Fick lite snyltbesök så här på eftermiddagskvisten. Hade precis varit och handlat mat när jag lovade att slänga ihop något. Och trots att jag hade nytt käk i kylen vid det här laget, så fanns det också en del skit som... ja, det var inte helt hundra. På väg att förstöras. Behövde förtäras omgående.

Så dagens recept till er; restmischmasch à la Pelle.

Du behöver:
- frysskadade tortilliabröd.
- en tvivelaktig bit fetaost
- en halv tomat från i förrgår
- 11 stycken cevapch... chevappshishi... serbisk korv.
- en och en halv burk utgången crème fraîche.
- soltorkade tomater.
- vissen isbergssallad.

Så här gör du:
- intala dig själv att det här bli en perfekt kombination.
- gissa.
- stek allt rått.

Avnjutes med:
- Nettos päronmineralvatten.

Smaklig supering!

Det är nu dags för en efterlängtad recension. Som ni alla väntat fan. Det här kan vara det bästa jag någonsin lagt pengar på. Sugförmågan, den slanka formen, färgen, precisionen, greppet... här snackar vi top notch. Det absolut bästa i sitt slag. Värd varenda spenderad tusenlapp.

















Och just det, ja - min nya dammsugare är också bra.


....




OH SNAP! Heheheheh.

Håller på och läser på om kompensationer och andra byggstenar när det kommer till fotografering. Mitt i ett stycke så märkte jag, helt apropå inget, att jag hade greppat en penna (en hederlig Stabilo Point 88, ja) med högerfoten. Förevigade det med en bild.

Bilden fick mig att tänka på svunna bloggtider. Minns ni hur jag hänsynslöst exploaterade mina och andras fötter här på bloggen? Ni old folks minns lätt, det var ju dessa klövar som satte en på blogghimlen. Mer eller mindre. De och alla katter. Här var det katter i överflöd ett tag.

Om en inte skulle ta och införskaffa sig ett fyrfota kreatur? För bloggandets skull alltså. I så fall skulle jag döpa den till Frank Andersson. Oavsett kön.

"Frank Anderssoooooooon! Kom och ät din Pussy!"

Så orsaken till min frånvaro kan förklaras med två ord - Mario och Kart. Jo, man har blivit en riktig Wii-junkie de senaste dagarna. Liggsår - check! Och då har jag ändå kört det här spelet jävligt många gånger förr hos diverse löst folk. Men det är först nu som det har blivit viktigt att få guldpokaler och klara samtliga världar.

Och jag är på god väg. Det kan min bristande hygien intyga.


Och under de senaste dagarna har jag lärt mig följande saker:

Sämsta vapnet att få är bläckfisken. Jag har aldrig sett att den på något vis förstört för motståndarna.

Bästa förarna är Yoshi eller Birdo (den rosa draken som vi, i min bekantskapskrets, döpt till "kuksugarmun"). Mario och Luigi är också bra, men jag pallar inte deras semi-italienska fraser de häver ur sig stup i ett. "It's a-me, Mari-o!".

Roligaste banan är Rainbow Road. Känner mig jävligt HBTQ-liberal när jag säger så. Gillar't!

Sämsta banorna är direktkopiorna av spökbanorna från Supernintendo-versionen av "samma" spel.

Nerd out.

"Förresten... VAR I HELVETE ÄR SVAMPEN SOM SKA VARA I HEADERN? (Jag är antagligen ett år försenad med att upptäcka detta..)"

"Överallt finns svamp, men inte i din header. (Jag kommer fortsätta kommentera svampkommentarer tills jag fått utlopp för mina aggressioner. Det vill säga några dagar till)".

Easy out, mate! Svampen lever.

Minns alla tvättsvampen som vi röstade fram till min eviga kärlek nu i våras? För att förhållande med ett mänskligt däggdjur är allt för svårt att underhålla, ni vet? Det blev en härlig kamp innan Svamp till slut vann. Och sedan dess har vi "varit ett" med varandra.

Hur som helst, Svamp blev trött på att vara exploaterad och uthängd i headern och har därför valt att ligga lite lågt. Men have no fear, kärleken lever. Även om det övergått till ett rent platoniskt förhållande.

Dessvärre.

FRUST!

The End.

