Brukar ni tänka på statisterna när ni ser på film? Där har vi ett jobb som kräver lite balls. Visst, skådespelarna har alla repliker, steg som ska tajmas och kameror att tänka på. Men fatta att befinna sig bakgrunden och låtsas-leva vardagen utan att föra oljud. Det kräver skicklighet.

Jag valde att testa på yrket. Jag är statist och min köksbordsväxt har huvudrollen. Vi kommer, tillsammans, vara med om tre scener.

SCEN 1

Scenario: två läkare pratar sinsemellan på intensiven. Samtalet är laddat.
Huvudroll: "Jag får lov att inte hålla med dig, doktor Morgan. Det är inte längre fråga om...."
Statistroll: komapatient.

SCEN 2

Scenario: pubertal tonåring sitter på bussen och grubblar över världssliga problem.
Huvudroll: "Varför ser han inte mig? Jag är ful! Jag hatar mens! Undra om man kan förlora oskulden under en sit up?"
Statistroll: medresenär. Troligtvis narkotikapåverkad.

SCEN 3

Scenario: stereotypiskt prat i omklädningsrummet.
Huvudroll: "Och då så ja: öj, bruden - det är bäst för dig att du knäpper upp tröjan för du har de läckraste par...".
Statistroll: misstänkt långsam duschare/exhibitionist.

Vilken talang, en är en riktigt kameleont.

Till vänster: Maggie Wheeler, känd som Janice från Vänner.
Till höger: Amy Winehouse, numera död powernarkoman och sångerska.

Vi hade femman på under gårdagens jobbrast och fick se hur jävla lik Janice var Winehouse. Speciellt under Vänner-eran.

Suger att vara hon.

Gör mig en tjänst: kolla på det innovativa reklamklippet ovan och skriv det första ni kommer att tänka på nere i kommentarsfältet. Jag vill se vilka som gör samma associationer som vi gjorde i julas, när reklamsnutten gick på högvarv i TV.

Jag lovar att ställa upp resultaten med diagram. I fall det nu skulle underlätta er välvilja att kommentera, jag vet inte.

Deal? Guld. Tack.

Är det någon här som sett Avatar? Jag gjorde precis det under en påtvingad tentapaus. Det var grannen över som tyckte att jag skulle joina de i denna smurfkavalkad till film. Jag gillade den inte. Där, då var det sagt. Haters gonna hate och så vidare. Men fan vilken lökig film, den gav mig ingenting. Inte mer än att jag uppskattade fotot. Och Michelle Rodriguez' karaktär som var jävligt badass.

Satt och räknade ut filmen i huvudet (och emellanåt högt också. Dålig ovana). "Hon kommer dö. Han kommer dö sist för han är ärkeskurken. De kommer första hata honom, sedan kommer de dyrka honom, sen blir något fel igen och då hatar de honom...".

Avatar får följande betyg:

Så jag satt och kollade på Grey's Anatomy förut och kom att reflektera över en sak. Nämligen hur pass ofta som man vänder sig till "högre makter" i den här serien.

"Allt vi kan göra nu är att be".
"Jag går till kyrkan! Jag är en kvinna som är kär i en annan kvinna! Jag kommer till himlen!"
"Mirakel kan ske! Mirakel sker dagligen!"
"Varje kväll ber jag! Jag ber till min gud! MIN GUD!"

Och här sitter jag och tror att läkare världen över är den typiske ateisten, som tar forskning framför allt annat. Inte i kombination med böner och psalmverser. Visst, serien är på låtsas och amerikansk TV har säkert en annan agenda att jobba efter. Gissningsvis 70 % medicinska termer, 1 % abort och 29 % religion. Allt runtknullande går under samtliga kategorier.

Men det är ändå intressant. Någon som har någon insideinfo om religion i läkaryrket? Någon som knegar på ett sjukhus? Har vi en läkare bland oss? Ingen? Okej.

Jag har, hör och häpna, faktiskt tagit fasta på ett par av de nyårsmål jag skrev om här om dagen. Var beredd att kuta över en motorväg också, tills jag hörde på nyheterna att det kunde vara risk för halka. Jag vill åstadkomma mycket, men att ligga med spräckt skalle på en 110-väg är inte ett av målen. Det får bli till våren.

Längtar.

