Framtiden är här redan imorgon, tomorrow marks the day of a new era, carpe diem, bejaka evolutionen och så vidare. Jag har blivit upplyst. Jag har blivit förlöst med ett kall. Detta kall heter "de sju dagssynderna".

Arbetsnamn - check!

Hela orsaken till den här idén är Grace Helbig och hennes YouTube-kanal, Daily Grace. Här har hon olika teman för varje dag i veckan. Måndagar ägnas åt något random ämne, tisdagar åt kommentarer, på onsdagar lär hon ut saker och så vidare. Och jag tänkte: "min blogg är ju kind of trist till och från, jag skulle ju kunna sno den här kvinnans idé och anpassa den till min blogg".

Sagt och gjort, jag snodde idén. Utan hämningar. Schemat är som följer (i parentes ser vi Grace's dagar):

MULTIMÅNDAG (miscellaneous)
En bred kategori, här rör vi oss över alla ämnen. Från sandkornet i havet, till molnen i stratosfären.

TISDAGSTOLKEN (commenting on comments)
Jag svarar, tolkar, sjunger ut, vrålar och svär över era kommentarer från den senaste veckan.

ONSDAGENS OMNÄMNANDE (review)
Någon eller något faller under luppen, blir granskad och belönas med ett betyg på en skala mellan 1-5 sushibitar.

HOW TO THURSDAY (how to thursday)
Jag, er mästare, lär ut mina kunskaper till er, mina lärjungar. Det kan bli steg-för-steg-instruktioner, filmklipp eller kanske ett tips. Det  finns mycket jag behöver få lära ut.

FRÄCKA FREDAG (sexy friday)
En hyllning till 80-talets SVT och en dag av sex, kåtslag och lusta. Kommer jag vara naken? Kommer jag visa upp en hemma gjort pettingfilm? Kommer jag tala om min grannes onanivanor? Bara jag vet.

LYCKLIGA LÖRDAG
Veckans bästa dag, veckans lyckligaste humör och veckans bästa dag att sprida lycka på.

SORGESÖNDAG
Veckodagen som är ångesten personifierad. Här bejakar vi dåligt humör, dödslängtan och allmän tristess.

Visst låter det guld? Vad bra - ni håller med! Nu gäller det bara att se hur länge allt håller, jag har ju för vana att göra högt flygande planer med jämna mellanrum. Planer som glöms bort när ADHD-euforin lagt sig och humöret återgått till det normala. Jag tror det kan bli jäkla kul ändå, så länge man inte hetsar fram några inlägg. Känner jag inte för att blogga lyckligt på lördagen till exempel, så kan jag alltid spara negativiteten till söndagen.

Det är en win-win-situation för alla mina humör.

Izabella Scorupco... så vi möts igen.

Jag surfade in på Bloggkommentatorerna precis och slogs av en talande Top Model Sverige-banner. Programledarna är något hetsigt original och ex-bondbruden Scorupco.

Min och Izabellas relation går långt bak i tiden. Jag har länge fört anteckningar om hennes karriär. Det tycks vara som så att så fort kvinnan är i ropet, så hamnar hon alltid på framsidan av kvällstidningarnas lökiga söndagsbilagor. Jag har skrivit om det här, här och här.

Är ni villiga att jag göra det hela mer intressant? Vi slår vad.
Scorupco på söndagsbilagorna inom en snar framtid - ja eller nej?

Satt och slöläste på Aftonbladet precis och sprang på en artikel om Katy Perry och Russell Brand. Här har "säkra källor" listat anledningarna till varför Perry och Brand egentligen valde att gå skilda vägar. Och med handen på halspulsådern nu, det här är exakt samma anledningar till mina 14-månadersäktenskap aldrig fungerat.

Låt oss analysera punkterna, vem som är störst douchebag. Flest D-poäng förlorar.