Kanske inte det mest kreativ av blogginlägg man slängt ihop, nej. Men klaga inte.

Operation semifet till semisnygg, vecka 2:
Aktuell vikt: 82,8 kg (-4,0 kg)
Antal rökta cigaretter: En joint
Humör: Less på svamp

Jag och en bekant kom och prata här om dagen. Om saker som kan kategoriseras in i sin alldeles egna "rövhål"-akt. Nog för att en annan är jävligt bra, men det finns saker hos en själv som man önskar att man inte tänkte/sa vid vissa tillfällen. Jag tror vi alla delar den egenskapen.

Jag kallar den "douchebagegenskapen".

För att illustrera vad jag menar, låt mig dra några av mina egna douchebagögonblick:

#1:
Bekant: "Jag ska nog ha en 'expresso'".
Jag: "Espresso. Du vill ha en 'espresso'. Du sa 'expresso'. Så... ja."

#2:
Vem som helst: "Jag är sjuk, kan inte göra det-som-var-planerat-att-jag-skulle-göra".
Jag tänker: "Dude, jag ska hänga på din Facebook. Ser jag minsta tillstymmelse till ett mirakulöst tillfriskande, så ringer jag chefen/facket/din mamma"

alternativt:

"Jaså, ännu en febersväng som kommer vara som bortblåst till imorgon bitti? Grattis som fan!".

#3
Bekant: "Jag följer så mycket TV-serier i höst! Det är Idol, Ensam Mamma Söker, Bonde Söker Fru och Kaos i Båstad bland annat".
Jag tänker: "Men det där är inte TV-serier! Det är TV-PROGRAM! Och riktigt dåliga sådana dessutom".

Douche.
Bag.

Nu är det er tur, känn vid er inre douchebag.

Värmen som sprider sig när man får souvenirer från folks som precis kommit hem från Bali. Piratkopierade souvenirer.

WO-OÖ-WOUWÖ-WOO.

God morgon! Eller god förmiddag snarare. Jag glömde bort att blogga igår. Allt för att jag ägnade total uppmärksamhet åt tvätten och tvättstugan. Kom på mig själv med att sitta och stirra ut i tomma intet, i väntan på att tvätten skulle bli klar. Utan att ta mig för något annat. Som att blogga.

Det är så man spenderar sin ungdoms lillördagar, med ett berg att skitiga fillingar och svettiga t-tröjor.


Ikväll är sista kvällen på jobbet för denna gång. Jag har jobbat varje dag efter semestern. Tolv pass på raken har det blivit. Varför denna arbetsnarkomani, undrar ni? Har planer på att unna mig en spelkonsol. Gå full-blown materialist för en gångs skull. Är Wii något att ha? Den största anledningen till att jag vill ha just det är för att jag vill kunna bjuda in folk på vin och Wii.

Ha en wiinkväll.

Nu har jag, efter mycket kalkylerande och räknande, äntligen sammanställt er bloggläsare på den här sajten. 70-något svar kom in (plus ett par spam, vars skribenter jag svurit en förbannelse över). Det är bara en bråkdel av er alla, men ändå många nog att dra lite slutsatser om er, ni typiska Pelles Personliga-läsare. Och för att ni enklare ska förstå, så har jag illustrerat resultaten med pedagogiska diagram, bilder och Comic Sans.


Könsfördelning

Kommentar: Ja, här var det då ingen korvfest inte. Föga förvånande, bloggvärlden består ju till mesta del av kvinnofolk. Det är er plattform och ert forum. Jag och Alex Schulman (jag jämför mig med honom, ja) är i ett lag för sig.


Här bor ni

Kommentar: Antalet norrlänningar understeg både oss mellansverige-ianer och söderbor. Och här satt jag och trodde att ni var de mest frekventa bloggläsarna. Hallo! Óla! Hola! Hello! Wie geht's? (det sista var till er internationella peeps som flytt landet)


Åldersfördelning

Kommentar: Tänk att ni hormonstinna pubisungar skulle komma först på andra plats. Plötsligt känner jag mig inte vidare gammal i bloggsfären, det är ju flest jämngamla här inne och svänger. Och till er som är plus fyrtio bast - får det lov att vara lite kaffe med dopp? Kanske lite puread köttfärslimpa?

