Jag må vara ensam om det här, jag vet inte. Men jag brukar sitta och sätta ihop punkter i huvudet när jag kollar på saker/mönster. Som man gjord som barn, drog streck mellan punkt ett och punkt två och så vidare. Ett exempel är när man är på dass, då brukar jag sitta och pussla ihop kakelplattorna framför mig så att de bildar ett mönster. Har jag kaffestänk på soffbordet så lyckas jag alltid utvinna ett mönster av fläckarna.

Bokstavsbarn, jag?

Nu senast så fann jag detta i ansiktsaknen:



Jag kan urskilja följande: ett hjärta, en sköld och rävhuvudet på Fjällrävens logotyp.

Fantastiskt. Jag blir stum.

Jag vet inte om jag har berättat detta för er redan, men jag är en jävel på att spå framtiden. Det är lite av ett fjärde sinne man belönats med. Och så här i säsongsavslutningarnas tider: låt oss spå framtiden hos de mest populära TV-serierna från andra sidan Atlanten.

Spoiler kommer så klart att förekomma.



GREY'S ANATOMY - Yang kommer falla för en präst som sjukhuset abonnerar för Karev och Lexies bröllop (eller hur - man såg inte den komma fan!). Vad hon, Yang, inte vet är att denna präst lider av posttraumatisk stress efter en olycka som involverade en korggosse och sju kilo sprängdeg. Detta får henne att ty sig ännu mer till denna heliga herre. Efter ett tag så förstår hon dock att detta beror på att hon saknar Owen, som också led av PTSD efter Irak-kriget. Hon springer genom hela sjukhuset som en galning på jakt efter sin förlorade själsfrände. Allt för att till slut hitta honom onanera till lukten av antiseptisk tvål.

Meredith sitter och är negativ i en vrå. I sju avsnitt på rad.

Dereks skäggstubb är nu så intensiv att kardborrar följer honom var han än går.

Bailey blir gravid för andra gången och råkar förlösa barnet i en av sjukhusets hissar. Turligt nog för henne så höll ett par sjuksköterskor på att sätta på varandra just där och då, så förlossningen flöt på hyfsat bra.


GLEE - Man kan knappt tro det, men det blir lyckligtvis som så att varenda en av eleverna som planerande att ta examen får varsin anledning att gå kvar ännu ett år på William McKinley High. Under säsongens gång så visar en utredning från skolstyrelsen att New Directions får allt tydligare  sekttendenser.

Mister Shuester byter gruppens namn till Heaven's Gate II och börjar propagera för månggifte.

Mitt i ödsligaste Ohio så slår Schester och hans lärjungar upp ett läger och startar ett nytt samhälle. Ett samhälle var grundspelare består av: förökning, skönsång och moralkakor.

Sue Sylvester får sitt barn och bryter under födelsen 37 olika ben.



CSI - Jag... jag ser ingenting! Allt är svart! Det är nästan så att man kan tro att serien råkat ut för Ted Danson-förbannelsen och lagts ned på grund av pure suckyness.

...



Nästa gång: jag spår mina tarmrörelser för det kommande halvåret.

Bredvid sängen så har jag en stapel med böcker. Inte för att jag har speciellt mycket tid till att läsa böcker, nej. Snarare för att verka smart. Med ett så här praktfullt yttre som en belönats med, så bör man göra sitt yttersta för att väga upp den låga intelligensen men förväntas ha.

Och eftersom det är multimåndag så går dagens inlägg ut på att döma boken efter sitt omslag.


LSD-tripp gone wrong. Mår lite illa av att se på det här omslaget för länge. DN har citerats på framsidan med orden "en mjukpornografisk roman". Vill efter det läsa den direkt. Helst igår.




"Kom nu min son så ska jag hem och visa dig hur man sätter en kvinna på plats" / andra världskrigets judegetto. En historia om mycket mörker, misär och hus isolerade med sågspån.


Ett mord sker. Polisen står handfallna. Polisen får ett genombrott. Polisen står handfallna. Ett till mord sker. Allmänheten kräver en upplösning på morden. Polisen står handfallna. På nästnästnästa sista sidan så klarar polisen upp brottet. Bokens sista mening är utan tvekan cheesy som fan.


"Jag har som har skrivit den här är nyexaminerad journalist med gudskomplex. Här har jag försökt fånga en tradig svennevardag som är så långt ifrån min egna tillvaro man bara kan komma". Typ.