HAN HADE SVÅRT ATT VARA TROGEN
Okej, så det ska vara lungan när Perry hånglar upp tjejer med körsbärsläppstift? Låter som ett enkelspårigt förhållande. Perry 1 poäng.

HON AVSKYDDE NÄR HAN DREV MED KRISTENDOMEN
Spöken, gud, ödet, Zlatan... man driver inte om sådana saker. Hade Russell bara haft en blogg, så hade han lärt sig detta denna tuffa vägen. Brand 1 poäng.

HON GILLADE ATT FESTA, HAN ÄR NYKTER EXMISSBRUKARE
Detta var henne helt främmande när hon gick in i äktenskapet? Perry 1 poäng.

DE TRÄFFADES NÄSTAN ALDRIG
Han: halvtörr "komiker" med en karriär som inte går att jämföra med sin hustrus. Hon: lämnar maken vind för våg, åker på världsturné och vinner priser. Perry 1 poäng.

HAN HADE SVÅRT ATT VARA ENSAM
Och bästa receptet på det: gift dig inte med en världskänd artist. Brand 1 poäng.

HAN TRÖTTNADE PÅ DERAS SEXLIV
Jo, det blir väl lätt så om man känner sig ensam, aldrig träffar sin fru och, till råga på moset, måste vara nykter. Båda två får 23,5 poäng.

HON VILLE VÄNTA MED ATT FÅ BARN
En kvinna som nekar sin man rätten att bära namnet vidare? Vad är detta, 2013? Perry 1 poäng.

RESULTAT
En snabb överblick över poäng visar att både Perry och Brand får på ett ungefär lika många poäng. Men istället ger jag douchbagbucklan till de som förtjänar den: jag själv, för att jag alltid klickar in på menlösa artiklar med artister/nyheter som inte rör mig röven. Och så får Aftonbladet halva kakbiten för denna slående, och allt igenom källsäkra, journalistik.

Grattis.

Så där, nu har förändringens dynghögsstänkta vindar blåst in över bloggen. Jävlar vad jag har slitit med den här designen. Så fort det funnits lite tid över så har jag suttit och plitat. Mellan sömn, mat och jobb. Gav mig dessutom på att koda funktioner jag inte visste ett skit om (till exempel det nya arkivet till höger). Headerbilden ovan är bara tillfällig. Motivet föreställer undertecknad på glasställe i London, pre GI och tolv kilo tyngre. Den får duga tills vidare. Inom en snar framtid kommer Nathalies konstverk (försök nummer två) upp.

Innan ni går apeshit, kika runt lite och vänj ögonen. Visst är den grym? Önskar både lovord och konstruktiv feedback. Jag klarar av det.

Nu ska jag äta mig första ordentliga mål mat på dagar. När man går in i rollen som hardcorekodare så är näring det sista man tänker på.

Jag har haft en Facebook-grupp tillägnad mig förr och vi var väl runt tvåhundra peeps som anslöt oss till gruppen (undertecknad inkluderad). Tvåhundra pers som valde bort allt annat i vardagen för att dedicera sina liv åt de allra heligaste.

Mig.

Problemet med den gruppen var att den var omöjlig att manövrera från telefonen. Är inte helt säker på varför, men jag tror det var för att den var inställd på "grupp" istället för "sida". Eller tvärtom. Nu funkar skiten i alla fall och jag kan göra uppdateringar mobilt. Och det är guld. Det finns mycket i världen som inte bör lämnas oberört.

När än jag springer på en Comic Sans-skylt eller en sexig katt, då ni...

Så jag fick spöstraff över Facebook igår. Vi kan kalla denne person "Era T. Sändebud".

"Du svarar aldrig på kommentarer längre! Det är så jävla tråkigt att kommentera när man aldrig får något svar... [bladiblablabla]".

Sann historia. En nyttig sanning kanske, jag vet inte? Har tagit kommentarerna här inne lite förgivet på sistone. Och istället för att ursäkta beteendet och skylla på oregelbundna jobbtider och plugg, så får jag väl häva tummen ur och kicka igång igen. Like 'em good ol' days, y'all.

