Jag spyr på den här äckliga kameran. Tänk att en sådan sak som brist på systemkamera helt kan korka igen ens fotolust. Just nu använder jag med mor och fars sketna kompaktkamera. Vägrar fokusera. Tog kortet ovan förut, det var på två ruttna limefrukter. Det är faktiskt ett bättre kort nu än innan. Vilket säger en hel jävla del.

Bortskämd, jag?

Och ey, jag ska ju sälja min kamera när jag får tillbaka den, nyrustad och rengjord. Någon som är intresserad? Det är en Nikon D60, nio månader gammal, försäkring och garanti finns fortfarande kvar! Maila på pelles.personliga@hotmail.com om det vore något för dig eller om du vill veta mer.

På tal om svininfluensan, jag är piggare än vad jag trodde att jag skulle vara. Hive fem! Kan vara för att jag sovit middag som en femåring, men jag är inte säker.

Jag har länge sagt att Facebook är djävulens påfund. Se så rätt jag hade!

Över till Aftonbladets rapportering (som alltid är lika rolig). Sällan ser man så subjektiva texter som man gör i Aftonbladet. "Monster" och "odjur" är två av de härliga substantiv som nämns i artikeln ovan. Varför inte skriva helt objektiva texter och låta läsaren göra sin egen bedömning? Ni vet, sånt som går hem i Dagens Nyheter och Svenska Dagsbladet?

Man hade lika gärna kunna skriva "DÖ MOTHER FUCKER!" och det hade lika lite objektivitet i det.

Misstolka mig rätt, jag tycker det kvinnan gjort är vidrigt, det gör jag verkligen! Men det är alltid irriterande hur Aftonbladet (och Expressen med för den delen) rapporterar om vidrigheter.

Det här är så jävla coolt att det faktiskt ger mig lite hjärtvärk. Men nu finns The Beatles till Rock Band. Det här, mina vänner, är ett stycke musikhistoria. Rättigheterna till låtarna har väl varit de tajtaste i världen och det var just därför som jag blev så förvånad över att se spelet på CDON's framsida. Man får valuta för pengarna också, med en låtlista på hela 45 hits.

Nu blir det till att införskaffa följande:
- Rock Band-set
- The Beatles Rock Band
- Lämplig spelkonsol.

Kommer kosta skjortan femton gånger om. Men det är lätt värt. Det här ska jag ha, fy fan vad roligt!

Det är konstigt det här med 11 september, jag kommer nog för alltid att tänka på terroristattackerna som skedde runt om i USA detta datum för åtta år sedan. Framför allt tänker jag på de livesändningar som CNN höll över Manhattan och hur, mitt i direktsändning, ännu ett plan flyger rakt in i tvillingtorn nummer två. Detta för att sedan en dryg timma senare bevittna de båda tornen som högar av betong.

Minns ni vad ni gjorde den dagen? Själv hade jag kommit hem med näven full av sjundeklassläxor. Slår på fyran för se på eftermiddags-TV när jag får se de ovan nämnda livesändningar. Jag mindes att vi hade pratat om "World Trade Center" i sjätte klass och ropar på morsan att "jag tror de där köpcentrumen brinner i New York". Detta var innan "WTC" blev en del av var människas minneskartotek. Jag trodde alltså att de handlade om två brinnande köpcentrum. Sen följade jag alla rapporteringar långt in på natten. Chocken världen över gjorde att alla läxförhör kändes oviktiga den 12 september.

Prick på dagen två år senare mördades också utrikesminister Anna Lindh. Också detta var en händelse som satte världen och framför allt Sverige i förlamning. Det är alltså inte så konstigt att 11 september förevigt är fastetsat.

Det här inlägget är bra annorlunda än de texterna jag vanligen skriver, jag vet. Det kan bli så ibland. Tillbaka med normalt bloggandet imorgon.

Uppdatering:
jobb mellan 11.30 och 16.00, hörs senare!

Satt precis och läste skvaller och onödigt nytt på Aftonbladet. Jag har pratat om det här förut, men jävlar vad man kan klocka vissa artiklar. Det jag senast har tänkt på är att i september månad kommer det alltid någon "rapport" om någon elev som blivit "orättvist behandlad" vid skolfotograferingen.

