Pizzalunch / bilder på Colosseums ruiner / Hannah Montana hade varit på toaletten

Tänkte börja visa lite från Rom-resan nu, innan allt börjar bli för inaktuellt. Tänkte visa igår, men jag glömde bort tiden och pluggade till elvaslaget. På kvällen. Det är jävligt sorgligt, jag vet. Min åsikt om Colosseum: besök det! Jag tyckte det var så jävla grymt. Vi gick visserligen utan guide, men det var fortfarande förjävligt coolt.

Kommer jag tillbaka till Rom, så kommer jag tillbaka till Colosseum. Förhoppningsvis så får jag syn på Hannah Montana då också. Det vore något det...

Vi leker med självutlösaren utanför Il Vittoriano. Här får ni ett smakprov på några av alla poser vi kör med. Jävligt kickass allihopa av de.

Idag har vi sett Colosseum och en massa annan gammal sten. Rom är en för jävla grym stad!

På återhörelse snart!

Jag övar på mitt Knivlisa-hopp!

Efter en evighet av förtidspluggande och slit inför denna vecka, så är det äntligen dags att dra mot Italien. "Vad ska du göra i Rom?", har alla sagt när man sagt att man ska ut och resa. "Vad kan man inte göra i Rom?", har jag undrat tillbaka på denna märkliga fråga. Vi ska vara kulturella, festa, äta pizza, hoppas på vårsol och vara plugglediga. Kommer bli förjävla gött!

Jag har med mig dator och hotellet har internet. Jag tänker inte lova några inlägg, men har jag någon timma till övers så slänger jag kanske in ett inlägg. För att visa att jag lever.

Nu väntar fem dygn i Rom och till sist en natt i den svenska huvudstaden. Jag är back on track på lördag! Ha det gött, hörrni!

Det är inte jag på bilden.

Med en Rom-resa inte allt för långt bort, så är det dags att börja fundera över de viktiga sakerna inför en semester. Som hur man ska posera på bilderna. För eftersom jag känner mig själv (och tar på mig själv ganska ofta också), så vet jag att se normal ut på bild är uteslutet. Jag behöver ett semestersignum, något jag gör på alla bilder.

Jag har, med lite hjälp av andra bloggare, kommit fram till de tre vanligaste semesterposerna. De jag väljer emellan kallar jag:
1. "Fjortis med en förkärlek till sina lång- och pekfingrar". Alternativt namn är "Hippie hög på flugsvamp".
2. "GIVAKT!" Något som är viktigt att tänka på till denna pose är att aldrig visa ansiktet.
3. Jag vet inte om jag ska kalla denna pose för "Knivlisa" eller kort och gott "ADHD". Kanske en blandning av de två? Den går i alla fall ut på att slänga sig upp i luften som en mentalt instabil galning.

Ett fjärde alternativ jag överväger är en rockpose. En hand om skrevet, en hand i hårdrocksgest och ett förvridet ansikte.

Det är så jävla kul att komma hem och se att alla bilder suger häströv. Den här kameran är inge bra. Alls. Inge bra alls. Eller så tog jag omedvetet dåliga bilder för att få bitcha lite om att jag saknar min kamera.

Jag saknar min kamera.

Men fan vad trevligt vi hade igår. Fikahäng med coola jukeboxar, promenade längs Standvägen, frusna händer, ett par vändor på NK, asiatisk mat, Bengans skivbuktik, Vasaskeppet, Titanic-utställning och en hel del mer. Jag ansträngde mig så mycket på att inte tänka på plugg att jag sov som en gris i elva timmar i natt.

Jävlar vad trött jag var.

Jag beter mig som en jävla turist (jag är en turist), jag har varit i Stockholm många, många gånger. Men aldrig har väl en dagstripp varit mer behövlig än nu. Jag är så jävla less på att plugga varje jävla dag. Dubbla kurser är en kamp! Därför, bara därför, glädjer jag mig extra mycket av en tripp till huvudstaden.

Sen är det alltid kul att spana in de otrevliga expediterna. Tio poäng till den som hör en som svär.

Lämna en rolig kommentar, helt jävla random! Jag måste ha något skoj att läsa när jag kommer hem.