Ännu mer Star Trek. Och särskrivningar mitt i stavelserna. Hatar det. Hatar det som fan! Hatar det rakt in i benmärgen. Vad värre är - de har citerat både Stephen King och Stephanie Meyer.

Allt blir så mycket lättare om man bara är fördomsfull. Tänk så mycket tid som skulle sparas om alla bara antog saker lite oftare.

This sofa be trippin'. This sofa. Be trippin'.

Happy Endings har gett mig min nya tourettesfras. Under morgonkaffet: this coffee be trippin'. This coffee. Be trippin'. I sängen: this bed be trippin'. This bed. Be trippin'. På toaletten: this dump be trippin'. This dump. Be trippin'.

Inget kickar igång en frusen svennebanan som lite hiphopjidderish. Är förvisso rätt så säker att jag använder det helt fel. Men sen så hade jag ju inte Jay Z Lingo A i plugget (bara ett par MVG i brittisk engelska #skryt).

Just ja, soffan. Det var ju därför som jag började det här inlägget. Jag har märkt att så fort jag lägger mig på den, så börjar jag klä av mig. På riktigt. Här om dagen så hittade jag tre par strumpor instoppade mellan dynorna. Och för ett par veckor sedan hade jag gäster över, som jag tvingade sitta på ett gäng kalsonger som låg under kuddarna. Kamouflerade av mörkret.

Bara i detta nu ligger det i alla fall minst ett par strumpor och ett par jeans från dagens strippsession.

Jag tyckte det var lite anmärkningsvärt. Faktiskt.

Så de flesta frågor bland kommentarerna härinne rör nedtystningen av den katt jag skaffade för någon månad sedan, min påstådda jättesnabel mellan benen och hur någon, så vacker och ståtlig som en själv, kan vara så smart. Frågan som ställs mest sällan: "vilka är dina favoritlåtar från Glee?".

WTF?

Många överraskas över det faktum att jag, manly man, gillar Glee. Jag gillade det mer förr, säsong ett var grym, säsong två sög och säsong tre är väl godkänd underhållning. Jag hängde inte riktigt med när handlingen gick från en musikklass med svår ekonomi (rolig serie), till att plötsligt bli en ensemble med hur jävla mycket cash som helst (mindre rolig serie). Sen är handlingen numer så smörig att jag mellan varven måste spola långa bitar. För att inte tala om alla unkna musikallåtar de trilskas med.

Hur som helst, för att besvara er outtalade fråga, här ni en 3 x topp tio-lista med de tio bästa låtarna från varje säsong. OBS! Jag är bäst.

SAKER SOM CIRKULERAR I LOBERNA:
- Om jag var med i Hungerspelen, så skulle mitt bästa vapen vara mina (djupt begravda) manipulativa egenskaper. "Jo, men det är en snäll tiger, den gillar att bli klappad! Det syns på ögonen och de speciella ränderna. Jag har en likadan hemma i vardagsrummet" och BAAM! En motståndare mindre.
- Mitt fall skulle bli snubbeltråd utför ett stup. Jag vet alltför sällan var jag har fötterna.
- Jag skulle, precis som Katniss Everdeen gör i Hungerspelen, vilja prova på att sova i ett träd. Har nämligen fått för mig att jag ligger rätt så stilla nattetid. Det får bli upp till bevis. Vi har en massiv kastanj hemma på landet. Sommarnöje - check!
- Om jag var med i Hungerspelen, så vore Matthew Perry ett ypperligt val att casta som mig i filmatiseringen. Samma hårfäste och semi-manlighet med en touch av obegriplig sexuell utstrålning. För att inte tala om vikten som kan variera från svältfödd narkoman till plufsig rehabiliteringspatient på en handvändning.

...

Det om det. Biopremiär av Hungerspelen om t minus 5 dagar.

Vad är det för datum? Andra, tredje mars? Okej, femte mars. Varför undrar jag? Jo, för att mitt rum kokar av värme redan nu och vårhelvetet har knappt börjat. Hur ska det bli i sommar?

Det är lite som om att vara på festival och vakna upp i tältet när solen står rakt på skiten. Ni som varit på festival vet vad jag menar. Det är en jävla pärs och bland det vidrigaste som finns. Speciellt om man på köpet också skulle råka vara lite bakis.

Mardrömsscenario.

Vet inte hur jag ska lösa det här dilemmat. I sommar kommer det ju gå att sova med fönstret öppet. Men nu är det ju fortfarande 15 minusgrader mitt i nätterna. Någon som har några tips?