Jag undrar följande; vem vill gå ut i en rikstäckande tidning och prata om den petitess som är skolfotografering? Kommer barnet hem gråtandes efter skolan och berättar för mamma och pappa vad som hänt? Och är föräldrarnas första tanke att "ja, nu ringer vi Aftonbladet"? Varför målas alltid barnet upp som offret? Vem vet egentligen vad som sas och hände under det där fotograferingen?

"Se ledsen ut lilla vän, få läsarnas medlidande nu". Urk!

Artiklar att vänta snarast: "Så blir sensommarvädret", "Blixthalka på landets vägar" och "Kallaste oktobermånaden på 49 år".

Jag har sjunkit ett par nivåer till den senaste veckan. Detta för att jag gick och blev med ett Twitter-konto. Ett fenomen som jag förkastat allt för länge nu, kom att bli min största principiella miss på mycket länge. Likt en trailertrashunge så kom konto bara till helt utan planering. Men jag gillar det, det är faktiskt riktigt skoj. På vilket sätt det är skoj är nästan omöjligt att svara på, men något är det som håller en kvar.

Ett perfekt när man bara vill skriva en rad eller två, vilket jag sällan pallar att hålla mig till här på bloggen.

Här har ni mitt Twitter-konto. Jag skriver på engelska. Jävligt internationellt av mig, aight?

Det här med svininfluensen, är det bara jag som har svårt att greppa den riktigt? Kan vara, dum som man är, för att man läser in sig för mycket på kvällspressens rapporteringar. De har ju förmågan att förvirra en med sin enastående journalistik. Det verkar snarare vara bättre att skrämma än att lugna. På Smittskyddsinstitutet finns det mycket information om det nya H1N1-viruset.

Jag tänkte, som den helyllehypokondriker jag är, dela med mig lite av de fakta jag funnit på hemsidan:
- H1N1 är en "ny" variant av influensavirus som ingen smittats av tidigare och därmed är troligtvis ingen immun.
- En liknande form av svininfluensan har funnits sedan 1950-talet, men har då haft en betydligt mindre spridning. Till exempel så drabbades endast 17 personer i Europa fram till dagsläget. Personerna som smittades var främst folk i grisuppfödningsbranschen.
- Hos de flesta människor handlar en H1N1-smitta om en veckas sjukdom med feber. För ett litet antal människor behövs sjukvård och för ett ännu mindre antal människor slutar det upp i dödsfall. Kom ihåg att "vanlig influensa" skördar cirka 3000 människors liv varje år.
- Vad som oroar forskare nu är att denna nya influensa ska leda till massinsjukning. En vanlig influensasäsong brukar betyda att ett par procent av befolkningen insjuknar, men historien säger oss att vid en ny influensaupptäckt så insjuknar 30-40 procent av befolkningen.
- Vid insjukning av H1N1-viruset så är man skyldig att anmäla detta. Detta för att man ska kunna dokumentera smittspridningen och dessutom kunna ge (gratis) sjukvård till den smittade.
- Från det att man smittats fram tills dess att man insjuknat (inkubationstiden) är  1-7 dagar.
- H1N1 är farligast för unga barn, äldre och personer med medicinska riskfaktorer (lungsjukdom, fetma och astma). Den största sjukdomsfrekvensen finns dock hos personer i åldrarna 3-39 år.
- H1N1 smittas via saliv, nysningar och hosta. Viruset kan inte färdas långväga i luften, utan det krävs närkontakt för att smttas.
- Sköt din hygien, pilla dig inte i öga, näsa och mun, nys och hosta i armvecket och stanna hemma om du tror att du är sjuk!

Och så vidare... Summan av bullkryddan är alltså att inte lyssna på kvällstidningarnas rapporteringar. Eller ta de åtminstone med en nypa salt. Sköt din personliga hygien väl. Ni vet, så som de flesta av oss redan gör. Själv ska jag hålla mig instängd resten av året med mina studieböcker. Allt för att minimera risken för sjuka. Kanske att jag köper ett par liter alkohåltvålsak också.

Idag fick jag hem min valsedel för kyrkovalet. Så den 20 september är det jag som går och röstar.

Hahahaha.

Nä, så blir det nog inte när jag tänker efter. Jag har försökt läsa vad det är exakt man röstar för och framför allt vem eller vilka man röstar på, men jag begriper inget. Inget alls. Även om Svenska kyrkan inte är något som intresserar mig speciellt mycket, så är det ju alltid kul att använda den demokratiska rättigheten som är just röstningmetoden. 