Imorgon drar jag och tre peeps till El Stockholmo på en spontantripp. Resan huvudsakliga anledning; gå på museum. Det är ganska chockerande faktiskt. På en femöring vände vårat "dricka vin direkt ur boxen"-beteende till något vuxet och kulturellt.

Tar nog med fickpluntan utifall att trisstessen blir för påtaglig.

Vilka museum det blir vet jag inte. Men jag vill gärna gå på Vasamuseet och se skeppet innan det möglar ihop helt. Sen har jag hört att "Bengans skivbutik" ska vara bra också. Slottet kanske vore något? Jag vill gärna se rummet där kronprinsessan tillverkades.

Fast det kanske skedde på slottsgården?

Woho, jag ska till Rom den första mars och blir där i fem dagar! Bo mitt i smeten gör vi också, det blir så jävla kalas! Men jag har en fråga till alla er, finns det några måsten att besöka i Rom? Jag reser med två andra kulturnissar, Anna och Stefan, så vi vill gärna se saker, men så klart också en del pubar och klubbar. Så jag tänkte att några av er kanske har några tips att ge oss?

Annars då, allt rullar?

Öppnar på jobbet imorgon, så jag återkommer på eftermiddagen. Är jag jävligt ambitiös så tar jag väl med den lilla datorn och nördar på jobbet. Men jag får se, är rätt så säker på att jag kommer vara halvdöd, så... Vi hörs!

Jag hade visste en dag kvar från Paris att visa. Det här projektet föll lite i glömska i och med att datorn kraschade. Men jag kör igenom bilderna lite snabbt.
1. Anna på Champs-Elysées dagen efter drickandet i Montmartre. Båda var ganska bakfulla den här dagen, men beslöt oss att inte slösa bort dagen genom sömn. Sova gör man hemma, ey!
2. Köpte varsin baguette och någon fruktsallad på den stora paradgatan.
3. Jag svullar och ser lika surmulen ut som vanligt, höhö.
4. När vi gick mot Galeries Lafayette så såg vi en filminspelning på en bro. Synd att man inte hade mer kunskap om fransk film, annars kanske man skulle känna igen den här scenen i framtiden. Så om ni ser en fransk rulle där ett par grälar och kvinnan ger sig av, säg till (genast kan det handla om 2334 olika filmer).
5. Hittade ett pannkakshus på en bakgata. En "kopp" kaffe (inte espresso tydligen) och en pannkaka för 150 jävla spänn. Redig lunch. Höll mig mätt i ungefär 14 och en halv minut.
6. När mörkret föll så begav vi oss mot Eiffeltornet, jag ville att Anna skulle se det när det var mörkt ute.
7. Mäktig byggnad. Skulle kunna besöka den flera gånger om.

Paris, jag kommer tillbaka om det är lugna gatan!

Den tredje dagen i Paris betydde fredag och därmed på med festarskallarna. Dock så började vi med att handla lite på förmiddagen. Det var också idag som jag fick tag i mina nya Converse och räddade mina fötter en aning, haha. Från hotellet gick vi till en gata som vi trodde vi skulle finna många bra affärer på. Istället hamnade vi mitt i Montmartre och hittade, utan att ha letat, cancandansens Mecka, Moulin Rouge. Jag trodde till en början att vi gått fel, det såg så stängt ut och "vanligt ut" (kanske för att det också var stängt). Men efter vidare forskning så visade det sig att  det var det Moulin Rouge. Genast blev det lite coolare. Vi fortsatte gatan ned och slog oss ned på Le Chat Noir-fiket. För er som inte vet så var Le Chat Noir en kabaré som gjorde sig legendarisk genom att ha gäster så som till exempel Picasso och Strindberg.

Från vårat lilla bord på fiket satt vi och spanade in alla sexaffärer och strippklubbar som ligger längs med "Moulin Rouge"-gatan. Vi funderade till och med att sticka in på "Sexodrome" ett tag, men avstod. Istället gick vi vidare mot mer "barnvänliga" shoppingsstråk. Bort från horinkastare och dildos. 