"Dessutom så borde du ha en frågestund igen, för det var inte igår!".

Om det kan lätta er vrede, så visst - FRÅGA PÅ! Bästa fråga kan få en länkning, precis som på den gamla goa' tiden.

Så jag följer SM-finalen i speedway över Aftonbladet. Det är en reporter som "live-twittrar" om final nummer två i Kumla. Till skillnad från oss andra som gärna twittrar i preteritum (jag googlade ordet "preteritum", det betyder "dåtid"). Varför bryr jag mig om SM-finalen i speedway kanske ni undrar? Det gör jag inte egentligen. Jag har följt med på ett par matcher i mina dar' och det är en ganska lökig sport.

Dessutom är den typiska speedwaypubliken av egen art (hej mor och far!). Den brukar i och för sig vara mer underhållande än själva heaten.

Men nu är ju grannkommun i SM-final för första gången på tjugo år! Kan inte hjälpa att bry mig litegrann.

HEJA INDIANERNAAAAAAA! AAARGH!

Uppdatering: Det blev en andra plats. Nåväl.

DN har ägnat i stort sett hela dagens nummer åt terrorattacken mot USA för tio år sedan. Ett väldigt tjockt och bra nummer. Jag har inte ens hunnit läsa allt än. Vill nog inte läsa allt heller, mår fortfarande dåligt av att se på bilderna. Detta samtidigt som jag inte kan låta bli att ta åt mig allt. Så har det alltid varit, jag kan inte sluta läsa om nyheter som får en av vilja slita ut hjärnan och mala ned den i närmsta köttkvarn, för att man inte blir klok på varför detta hemska har hänt. Andra tillfällen har bland annat varit tsunamikatastrofen 2004, mordet på Anna Lindh, jordbävningen på Haiti, jordbävningen i Japan och massakern på Utøya.

Inte meningen att göra er mer deppade än nödvändigt denna dag. Tänkte ställa en fråga. En typisk kvällspressenfråga. Minns ni vad ni gjorde den 11 september 2001?

Själv hade jag nyligen kommit hem från... ja, andra eller tredje veckan av sjunde klass. Morsan jobbade skift på den tiden och var därför ledig. Hon stod och förberedde mat åt alla. Jag slog på fyran och tänkte glo på eftermiddags-TV:n. Kan hända att det var den eviga reprisen That's 70's Show som jag tänkte se. Eller Buffy. Men det var inte på, istället sändes CNN's livebilder från New York och en skyskrapa som brann.
- "Öj, du! Det brinner på TV:n. I ett av de där tornen! KOM! Vi har pratat om de på engelskan, de ska tydligen vara världens högsta byggnader".

Hade kanske inte ägnat hundraprocentig uppmärksamhet på engelsklektionerna, nej.

Sen följde vi förloppet på TV:n och resten är historia.

Mitt YouTube-flöde svämmar över av nördar som filmar tilldelningen av deras elevhem på Pottermore. Som är, för er som inte vet, den virtuella Harry Potter-världen. Det är ett jävla kackel och hurrarop till höger och vänster. Så djävulskt überlamt.

Jag vill också!!!!!111

Fan, jag var inne på Pottermore i somras, för att försöka skriva upp mig. Fattade inte ett skit och sulade datorn i väggen. Vilket är den verkliga anledningen till att jag blev tvungen att köpa den här datorn. Det var säkert inte svårt, det tror jag inte. Men jag var utsliten av jobbet och hade rubbningar vid flertalet tillfällen. Och varje gång jag kommit på att besöka sajten så har registreringen varit stängd.

Det är så att man får göra ett Harry Potter-bål ute på gården. Elda upp sida för sida.

Ska upp och åka till Ullared om ett par timmar. Hög tid att sova lite. Hörs från Ge-Kås!