Eller så får Jesus min röst. Men det kanske är som att lägga ned den? Kanske går att ordna direkt från köksbordet? Eller via nätet?'

Någon som begriper sig på kyrkovalet?

Igår frågade jag vad det var för något jag fotat och ovan här har ni svaret. Förvånadsvärt många såg vad det var för något jag fotat. Alltså skrevet på en porslinspinuppa. Det är morsan som ställt den i badrumsfönstret. Också det är lite förvånande, hon brukar ha lite svårt för lågprisliknande tackysaker.

Nåväl.

Det censurerade på bilden är en nästrimmer. Jag tyckte det såg ut som en dildo, så jag pixlade till den lite för att jag inte orkade överengagera mig i Photoshop och trolla bort den. Jag misslyckades ser jag nu, aldrig har den liknat en dildo mer än vad den gör nu. En ganska lite sådan dessutom.

Jag vet att jag kört sådana här liknande inlägg ett par gånger tidigare, men som den übernörd jag är när det kommer till YouTube så kan jag ta och uppdatera min favoritlista för er. För det finns kanaler som jag prenumerarar på som gör gör en förjävla glad. Faktum är att när jag ser att dessa personer uppdaterat så blir man varm i maggropen.

CommunityChannel - Natalie är den vloggare jag följt längst, från det att hon hade 20 000 prenumeranter, tills nu - med 360 000 stycken. Det känns som om jag och Natalie funkar lite likadant, vi skapar (uj, vilket prettoordval) efter de små sakerna vi ser i vardagen. Helt klart min favorit på YouTube.

LisaNova - Har länge varit det största namnet på YouTube. Även om hon inte har flest prenumeranter just, så var hon den som först fick en karriär av hemsidan. Klockren humor och är villig att driva med den populärkultur som regerar i USA. Tryck på länken och se när hon gör parodi på The Hills. Tur att det finns någon med vett i USA.

LiveLavaLive - Varje video med Mitchell Davis är olika varandra. Och det är väl det som är så jävla bra med LiveLavaLive-kanalen. Antingen är det något artsy farsty eller så är det något sketchliknande. Jag gillar't som fan!

TheHill88 - Caitlin brände ut sig en gång tiden med sitt "jobb" på YouTube. Nu verkar hon vara tillbaka och jag förstår nu varför jag haft henne kvar på min prenumerationslista. Tjejen är som en riktigt duktig radiopratare. Ni vet, hon fångar ens intresse bara med sitt prat. Sen så är den kvicka ironin jävligt härlig också.

ShaneDawsonTV - YouTubes just nu mest framgångsrika kanal. Antalet prenumerationer tror jag ökar med 40 000 om dagen lite drygt och det är fan i mig jävligt förstårligt. I maj hade killen lite drygt 70 000 folks som följde honom och nu är han den sjätte största på sajten med sina 630 000 stycken. Varför går det så bra? Jo, för humorn i hans  videos är så jävla bra. Han driver med både Miley Cyrus och Twilight-hysterin. Så. Jävla. Bra. Speciellt det där med Twilight, för den hysterin är så jävla löjlig.

Spana in dessa vettja!

Off to work, ciao.

Ni vet för några år sedan, då sa man ju att genomsnittsåldern för att föda barn var 32 år för kvinnor och 35 år för män. Låt oss säga så här, bara genom min bekantskapskrets så har det snittet sjunkit med tio år. Varför skaffar alla barn just nu? Är det på grund av finanskrisen? Det måste vara så. Folk föder barn på löpande band. Det eller söker högskola. Det var väl rekord i antalet sökningar till högskolan i år va? Säkert därför som det sket sig för mig. 

Gör fler barn, sök mindre skola. Tänk på mig.

Personligen kan jag inte förstå att folk i min ålder är så inbitna på att skaffa Volvo, villa och vovve så fort som möjligt. Det är inte en fråga om hurvida jag tror man klarar av att fostra ett barn eller inte bara för att man är ung, för det spelar fan ingen roll i min ögon. Och ja, jag fattar att vi har den fria viljan i det här landet och att folk får göra som de vill (vilket påminner mig om att jag just nu hänvisar till yttrandefriheten). Men ansvaret som följer, det skulle skrämma mig.

Jag kan knappt ta hand om mig själv. Jag vill inte ta hand om mig själv. Jag vill somna när jag vill, göra vad jag vill och allt det är det. Det är jobbigt bara det. Fast jag gillar det!