Efter åtskilliga timmar var vi tillbaka på hotellet. Korkade upp vinet och slog upp portarna till Spotifys musikbank. Med risk att låta aningen fjortis nu, men vi blev så jävla dragna att det gick kossor på vägen framför oss. Inte nog med det, på vägen mot tunnelbanan så stannade vi för vinköp som vi satt och drack på tåget som ett par helylle svenskfyllon. Hoppade av vid Montmartre igen. Pratade med folk, sökte barer och slutade upp framför en tallrik ostron. Så som det ska vara under en resa i Franrike. Vinet till dessa ostron lät vi båda bli. Jag vet inte riktigt varför, haha.

Morgonen efter var en pärs, men det får bli nästan anhalt!

Nästa anhalt i Paris, efter att ha besökt Louvren, var att svänga förbi Notre Dame. Också denna byggnad är obegripligt stor. Jag gillar Notre Dame, jag minns så jävla väl när jag var här första gången och blev så imponerad av kyrkans detaljerade utsmyckning. Jag vet inte om ni ser på bilderna, men varenda liten vrå av fasaden är karvad och tillsnidad. Riktigt, riktigt tufft. Men jag ska vara ärlig, efter att ha besökt Eiffeltornet, Triumfbågen och alla de andra typiska turiststråken i Paris, så är Notre Dame ganska... tråkig, kanske man ska säga? Skitcool byggnad, men inget man ägnar timmar åt att studera. Jag tror vi bara var där en halvtimma allt som allt.

Innan vi kom på plats åt vi en svindyra kycklingrätt (där tillbehöret tydligen var pommes frites, vilket kändes ganska mycket Sibylla tycker jag, hehe). På vägen ut skymtade vi en polisbuss. Kameran upp fort som fan, haha. Det är inte ofta man ser något sådant som en polisbuss. Måste bara klumpig att ta sig fram med.

Någon annan som varit i Paris förresten?

Den andra dagen i Paris var aningen muligare så vi passade på att besöka Louvren. Mina fötter smärtade något så in i helvete mycket att jag fick ha med mig två par skor att byta med. Vid ett tillfälle tog jag faktiskt av mig skorna och gick i bara strumporna i någon timma. Hur många kan skryta om det, att de gått i strumplästen på Louvrens kilometerlånga golv? Många som gjort det kanske förresten håller tyst om den saken, haha.

I Louvren såg vi allt som man ska se. Venus från Milo, Mona-Lisa,  Arcimboldos fruktverk, Påskön-gubben och så vidare. Till slut blir man så mättad på konst att det känns ungefär som "har man sett en så har man sett alla". Men jag diggar det här muséet och skulle absoluta besöka det igen om jag for till Paris en tredje gång. Lätt värt att slå ihjäl några timmar i.

Har ni varit i Louvren någon gång?

Jag är sämst på att gå i affärer och störhandla saker. Det är mest när jag verkligen behöver något som jag kan finna det. Som skorna ovan, de behövde jag. Egentligen ville jag inte ha Converse igen, men alla i Paris hade likadana pjucks och man lyssna väl till modemeckat. Egentligen ville jag ha ett par röda, men storleken 42-43 var slut överallt, så jag tog paret ovan (jag var faktiskt tvungen att köpa just precis då, mina fötter mådde piss). Röda får jag kirra här hemma istället, för nu har jag snöat in på den färgen. Sen så blev det två tischor, en från Mango och en från United Colors of Benetton. Två muggar från Starbucks också, en med texten "France" och en med "Paris". Gav bort två likadana till morsan och farsan efter att jag varit i London (med texterna "London" och "England" då så klart). Nu tar jag tillbaka de och har de till min egna samling. De dricker ändå bara ur sina IKEA-muggar, hehe.