Jag som trodde jag skulle klara mig långt på min coolhet och ett hjärta av is. Tji fick jag.

Möt min nya sambo. Han är en semilånghårig bondkatt på drygt tretton veckor.

Min närmsta var ganska mycket emot att jag skaffade katt. Som om hela ens vardag skulle vara över. Som om jag skulle låsas fast. Päronen blev mest arga för att jag inte skulle kunna vakta deras hus under sommaren (vilket är fel) och ett av alla syskon tyckte det var djurplågeri. Jag blev faktiskt förolämpad och lite "chicken" för att skaffa ett husdjur.

Men jag har gjort veckor av research, hört efter med andra kattägare, planerat veterinärbesök och fixat sällskap under den första tiden (medan jag jobbar). Det ska gå bra att ha katt i lägenhet. Och man kan ta med den till andra ställen tillfälligt om man ger den rätt förutsättningar. Sen, inte att förglömma, så sköter ju en katt sig själv rätt så mycket.

Så... ÄNTLIGEN LITE SÄLLSKAP! Om än ett fyrfota sällskap. Jag är nöjd och glad. Och den egentliga anledningen här är att jag vill att ni ska hjälpa mig namnge kräket. Jag har ett namn som jag är 97 procent säker på att jag vill ha. Men det kan ju alltid komma ett bättre. Eller ett kickass mellannamn, vem fan vet?

Så shoot - namn till en hankatt, tack! Bäst förslag belönas.

Så jag såg Tropic Thunder igår. Awesome rulle. Handling i kort: de tror de spelar in en djungel-krigs-actionrulle, men allt är verklighet. Hollywood-intelligensen är, vill jag åtminstone tro, porträtterat ytterst verklighetstroget.

Jag kom att tänka på hur mitt liv skulle bli på film och vad för typ av genre det skulle hamna under. Det första som slog mig var "vardagsporträtt" (som från och med nu är en egen genre), mer känt som "lökig Bergman-jibberish".

Handling: trött och sliten Pelle häver sig ut bilen och vankar upp mot ingången till trapphuset. Det ekar. Inget händer. Fotstegen studsar mot trapphusets väggar. Nyckel vrider om låset in till lägenheten. En suck kommer från Pelle. Diskberget är enormt. Tar av ytterkläder. Börjar diska. Stannar upp. Låter ögonen vila på de vita skåpluckorna. En handflata får vila mot vattnets yta. Diskandet fortsätter. Ögonen fastnar på pumptvålen. Lödret är borta. Slut.

Dialog: ingen, för att stärka känsla av "äkta vardag".

Publik: pretentiösa skådespelarstudenter och högt aktade konstnärer.

Mottagande: vinner undergroundpris på en inrökt pub i Berlin, Bronsmustaschen. Leder till sändningstillfälle i SVT2. Hela 334 pretentiösa skådespelarstudenter och högt aktade konstnärer ser filmen på tv.

...

Så det här blev rätt random.

En annan fyller ju år nu i dagarna (börja ladda kärleksbrev, beundrarpost och gratulationskort). Nästa torsdag för att vara exakt. 24 år vis. Ett år äldre. Ett år närmre till 25 bast och tillträde till Harry's på lördagar. Jag behöver få gå på krogen och kunna dansa till eurodisco och gamla svensktopplåtar.

Så över till önskelistan. Ni vet vid det här laget att jag sällan önskar mig något. Försöker hålla mig kort på materiella inköp, värna om Tellus och så vidare. Och jag har redan alla Grey's Anatomy-boxar + alla samlingsobjekt (inklusive voodoodockan över doktor Bailey), så mitt liv är redan komplett.

Men det är ett argument som sällan slår väl med de som vill köpa något åt en. Av kärlek antar jag. Eller lusta. Därför tänkte möjliggöra deras önskan och lista tänkbara presenter. Samtliga hämtade direkt ur dagens reklambunt.


1. Sockor från den lokala fritidshandeln. För att fyrtio par inte är tillräckligt.
2. Renskinnet Anne från Jysk. Jag kommer prata om det som något jag fällt och flått själv. En riktig liggmagnet.
3. Den här katten.


4. Köttkvarn som användes till renen jag aldrig fällde.
5. Duschmunstycke med massagefunktion. För att... ja, ni vet. Det är skönt.

Så där, det var det. Bara elva dagar kvar.