Så svara mig, varför ska man skynda sig med kids och vuxenlivet?
(Och just, ja - MODEMADDE!)

Som den übernörd jag är när det kommer till YouTube, så såg jag det här klippet redan när det hamnade på "mest visade"-listan. Men jag kan se det gång på gång och det gör mig fortfarande glad in i benmärgen.

Det är något speciellt med folk som bjuder på sig själva. Det är nästan så att jag blir upphetsad av det. Jag ska bli bättre på det, att bjuda på mig själv. Fast jag är ganska duktig på det redan nu, om jag själv får lov att säga så. Men man kan inte glädja andra nog för mycket.

Sen så har jag lyssnat på Chris Brown hela kvällen. Var fan ska det här sluta? Undra om jag inte börja ta finanstips från Martha Stewart och sexualrådgivning från R. Kelly när jag ändå är i farten?

Och just ja, det var coolingen Lisa som påminde mig om klippet igen!

Jag har varit förjävla sämst på att blogga den senaste veckan. Men det har varit mycket jobb för en gångs skull och imorgon är det en heldag med Göteborg och U2 som gäller. Det kommer bli kalas och jag skulle kunna mobilblogga om jag velat - men eftersom jag hatar mobilblogginlägg så skiter jag i det. Kommer ju hem till lördagen igen och då jobbar jag bara ett körtkörtkört pass. Då får det bli dags att gå igenom alla kommentarer. Igen.

Jag kör på med lite fler svar från frågestunden också, som ni kan underhålla er med när jag inte är i närheten.

Hur känns det att ha en blogglillasyster?
Som att ha ett husdjur som aldrig är nära till hands.

Kan du stå på ett ben tvärlänge?
"Tvärlänge"? Är det svenska för "asskitkuklänge"? I så fall nej, jag har fan ingen balans. Jag har till och med svårt att ligga ned, så dålig balans har jag.

Ramlar du om du nyser?
Ibland faktiskt.

Är du högerfotad?
Högfotad när jag sparkar fotboll, vänsterfotad när jag sparkar ned fjortisar. Det måste ju bli lite match, menar jag. Ibland binder jag mina händer baktill på ryggen dessutom.

Har du någonsin bränt dig?
På alla möjliga saker. På jobbet, på ljus, på tändare, i solen, på majbrasan och så vidare. Jag är ganska klantig, tror jag.

Beige eller brunt?
Brunt. För att det påminner om bajs.

Ever ätit valkött?
Nej, men det vill jag verkligen prova. Men jag har ätit både haj, sniglar och bläckfisk. Det är skitkul att prova nya saker och jag brukar vilja slå till de som inte vågar smaka. Precis som om det skulle vara gift man blev erbjuden att pröva.

Vad händer när du dör?
En änglakör kommer för att föra mig upp mot himlen, då jag genast utbrist; "men dra åt helvete, jag tror inte på det här skitsnacket". Då störtdyker de, änglakören alltså, ned mot jordens mittpunkt och hämtar upp Hades, som inte har ett dugg med bibeln att göra. Han ser ut som i Disney-filmen "Hercules" och sen så leker jag med hans blå låga han har på skallen, bjuder på en Guiness och så har ihjäl mig med en lie. Han känner döden, förstår ni. Ungefär något sådant.

Om du var ett djur, vilket djur skulle du vara då?
En välbärgad lus skulle vara fint.

Vilken fråga skulle du tycka var den värsta i världen att få?
Något politiskt antar jag, det blir ofta fel när man försöker uttrycka sig politiskt i bloggen. I alla fall för mig. Men heja Sverigedemokraterna hur som helst!

Vem är din idol?
Oj, jag tror jag aldrig haft någon riktig idol. Ännu mindre har jag det idag, 22 år. Men jag gillar vissa lite mer än andra, men inte på det här maniska Kenza-älskar-emosarna-Tokio-Hotel-sättet. I bokvärlden gillar jag Nick Hornby ("Om En Pojke", "High Fidelity", "Fallhöjd") och inom musiken gillar jag den brittiska musikscenen speciellt mycket till exempelt.

Inte alls svaret på frågan, men vad fan...

Det snyggaste ordet versus det fulaste ordet?
Fin frågeformulering. Men jag får lov att säga att "vaginalt" är ett ganska vidrigt ord. Eller "sekret". Snyggaste ordet är kanske "amöba", haha.