Efter många om och men så beställde jag till slut Dagens Nyheters helgerbjudande. Gratis under fyra helger, fredag till söndag. Vilket låter skitbra, jag vet, men ett av kraven för att ta del av erbjudandet var att man lämnade sitt mobilnummer. Något som inte kommer helt smärtfritt.

Sist jag gick med på att mjölka DN's gratiserbjudande, så bodde jag i Norrköping och fick samtal en gång i halvtimman från tidningens försäljningsavdelning. Jag svarade inte de 2316 första gångerna. Eftersom jag har svagt psyke och skulle gå med på mord bara någon tjatade tillräckligt länge. Men så en morgon tog jag mod till mig och svarade:

- "Ja, det är Pelle!"
- "Ja, hej Pelle! Det här var ifrån Dagens Nyheter. Du har testat DN i tre månader nu och vi tänkte komma med ett specialerbjudande. För [en mindre förmögenhet] kan du nu få en prenumeration för resten av året".
- "Ja, det låter lockande, men jag måste nog tänka lite på saken". Vilket är en snällsvenska för: "mate, fan jag är en fattig student - det finns inte ens chans i havet att jag har råd med det där!". Vilket försäljaren förstod och blev sne.
- "Nu är det så att vi inte har tid att sitta och ringa tillbaka till folk, erbjudandet gäller nu och endast nu!"
- "Men oj, låt inte mig ta upp din tid!" Klick.

Yippie ki-yay för DN, men jag skulle ha gett ut någon annans nummer. Till någon dryg sate. Som till min gamla idrottslärare i gymnasiet, han var ju jävligt störig.

Så jag höll som bäst på att summera Way Out West, när Twitter plingade till. Jag fick lite annat att tänka på. Någon som ser vad?

Kvinnan knep plats nummer hundra dessutom.

Josåatte... en annan har ju fullt upp med att nätverka med eliten [borsta mjäll från axel]. Bra mycket viktigare än att berätta för er om mina eventuella karatefyllor i Götet.

Närå, det kommer! Det kommer!

MIN TWITTER!

Jag böt header igår, efter ett infall av förändring. Det krånglade med diverse bildredigeringsprogram, så min ytterst simpla "pissoirbild" kom att ta cirka fem timmar att skapa. På riktigt. Jag tänker inte trötta ut er på detaljer, utan bara uppmuntra till att ägna en stund av kollektivt hat till följande program: PhotoShop CS5, PhotoShop CS3, Picasa och Paint.net.

En höjdare på Gimp har jag istället blivit. Efter åtskilliga tutorials på YouTube. Det är ju ganska ocoolt.

De tre huvudsakliga anledningarna till att jag valde den bild jag gjord till min nya header:
1) Jag står (onykter) i en dansk urinoar.
2) Stavningen "pissoir".
3) Laserögonen.

Ett riktigt mästerverk med andra ord.

Sommartider är tiden på året då man blir en riktig bokjunkie. Rödsprängda ögon, sargade läppar och miserabel andedräkt är alla välbekanta symtom på för mycket läsning och för lite liv.

Senaste i raden av bra läsestoff här hemma, är den första delen i Gone-serien, Övergivna, av Michael Grant. En bokserie i sex delar som jag först hörde talas om på YouTube. En sajt där jag för övrigt lyckades snappa upp information om Hungerspelen-triologin en gång i tiden. Och som var en serie böcker som jag gillade som fan! Ni vet hur talesättet lyder; "blir en bok någonsin rekommenderad på YouTube, då är den troligtvis värd att läsa".

Det enda tvivlet jag hade med den här boken, det var att B. Wahlström ger ut den svenska upplagan. Ett företag som (för mig) är ökänt för att distribuera riktigt rövdåliga ungdomsböcker. Något fördomsfullt må hända, jag vet. Men jag slog till i alla fall.

