Visst att det är lite coolt med 3D, jag köper det (även om jag själv har lite svårt att riktigt se allt i 3D-filmer). Men ett fenomen, verkligen? Har inte 3D-tekniken funnits i... ja, snart sextio år? Jag minns att när jag var liten, då fick 3D-rullarna också ett uppsving och man kunde kolla på 3D-filmer på fyran. Detta är femton år sedan nu och redan då var tekniken äldre än min morfar. Och det är inte bara media som hypar 3D-tekniken med sina konstiga ordval. Många bloggare skriver om det som om det vore 2009 års stora nyhet.

Jag vet inte, det är väl kanske bara jag som är petig. Precis som vanligt.

De fjorton miljoner rösterna är räknade och vinnaren av "tidernas mest ofrånkomliga TV-serie" blev Vänner. Många blev fundersamma över om priset var av negativ klang (så som mycket annat här inne) eller inte. Men så var inte fallet här. Vi ville bara få fram den absoluta reprisen på TV, den som aldrig kommer lämna oss.

Tänk er följande scenario: en man kommer upp till dig och under pistolhot så skriker att du ska "säga en TV-serie som ständigt går i repris". Var på du hetsar ut ditt svar. Det är det svaret, det pistolhotssvaret, som räknas här. Sen hurvida serien suger eller inte, det spelar ingen roll.

Och alla gillar ju Vänner. Vi kommer få många hundratals fina år tillsammans med Ross, Phoebe och resten av gänget. I alla fall om Kanal 5 fortsätter i samma takt.

Andra populära svar:
2. The Fresh Prince of Bel Air
3. Huset Fullt.
4. Seinfeld.
5. Sjunde Himlen.

Så jag var och såg Snabba Cash idag. En film som är ännu en i raden av filmatiseringar av överhyllade böcker. När det kommer till just den här boken, så har det för min del här varit lite som det var med Stieg Larsson-böckerna i början. Det blev så jäkla mycket snack i media att jag på något vis undermedvetet valde boken bredvid att läsa hela tiden.

Väldigt alternativt av mig, jag vet.

Och filmen, hur var den? Ser man till castingen och fotot så är det en grym rulle. För en gångs skull så har man lyckats hitta svenska personer som faktiskt kan agera framför kamera. Ett exempel på en rulle där castingen inte har varit så värst bra är till exempel Flickan som lekte med elden eller varenda en av Beck-rullarna. Fast någonstans ska ju amatörskådisarna få röra sig också.

Nog sagt om den saken.

Något som slog mig på bion är att filmer som är baserade på böcker (Beck- och Wallander-filmerna ej inräknade), de är inte helt lätta att hänga med i om man inte läst boken i fråga. Visserligen förstår man det stora hela, men små delar i rullarna blir alltid lika förjävligt obegripliga. Nu vet jag att någon sitter och laddar med en kommentar i stil med att "man inte kan få med en hel bok i en film utan att den blir 78 timmar lång, döööööööööööööh".

Fuck that skit! Små obegripliga scener som inte påverkar storyn för fem öre, det är onödigt skit i mina ögon. Men i det stora hela så var dagens biobesök lyckat. Jag gillade den. På en hyr-den-när-den-släpps-på-DVD-nivå. Det räcker så.

Alltså: hyr den när den släpps.

Imorse när jag slog på TV:n så var Spin City i rutan. Igen. Och det var då det slog mig, vissa serier slutar fan aldrig att repriseras! Det känns ungefär som om kanalerna skrivit på sändningskontrakt på ett par evigheter. Och även om alla serier inte sänds precis hela tiden, så vet man att snart så kommer de kicka igång "Huset fullt" med morbror Jesses hockeyfrilla igen.

De är alltså safety cards för fantasilösa TV-tablåskapare och omöjliga att undslippa.

Så nu är det alltså dags att rösta fram "tidernas mest ofrånkomliga TV-repris". Ni kan grejen vid det här laget, rösta på ett av de förvalda alternativen jag tagit med ovan eller skriv en egen punkt på plats fyra.

Nummer 1, Huset Fullt.
Status i rutan: Det är  bara en tidsfråga innan vi får höra "everywhere you go"-introt igen.
Handling: Spåning och smålöjlig serie om familjen Tanner och deras vänner. Handlingen rör sig så som man förväntar sig av den.

Nummer 2, Spin City.
Status i rutan: Sänds tidiga vardagsmorgnar innan kaffet kokat klart.
Handling: Serien utspelar sig på kontoret hos borgmästaren av New York. Här har en dryg gaykille, en översexuell snubbe, ett freak och en Charlie Sheen/Michael J. Fox alla fått anställning under samma tak. Alltså blir det hela inte värst trovärdigt. Men det är kul ibland. Bra mycket bättre än Huset Fullt i alla fall.