Men jag har tagit fasta på TV-serietittande. Riktigt ordentligt. Och för en som varit "off the wagon" ett bra tag, så var det svårt att veta var man skulle börja, så jag körde på med serierna som Kanal 5 gör reklam för just nu.

Suburgatory - Nja, jag vet inte fan. Får nog se ett ett par avsnitt till innan jag bildar mig en ordentlig åsikt. Gillar att han, vad-han-nu-heter, som spelade Billy i Six Feet Under är med. Och Isabelle, den prepubertala powerlesbiska ungen från Weeds.

Once Upon A Time - Såg ett halvt avsnitt, men fastnade inte. Bör egentligen inte uttala mig, men det verkade rätt dåligt. Sen är ju skiten från skaparna av Lost också.

Happy Endings - GRYM SERIE! På riktigt, jag tycker det här skitkul. Man kan väl bäst förklara den som en kombination av How I Met Your Mother, Arrested Development och Modern Family. Oberäknelig och innovativ, så som det ska vara.

Nu vet ni. Några andra förslag på serier värda att glutta på?

Bestämde mig för att glutta på första Indiana Jones-filmen som sändes nu ikväll. Tidigare hade jag bara sett en ynka rulle av de fyra. Vet inte vilken i ordningen, men det är den när de hamnar i ett underjordiskt tempel och någon herde gräver ur hjärtan med bara handen. Den är grym! Och har en gummiflotte som tål ett fritt fall på (minst) hundra meter från ett störtande flygplan, samt ett off-pist störtlopp i alperna.

Den här var väl okej, antar jag. På slutet blev det ju jävla flummigt. Fast jag gillade verkligen scenen där nazisternas ansikten rann av skallbenet. Och för att inte tala om prällen som exploderar mitt i sitt björnvrål.

Makabert jävlar. Det gillar vi.

Så mitt i gårdagens TV-maraton (eremit edition) så fastnade jag på filmen Wall Street. Jag vet egentligen inte varför, jag har aldrig sett någon av rullarna eller för den delen träffat någon som sett de. Förväntningarna var hyfsat låga och när Charlie Sheen dök upp i rutan så kände jag att skiten bara kunde bli sämre.

Så jag satte mig vid skrivbordet med filmen på ljudlöst i bakgrunden.

Rätt som det är så fylls hela rummet av konstanta färgväxlingar, som om det visades en idiotiskt klippt actionscen. "Är det en slagsmålsscen i Wall Street?" tänkte jag, vänder mig om och hamnar mitt i en avsugning. Inte riktigt den action jag väntat mig, men det förklarade i alla fall de epileptiska ljusförvrängningarna i vardagsrummet.

Sedan när blev jag med Canal+? Jag trodde jag legat och slökollat på TV4 Film. Nej då, istället hade jag dumburken på hardcore porn-mode

Jag tog hur som helst mitt förnuft till fånga och gjorde det enda rätta. Drog ned rullgardinerna.

Jag ser på för mycket svensk underhållnings-TV nu för tiden. För mycket för att det ska ses som hälsosamt. Tidigare så har jag alltid sett mig själv som över alla andra, en person vid bättre vetande. En person som tyckt att svenskproducerad TV är skit. Vilket det visserligen är i extremt många fall. SVT's Debatt är ju ett lysande exempel på typisk bajs-TV.

Min pubertala revolt vände sig mot nöjes-Sverige, ja. Komplext och viktigt jävlar.

Men på sistone har det blivit för mycket Erik & Mackan, Hellenius hörna, Berg flyttar in, Så mycket bättre och Kalla fakta för att den TV-medvetna imagen ska kunna upprätthållas. Ikväll genomled jag till och med Idol.

Vad hände med principerna? Är det nu man växer upp? Är detta en bieffekt av det långa näshåret jag hittade häromdagen? Är det nu man blir gubbe?

Var inne på (stalkade) Annas Twitter-konto och fick se att trailer nummer två för The Hungers Game har släppts. Den första var ju inte vidare mycket att hänga i julgranen, men den här.... AAAAAAAAAAAAAAAARGH!


Jävlar i havet! Blir inte det här 2012 års bästa bioupplevelse, så vet jag inte vad som kan tänkas klå den här rullen. Jag kan tycka att det ska bli det bästa som sker hela det året. Speciellt som jorden planerats att gå under där strax innan jul.