Snabbgenomgång av handling: alla över femton bast försvinner i ett ögonblick och kvar blir en stad full av ungdomar som spöar på varandra till döds. Alla är de omringade av en hundra meter hög och strömförande barriär.

Skiten låter ganska töntig. Men den här boken är bra, jag gillar den! Sen har jag bevisligen ett tycke för rå ungdoms-sci-fi. För det här är jävligt rått. Spädbarn dör, hus eldas upp i hopp om att någon ska vara där inne, folk sitter med automatvapen i kyrktorn, folk misshandlas och så vidare och så vidare. Väldigt ungdomsbok-igt, visst?

Boken påminner lite om Flugornas Herre. Fast med intressant handling.

Det är något speciellt med att vakna upp och läsa Blondinbellas tweet (ovan) om hennes tjafs med SD. Tänk er själva att få skåda spektaklet brat vs. sverigedemokrat i verkligheten, det hade varit något. Jag hade hållt på sverigedemokraten bara för den goda matchens skull.

Fast egentligen inte. You go, guuurl!

Mörr'n!

Det bästa med att vakna upp här ute på bondvischan är morgontidningen. Och all gratis kaffe.

Bland dagens lokalnyheter hittar vi bland annat rubrikerna:

"Dansen är hennes liv"

"Skickar du vykort på din semester?"

"Vantar och dukar i Garaget"

"Jazzkonserter regnade bort"

Finns inget bättre än att börja dagen med lite nonsensnyheter. Man blir ett med kommunen och hänger med i svängarna.

Sett i Facebook-flödet tidigare idag (många gånger):

"OBS! Kom ihåg att systemet har stängt imorgon, så handla allt idag! Kom ihåg! OBS!"

Tänk om man hade tvingats sjunga "Helan går" och skåla till förra julens lusseglögg. Det hade varit skit. Skit inbakat i skit. Upphöjt i tio.

#svennepanik

Jag har en lista här bredvid mig. En lista med bloggämnen som jag hade tänkt beta av när tillfälle getts mig. En del av punkterna börjar bli inaktuella, så låt oss beta av skiten nu direkt.

Så vårat gamla klot verkar ju ganska lugnt än så länge. Ingen massiv jordbävning så långt ögat kan skåda (peppar, peppar). Visste ni att Harold Camping, the brainiac bakom domedagsprofetia, fick så pass mycket publicitet för hans matematiska spådomar, att han hamnade överst bland Google-sökningarna för i år. Så ur den synvinkeln var det ju lyckat.

Men vi väntar väl och ser, dygnet har ju precis börjat. Och man ska ju som bekant inte "ropa hej". Skulle något ske så fick vi ju i alla fall en trevlig sista dag med sol och allt. Med lite tur hinner man en öl efter jobbet.

Dagens bästa: nyheten om Usama bin Ladins död.

Dagens roligaste: bilden på en död Usama som alla betydande medier var snabba att använda i sina artiklar. Först drogs bilden tillbaka för att man inte kunde bekräfta mannens identitet. Nu tror man kort och gott att bilden är resultatet av en amatörgrafikers Photoshop-kunskaper.

Den som skapade bilden måste ha haft ett underhållande dygn.

Åter till bin Ladins död. Jag måste bara säga att jag i vanliga fall inte tror på den amerikanska "kill and get killed"-mentaliteten. Men just idag kan jag inte låta bli att bli genuint glad för alla som förlorade någon under terroristattackerna den 11 september 2001.

Karma, bin Ladin - där har du en riktig böld i röven.

Jag läste en artikel i Aftonbladet här om dagen angående Spotifys reducering av gratistimmar. Alla som har gratistjänsten, även de som en gång i tiden fått en "invite", kommer få tillgång till "endast" tio timmar musik i månaden. Artikeln hade fått dryga tusen kommentarer och delat upp folket i två läger. Antingen var man helt emot förändringen och hotade med att helt slopa tjänsten, eller så tyckte man att man faktiskt kan pröjsa de där 99 spännen i månaden för obegränsat med musik.