Om du kunde intala alla människor något - vad skulle det då vara?
Rolig fråga! Hm, det vore roligt att spräcka några fördomar. Som att alla invandrare inte är brottslingar och kör BMW. Japp, var jag än vänder mig stöter jag på dessa ord. Så fort det varit inbrott eller någon skulle brunnit ned (vilket tycks ske förjämnan dessa dar) så är det alltid någon som säger att det är en invandrare. Idiotiskt argument för brottslighet, att man lämnat ett annat land.

Vad får dig att läsa en blogg och vilka bloggar skulle du överhuvudtaget aldrig läsa?
Humor! Det finns inga bloggar som är så jävla välformulerade som de som skriver med en gnutta komik i texten. Och jag tror det är så, de som är roliga i sitt bloggande kan formulera sina texter förjävla mycket bättre. Alltså läser jag roliga bloggar, som driver med sig själva och med andra. Jag koller in hos mina humorfavoriter flera gånger varje dag faktiskt, några av de är Pjoltas, Pubes, Siri Skylwalker och Ella.

I motsatta ände hittar vi de som ältar samma skit dag in och dag ut, jag ledsnar lätt och orkar sällan läsa.

Är du lika rolig i verkligheten och framåt som du är i bloggen?
Hahaha, ja säg det... det är väl upp till andra att bestämma, antar jag. Men visst är jag expert på one liners och att göra mig lustig över både mig själv och andra. Jag har jävligt udda humor faktiskt, jag kan nämligen finna något roligt allt runt omkring mig. Jag tror folk har svårt att greppa min humor till en början ibland, speciellt om de är jävligt pryda. Jag brukar beskriva mig själv med att jag säger saker högt som de andra bara tänker.

Alltså svarar jag: ja, jag är jävligt rolig. Åtminstone tycker jag det själv. Hahahahahaha. Hohohohohohoh.

Änd of diss part, mår to komm!

Jag har inget att komma med för tillfället. Jag har alltså ingen "inspiration" som alla tjatar om. Egentligen har jag sovit skitdåligt, försökt att sova lite middag i en mindre evighet (epic fail) och ska nu åka och jobba i fyra timmar. Jag kör alltså ner mina principer i vrångstrupen och kör på med en frågestund (som annars bara är till för mesar). Sist jag gav er möjligheten att fråga något så höll alla käft, så nu får den som ställer bästa fråga en lyxlänkning. Eller som vanligt en spark i röven, bara att välja vilket som.

Två svar här och nu:
- yeah, jag diggar dah hiphoplingo, bro!
- nej, jag "tar inte något i tvåan". Fattar du inte vad jag menar, så betyder det att du är dum i huvudet. Grattis i så fall!

Fråga på vad fan!

Så jag fick ett mejl igår från East FM, som är en radiostation i Östergötland, om att jag blivit utvald som favoritblogg i Norrköping. Yeah, hands up, fanz! Även om jag tekniskt sätt inte bor i Peking (inside name, bara vi riktiga Nkpg:are förstår) just i detta nu, så kommer mitt hjärta alltid finnas med i Sveriges underbaraste stad. Jag är en Norrköpingsbo för tillfället vilse i Närke. Mitt hjärta värker. Glöm skitnärke och låt oss alla en vacker dag flytta till Skitkö... ehm, Norrköping!

Blogghoran i mig vaknade till liv, hör ni det?

Hur som helst, jag gick in på de andra bloggarna som blivit utsedda till favoriter och de kör alla med fett (modernt slang) kampanjande om hur folk ska in och rösta loss på deras bloggar. I vanliga fall kunde jag inte bry mig mindre om röstningsprocedurer, jag fattar inte att man orkar lägga energi på skiten och jag fattar inte att folk genomskådar allt som ett försök att få sidvisningar. 

Jag ber er inte ofta om något, men nu jävlar går ni in och röstar! Det är jag mot en massa mode- svammel och artsy fartsy-fotograferande. Jag tänker inte gå med förlust, inte denna gång! Klicka femstjärnigt på mig och låt de andra få en svidande etta! Kom igen, gör det! Ni får varsin öl och en ömt smek på valfritt ställe. Pelle får en femma, de andra får en etta. Feeeemmaaaaa, ettaaaaa... Jag upprepar värre än en Teletubbie.

(Varför man röstar vet jag inte, men det är en big deal för alla andra, så något lär man väl få ut av det).