Nummer 3, The Fresh Prince of Bel Air.
Status i rutan: Den här serien har alltid sänds och kommer alltid att sändas under sena eftermiddagar.
Handling: Dah ghetto guy moves into dah the rich ass madda fuckas haus' and causes all sort of problems, aaiiht!

Nummer 4 - ditt egna val.

Må mest ofrånkomliga repris vinna!

Idag är dagen då rutinerna kickar in igen. Inte nog med att min nya kurs börjar, det var också dags för säsongspremiären av "Vakna! med the Vocie". Jag vet inte hur det är för er del, men är inte det programmet ett jävligt grymt sätt att starta dagen på? Det är så pass bra att jag får lust att kleta ned mig i saker.

Kleta ned mig i vad som helst egentligen.

Dagens stora samtalsämne var Basshunters medverkan i kändisversionen ("kändis") av brittiska Big Brother. Den skiten verkar ju kick ass! Är det någon dokusåpa jag skulle kunna tänka mig att följa, så är det just Big Brother. Framför allt en säsong där Sveriges egna synthande datanörd är med.

Köp in Big Brother! Kom igen TV6 eller TV400, skräp-TV är ju er grej!

Har ni tänkt på att innan man ska somna, att det är då man får de mest kick ass-funderingarna? Som igår kväll till exempel, då gick jag över mitt mentala kartotek över intron TV-serier. Fast om det är speciellet "kick ass" egentligen, det kan man väl diskutera om. Jag vet inte varför mina tankar alltid svävar iväg på dessa förbenade TV-serier. När alla andra ligger och har "umgänge", då ligger jag och nynnar intron i min ensamhet.

Nörderi deluxe. Och lite, lite sorgligt.

Hur som helst, innan jag somnade så kom jag fram till den här topplistan nedan. Jag kallar den "TV-serier vars intron du ska kunna innan du dör"-listan.
1. Twin Peaks - alla som sett den här serien, de vet att introt är halva grejen. Det är ett mästerverk.
2. Arkiv X - det är synthar, det är aliens och det är 90-tal. Med andra ord gjort för att bli en klassiker.
3. Six Feet Under - de första sekundrarna ger en obeskrivlig ångest. Det brukar tyda på något bra.
4. Veronica Mars - så klart!
5. Weeds - grym öppning! Men det ska vara Malvina Reynolds som sjunger, ingen annan.

Nu vet ni! Dags att kicka igång dagen, sluta tänka på fiktionella världar och sluta lista saker på bloggen. Dagens mål. Säger vi.

Nom nom nom. Hångel.

Så jag råkade fastna på någon Viasat-kanal nyss. Här visade man den eviga reprisen Beverly Hills 90210. Också mer känd som Bevvan. Två saker slog mig samtidigt som all ungdomlig mjukporr spelades upp:
1. Varför visas det här mitt i barnprogramstimman? Visserligen var jag vaken och kan antaligen inte längre klassas, sorgligt nog, som något barn. Men jag ser hellre barnprogram sju på morgonen, än någon rutten Aron Spelling-produktion.
2. Vad hände med elgitarrslingan i dagens TV-serier? Ni vet när något oväntat eller porrigt händer, samt när den onda karaktären kommer i bild, då ska det där korta gitarrsolot på några sekunder spelas. Det är ju först då man vet att något som inte bör hända händer.

WEEEEE-EEEEE-EEEEI [elgitarrsolo]

Alltså: tillbaka med det mystiska gitarrsolot i TV:n! Och sluta sänd Bevvan!

Veronica Mars / Arrested Development / Weeds / Dead Like Me / 30 Rock / Six Feet Under / Pushing Daisies / Dexter / How I Met Your Mother / True Blood

Så Anna listade igår 00-talets bästa serier. Jag gillade idén som fan och eftersom jag gillar att slå ihjäl timmar på en massa bra serier (allt utom Bones och 7th Heaven alltså), så är jag inte sen att haka på med min egna lista.

Saknar ni någon? Den som svarar One Tree Hill får spö, hehe!

Jag har så jävla tråkigt. Så pass tråkigt att jag nästan överväger att slå på min "Bones"-box.

Det har gått bra långt om enda utvägen tycks vara förutsägbar TV.