Jag läste en bra grej på Twitter: "1997 tyckte man 99 kronor för en skiva var billigt. 2011 är 99 kronor för obegränsat med musik dyrt".

Jag kan inte förstå hur gratis musik och film har gått och blivit en mänsklig rättighet. Jag har alltid tyckt att man ska betala för sig. Men säger man det högt, då slår ju folk tillbaka med följande argument:
1) "Gratis musik är ju bra, för då blir ju fler folk upptäckta". Så det är så musikindustrin har fungerat de senaste femtio-sextio åren, man har gett bort gratis skivor för att bli något?
2) "Artisterna får ju ändå bara 3 procent av inkomsterna, resten går ju till skivbolagen". Jag har ingen insiderinformation om hur skivbolagen sköter sina siffror, men jag tvivlar på att dessa nummer stämmer. Och så länge man inte heter Katy Perry och är oförmögen att skriva sina egna texter, varför ska man då inte ha en mindre del av kakan? Och ska skivbolagen stå helt lottlösa?

Nä, musikindustrin är ett tärningsspel om vem som blir mest erkänd och det kommer nog alltid vara så. Oavsett gratismusik eller ej.

Åter till Spotify. Utöver 99-kronorstjänsten så finns ju faktiskt den för 49 spänn i månanden. Helt reklamfritt, bara att den inte är portabel. Något som jag kan tycka bör fixas, nu när så många fler kommer behöva betala för sig, är att det behövs en equalizerfunkton. Spottan i telefonen - där har vi katastrofalt dåligt ljud i ett nötskal.

Twitter sköljs över av "Peter Coffin versus Xiaxue"-inlägg. Jag hade ingen aning om vem någon av dessa personer var, och efter en snabb googling så kom jag fram till att den förstnämnde är en manlig YouTube:are och den andra (Wendy Cheng) en kvinnlig bloggare från Singapore.

En snabb sammanfattning över vad som hänt:
1. Pojke är elak mot flicka.
2. Flicka ber pojke sluta vara elak.
3. Pojke fortsätter vara elak flera gånger om.
4. Flicka får nog, leker detektiv och postar ett blogginlägg om pojke.

Har ni tid över, så läs inlägget ovan - det är jäkla kul! Här kan vi snacka om hårdkokt jävla brud som tar internethämnden till en ny nivå. Med råge. Inlägget har tydligen fått miljonen besökare. Samtidigt råder det nu häxjakt mot Coffin och det är ju, trots allt, aldrig helt okej.

Men det här fick mig att tänka på en sak, bör man kanske ta ut hämnd mot någon som förtjänar det? Jag har aldrig gjort det. Det kanske man ska införa som en punkt i sin "bucket list". Det finns ju en del jävlar från högstadiet som skulle kunna behöva en känga i röven, om man säger så.

Men framför allt; har någon av er hämnat någon/något/några? Kom igen, låt oss bli personliga nu.

Jag har forskat kring objectum sexuality och bestämt mig för att finna kärleken i något av tingesten runt omkring mig. Detta med hjälp av er läsare. Nu är det dags för final. Det skulle egentligen varit dags för semifinal, men vi har dragit ut på det här länge nog. Låt oss skylla på att  jag är otålig.

De fyra finalisterna är:
1. Hudsmörjan. "Under kvällar då Pelle känner sig lite ensam, så kommer jag vara där och mjuka upp hans nedstämdhet", hälsar hudsmörjan.

2. Morteln. "För att Pelle behöver någon med en stenhård yta och ett mjukt inre", låter mortelns agent hälsa oss.

3. Harry Potter-kortlek. "Mig kan man leka med", hälsar Harry Potter-kortleken med en blinkningen.

4. Vattnig tvättsvamp. "Jag har inget emot att bli lite dirty", skrattar tvättsvampen.

Rösta på ett av föremålen nere i kommentarsfältet. Det vinnande föremålet presenteras snarast möjligt. Priset blir, utöver min eviga tillgivenhet, en hedersplats i nya lyan och en daglig smoothie.