Haha, jag var fan tvungen att uppdatera en gång till innan jobbet. Men hur fan gick det här till? Jag, med mina två inlägg om dagen, på "mest aktiva"-listan? Well, well cykelställ - då är man offeciellt nörd. Igen. Känns väl... ja, det känns sådär. Jag har slirat uppe på den här listan förr visserligen, så allt jag kan säga är:

Jag välkomnar alla spam med ett brustet ögonbryn. Helt ärligt.

Mitt fredagsnöje ikväll blir 300 obesvarade kommentarer. Härligt. Off to work. Bajs.

Jag har precis avslutat den dagliga egogooglingen. Döm av min förvåning när jag fick se att jag har över hundra prenumeranter på Bloglovin'. Nu jävlar har det gått undan, det var ju inte länge sedan jag skrev om hur jag hade fyrtio-nånting som följde min hardcoreblogg. Alltså kan man säga att ännu en milstolpe har slagits i marken.
- Milstolpe 1: Gör Hannah Fridén arg. Det var inte jättesvårt, nej. Och inte ens meningen.
- Milstolpe 2: Få hundra sektmedle... eh, "prenumeranter" på Bloglovin'.
- Kommande milstoplar: hamna i öppet bråk med Blondinbella i kvällspressen, få blondare hår än Kissie och compani, få Alex Schulman att helt slut blogga, få Alex Schulman att döpa sin unge till Pelle (oavsett kön, det funkar ju på mig liksom asså likzom hallå typ) och så vidare.

Skämt å sido, det här är skitskoj! Kul att det faktiskt finns de som följer en utan att jag spammat en jävla massa (vänligen ignorera inlägget från igår). Tack till er, nerds!

Jag fortsätter på spåret "jag har för stor blogg för att svara till alla en och en så jag gör det i ett inlägg i stället". Många frågar om jag kan fixa deras bloggdesigner. Det enda rätta svaret är: nej, det kan jag inte. Det handlar inte om att jag inte vill (kanske lite), utan för att jag inte kan. Jag kan inte sätta ihop en design efter önskemål, jag kan inte göra en design på ett par timmar (det tar snarare ett dygn) och jag kan långt ifrån alla HTML-koder som man borde kunna innan man ger sig på önskemål. Jag blir lika förvånad varje gång jag får frågan, då jag använt mig av DDB guider när jag pillat ihop min simpla tre kolumners-blogg. Alltså så tipsar jag om den bloggen och säger "tack, men fuck you och slit lite själv". 

Och visst, jag fixade till Annas blogg, jag vet. Men det är skillnad förstår ni - vi ligger med varandra.

För en herrans jävla massa veckor sedan nu så skrev jag om "besatthet nummer 1". Allt som har en siffra efter sig är som gjort för att följas upp, antar jag. Alltså är det dags för "besatthet nummer 2", den 3556 veckor sena uppföljaren.

En höstkväll för en... ja, tre-fyra år sedan så satt jag och pluggade till P3. Det gjorde jag ständigt förut, P3 var min absoluta favoritkanal. Det är den fortfarande, bara att jag kom av mig riktigt rejält i lyssnadet i och med att jag flyttade hemifrån. Samtidigt som det är trist att gå miste om ny bra musik, så känns det ganska bra att slippa höra den där "ungdomar kan"-andan som råder på stationen. Prepubertala kids som pratar tunga drogsmissbruk och livserfarenheter.

Ett av radioinslagen som var under en av alla pluggkvällar handlade om höstens TV-premiärer. Man talade om "Veronica Mars", en serie som tydligen var en blandning av "Twin Peaks" (som också är ett stycke konst) mystik och ett parti Cluedo. Det enda som talade emot att kolla, för mig, var att den skulle sändas på SVT2. På den tiden så fann jag tvåan som Sveriges i särklass mest pretentiösa TV-kanal. Det gör jag än idag, det är en skopa pretto över kanalen, men jag klarar av det. Det går många bra program där.

Jag sa till Anna i klassen, som också diggade TV-serier, att "nu jävlar kollar vi på det här". Det gjorde vi och ja, på den vägen är det. Det blev många goa' TV-torsdagar där flertalet av oss i klassens samlades och glodde på Veronica, Logan, Wallace, Duncan och alla de andra i Neptune.

Under förra året så släpptes samtliga säsonger på DVD. Är det någon serie som är värd att satsa på, så är det just den här. Tro mig. Boxarna går att se hur många gånger som helst.