Som den självutnämnda TV-serienörd jag är, så är jag van att se ett specifikt intro på de DVD-boxar jag slänger pengar på. Ni vet det där inslaget om antipiratkopiering som spelas samtidigt som ett häftigt ihopsyntat gitarriff? "YOU WOULDN'T STEAL A TELEVISION", står det bland annat.

Det här gör mig lika provocerad varenda jävla gång jag ser det. Jag är emot piratkopierng, men fan den som ska komma och börja anta saker om mig. Jag får lust att sno en TV-apparat bara för att.

Min reaktion känns lika oroväckande varje gång.

IMDb betygssättningssystem ger serien Bones stadiga 8,5 poäng. Här om dagen sprang jag på den första säsongen på Åhléns för 99 spänn. Jag slog till. Hårt.

Pengar kastade rakt i Döda havet.

Den här serien, hörrni.... Den är äckligt dålig. Lite som FBI-seriernas motsvarighet till Sjunde himlen. Jag blir alltid misstänksam när det kommer till serier där karaktärerna inte svär, bara för att produktionsbolaget förbjuder det.

Länge leve den amerikanska censuren!

COCK! PUSSY! MOTHER FUCKER!

Jag använde mig av filmtjänsten Voddler tidigare idag. Här såg jag på den überdåliga filmen Day of the Dead, med Mena Suvari i huvudrollen. Bruden från American Pie, ni vet? Hon som sjunger i kören och som han med mittbena limmar på.

Efter att ha sett den här rullen, så kom jag på ingredienserna som behövs för att göra en riktigt förutsägbar och äckligt dålig zombierulle.
1. En introduktion till filmen där någon är allvarligt sjuk. Man vet inte hur patienten fått sin sjuka, läkarna vet inte vad som är fel och står utan kunskap att kunna bota den sjuke. En läkare, en sjuksköterska eller en partner till den sjuke ryker med rätt så snart.
2. De som blir bitna och/eller dödade av en zombie får i sin tur i sig zombieviruset, blir en levande död och börjar härja som fan efter färskt odött kött. Alla andra kan för allt i världen inte förstå vad som händer. Många bilar krockar med varandra.
3. En grupp icke-zombiefierade människor möts upp. Oftast i ett köpcentrum, men denna mötesplats kan variera en aning. Här inne är man skyddad från alla zombies. Tror man. Långt inne i ett förråd gömmer sig en död vaktmästare som, innan denne blir ihjälhuggen av en spadde från järnaffäreren, hinner bita en av birollerna.
4. Enter the cool guy. Han med hagelgevär och som dessutom fattat galoppen. När alla andra blickar ut från köpcentrumets tak och inte kan förstå vad som hänt med alla deras vänner och bakanta, så kommer coola snubben med svaret - att alla är zombies.
5. Hagelgevärsgubben förklarar att alla som blir bittna av en zombie själva blir köttätande odjur med tiden. Varpå alla andra kollar på den bitne, birollsinnehavare X. Gevärmannen frågar vad som står på, de andra svarar och han blir skitarg vill skjuta den smittade på stuts.
6. Men de andra lugnar honom och menar att "de kommer hitta ett botemedel, det kommer de att göra".
7. Botemedlet uteblir och precis innan den soon to be-zombie-sjuke personen utvecklas fullt ut, så gör denna något ädelt. Så som att spränga sig själv mitt i ett hav av zombies eller något i den stilen.
8. En dum unge riskerar allt för alla.
9. En till birollsinnehavare dör.
10. Filmen slutar utan upplösning, gärna direkt från högljudda ljudeffekter till total tystnad och eftertexter. Antagligen för att man ska slippa anstränga sig med manus och kreativa slut.

Kan vi inte damma av den nuvarande zomierollen snart? Kan vampyrerna bli heyllesvenssons med polokragar, så kan vi väl börja flasha till zombien ett par grader? Twilight i zomietappning, det vore något det!

Varför denna hype om rullen Avatar? Vad är förresten en "avatar", en blå indian? När jag och några polare var på "Luftslottet som sprängdes", så såg vi trailern för den här rullen med dess anabolastora smurfar och vi stämde alla in i kör att "fan vad den här filmen verkar suga".

För man ska lita på trailern. Det ska man verkligen. Det har vi lärt oss. Det var så jag undslapp American Pie 54 och The Blair Witch Project 14.

Enligt kvällstidningarna, denna ljuva nyhetskälla, så är Avatar "årtiondets mest efterlängtade film som spränger alla tidigare gränser inom datatekniken". Märkligt. Det första jag tänkte var nämligen att dataeffekterna såg jävligt crappy ut.

Någon som sett filmen? Är den så enastående? Bevisa att jag har fel, kom igen!