Så treårsdagen av den här bloggen blåste mig rakt igenom öronen. Det är ju först när man passerat gränsen på tre år som man kan börja kvalificera sig som "något" cyberspace*. Och så missar man det. Kolossalt rookiemisstag.

Treårsdagen (+ en dag) till ära så ska vi passa på lotta ut lite skräp. Den här gången kan någon av er bli ägare till Bones, säsong 1. Begagnat exemplar. Det var under julruschen 2009 som jag gjorde det ödesdigra misstaget och köpte den här boxen. Jag har vaga minnen av att jag föll för prislappen. "Åh fan, en DVD-box för en hundring? Taget!". Inte anade jag vad som väntade mig.

"Men Pelle, varför lottar du inte ut något nytt och, framför allt, bra åt oss?" tänker ni. Get off min rygg, jag är mitt uppe i en flytt fan. Måste spara var slant till nudlar, el och bredband. En annan dag får ni chans att vinna något bra. Och jag vet ju dessutom att många av er råkar gilla Bones.

För att vara med och tävla: skriv "Fuck Bones!" i en kommentar. Glöm inte mejladressen.

"Det gäller att ha kontakter" brukar det heta. Och vet ni vad, fram tills idag så har jag aldrig haft en enda sketen kontakt att (ut-)nyttja. Inte till något. Inget jobb har tilldelats mig av min rika farfar. Ingen kö har delat sig som Röda havet för undertecknad. Inte ens en pytteliten rabatt har unnats mig.

Men sen kom Anna.

Telia-mogulen med stort T har hjälpt mig plocka ihop mitt egna digitala nöjessystem inför flytten om tre veckor. Nu blev det kanske inte så mycket rabatt över det hela, utan hon hjälpte mig snarare genom djungeln av erbjudanden som företaget har. Det blidde state of the art bredband via fibernätet och det bjöds på Spotify Premium så det stänkte om skiten. Det bästa av allt - jag får prova på Telias stora TV-paket gratis i tre månader. Här har vi guldklimpskanaler som sedan länge varit försvunna här hemma i det Nilssonianska residenset.

VH1


Showtime


Disney Channel


Det finns för många Hannah Montana-avsnitt som gått fria från analysering. Jag anar bloggmaterial för månader framöver. Håll till godo!

Boom boom clap!

Så jag slog mig ned vid datorn förut och tänkte att jag skulle börja svara på kommentarer. Jag ska inte ursäkta mig igen, jag vet att folk är less på att höra undanflykter om att man inte hinner något så simpelt som att skriva ett par rader i några bloggar. Jag hade i alla fall en ledig dag från jobbet och en paus mitt i all flyttplanering, så jag tänkte jag skulle börja beta av skiten.

Istället började jag pilla med bloggdesignen. I nio timmar. Det blev mest småförändringar, men det tog i vanlig ordning en jävla tid att fixa allt. Och det är inte riktigt klart än. Bland annat så är kommentarsknappen felkodad och måste göras om. Och headern suger ju som vanligt.

Men det är mer klart än inte, så tryck F5 och läs min Aftonbladet-influerade guide nedan.

Snart ska man ut på seglat och lägga de åländska haven under sina fötter. Vidga vyerna lite. Känna att man lever. Uppleva världen. Bli kulturellt berikad.

Flämt åsido, det är kickoff med jobbet och vi ska svänga fläsk på Cinderella, "båten där många nöjen väntar". Jag vet inte hur jag ska förhålla mig till det faktum att jag snart ska ut och åka Ålands-båt. Hälften av alla mina fördomar rör folk som frivilligt åker på sådana här resor. "Resor". Vilket antagligen säger mer om mig, jag vet.

Packlista: dansskor, importvodka, Fanta Exotic och ett glatt humör.