Nästa etapp på resan blir Eiffeltornet. Jag kommer att blogga om annat snart, jag svär Pär. Men efter att ha suttit och svarat på över 150 kommentarer (du måste verkligen ha saknat mig Anna) så höll inte fantasin längre än att jag fortsätter på Paris-spåret. Dessutom så är mitt kommentararkiv bortblåst, så jag fick sitta och läsa på själva bloggen och svarar på kommentarer på det viset. Hajar ni? Inget pluggande har det blivit heller. Tills på torsdag ska vi ha format basgrupper, kommit på frågeställningar till en essä (eller "paper" som de tvingar oss att kalla det) samt ha läst ett kapitel i en bok tusen gånger svårare än Platon. Och eftersom ingen i klassen eller lärare behagar svarar på mejl så sitter jag än så länge utan basgrupp, noll föreståelse över boken och heller inga formade frågeställningar. Men sug hästkuk, jag skiter i vilket. Allt löser sig på torsdag. Tills vidare fortsätter jag med lovet mitt. Det jag tänker på nu är att allt här i Skitköping är slut om tre månader, då lämnar jag allt för nya äventyr. Oavsett om jag kuggar på kursen eller inte. Det här är ett tidsfördriv, inget annat.

Till Eiffeltornet nu då. Låt mig säga såhär; om ni inte förstår hur stor Triumfbågen är på bild så är det inget mot hur stort Eiffeltornet verkligen är. Bara dess marmorfötter är stora som vanliga villor. För att inte tala om höjden, det är så att man får ont i nacken. Det här var min andra gång i das Eiffeltorn och jag förundras fortfarande över allt med det. Att det blivit en så pass stor ikon för hela Frankrike och att det är brunt. Jag hade fått för mig att det var grått eller svart.

Vi traskade hit direkt från Triumfbågen och lyckligtvis för oss så var kön skitkort. Eller kortare än när jag och gänget var där. Då stog vi i kö i vad som kändes som flera, flera timmar. Nu var vi framme på.. ja, en tjugo minuter? Hissen upp till toppen för 170 spänn, spana runt och ta kort. Man fick inte kasta eller sträcka ut saker genom gallret, men jag pulade trots detta förbud ut min systemkamera och tog ett kort nedåt. Tänk om jag skulle ha tappat skiten och någon skulle ha fått den på sig. Faktum var det att jag gick och väntade på att någon skulle hoppa och ta livet av sig hela tiden. Snacka om sorti ut ur livet då, bland tusentals turister. På vägen ned tog vi trapporna ned från andra våningen, som är ungefär lika högt som att gå trapporna ned från ett 43-våningshus. Här korkade min fötter ihop för resten av resan. Tänk om man på att ha rätt pjucks på sig från början.

Hur som helst, i min mening så är Eiffeltornet ett måste om man någon gång far till Paris. Kan ses lite överskattat då alla affärer och restauranger här något med tornet hos sig, men det är ju det som är lite av grejen. Så, det var del två här. Vad händer hos er?

Har försökt plugga hela dagen, men jag har inte pallat. Känner mig deppig och har längta-tillbaka-känslor som går ut över pluggandet. Sådana får jag ofta efter resor, festivaler och konserter. Brukar lägga sig efter ett par dagar, men det är en jobbig känsla att avsky att komma tillbaka till vardagen. Dessutom är den aktuella kursboken svår som fan och jag får lite panik över att jag vet att jag har den att vänta. Men vad fan, har försökt plugga sedan jag skrev förra inlägget för tolv timmar sedan. Dags att ge upp efter så pass lång tid.

Bloggens första resestopp blir självaste Triumfbågen. Turistfällan som efter Eiffeltornet är det som representerar Paris och Frankrike utåt mot världen. Byggnaden (eller vad man ska kalla den) är enorm, bra mycket större än vad man kan föreställa sig om man bara sett det på bild. Och alla detaljer också, jag förstår faktiskt inte hur man lyckats med allt. Jag gillar Triumfbågen, perfekt att slå ihjäl lite timmar på. Klockrent väder hade vi också, blir lite roligare att spana in skiten då. Jag är lite fundersam över "den okände soldatens" grav som ligger under valvet, vem fyller på oljan? Och vem pröjsar blommorna som ligger runt omkring? Märkligt. En annan sak att förundras över är hur trafiken i Paris kan flyta på som den gör och med så få olyckor? Folk är galna bakom ratten där, alla ska vara först.

Det var Triumfbågen det, inom kort kommer nästa del. Vad den blir vet jag inte riktigt än, hehe!