Flämt å sido, det är skitkul att det är så många "olika" här inne och läser. I nästa undersökning så kategoriserar vi in er i vikt, hudfärg och antal tänder. Det blir guld!

Hej!

Hade jag vetat att ett låtköp på Spotify skulle leda till mejlterrorism, så hade jag nog avstått. Det är 7digital (som för mig är ett okänt "företag") som tycker jag ska köpa Florence + The Machines album. Detta för att jag köpte Dog Days Are Over för över ett år sedan.

Det började med åtta mejl. Åtta blev till sexton. Sexton blev till trettiotvå. Och så vidare.

Det är som en (riktigt lyckad) celldelning, förökningen är konstant. 187 nya mejl sedan klockan två i natt, då jag sist tömde inkorgen. Lyckades efter många om och men ställa in skiten som skräppost.

Jag som trodde jag börjat få beundrarmejl. Men inte då.

Så en bekant frågade igår vilka som "egentligen läser min blogg". Jag körde på med mitt standardsvar, att den typiske läsaren av Pelles Personliga är en tjej i övre tonåren, bosatt i norra Sverige och studerar på heltid. Och utöver de så finns det också ett par äldre och "södrare" inslag av människor.

För i Norrland är jag en idol för tweensen, det ska ni veta.

Skämt å sido, på det stora hela så vet jag faktiskt inte vilka som läsare min dynga. Slutsatsen ovan kommer från de av er som kommenterar regelbundet. Det är inte någon jätteansenlig mängd med människor (jämfört med Kissie och compani) vi talar om, men en ganska konstant sådan. Jag vill gärna tro att ni är samma personer som återkommer. Tänkte därför ha en liten enkätundersökning för att kunna stämma av demografin av er.

Så svara därför gärna på följande punkter:
- Kön
- Ålder
- Bostadsort (på ett ungefär)

Svara i en kommentar nedan. Eller låt bli helt, det är ett fritt land. Du får vara anonym.

Återkommer med en slående analysering inom kort!


Få en insättningsbonus när du registrerar dig hos ett av spelbolagen i listan.

Rustas reklamblad kom idag. Nu har de rea på ryamattan Ayla, bara 149 spänn styck. Är det inte något jävligt hysteriskt sketakul med bilden ovan? Jag kan inte sätta fingret på vad. Kanske beror på kvinnan i bilden, som sitter i skräddarställning och håller om sin snorgröna ryamatta?

På samma sätt som hon omfamnar sin förstfödde, så omfamnar hon sin Ayla.

Såg precis på TV om en kvinna som inte kunde somna utan att ha hårtorken påslagen och liggandes bredvid sig i sängen. Hon ovan kanske är av samma kaliber? Mattfetischism - där har vi något som skulle kunna slå stort.

Jag vet inte om ni minns, men för ett bra tag sedan så bad jag er om boktips. Och satan i gatan vad tips det gled in! Jag köpte ett tiotal av alla böckerna, de som rekommenderas flest gånger. Här om dagen så började jag med Vindens Skugga av Carloz Ruiz Zafón.

Att döma av recensionerna på bokens baksida så är detta en "spännande äventyrsroman, ett vindlande och spännande epos om kärlek och våld". Låter helt okej, som en riktigt bra bok. Vilket det är. Jävligt målande, man känner sig som en av karaktärerna. Lite som om man gick bredvid Daniel där på Barcelonas gator.

Men jag är fan skräckslagen varje gång jag lägger ifrån mig boken! Hur är detta möjligt? Jag har tvångsmatat mig med Stephen King (som aldrig är särskilt bra) och blivit gödd på skräckfilmer sedan åttaårsåldern. Det är sällan jag blir riktigt rädd för något. Men det här, det är så jävla mörkt och mystiskt att jag är redo att skita knäck. Ursäkta uttrycket.

Jag tror inte ens det var författarens avsikt att skrämmas, vilket gör det hela ännu mer löjligt. Måste odla mig ett par å det snaraste.

Mindfucket som uppstår när man kliver in till badrummet och ser att det är badskum i badkaret, utan att man hällt i något bubbeltjafs.

Jag vet fortfarande inte vad som hände. Kan det vara att jag badade i Jif-rester från storstädningen förra veckan kanske? Känner mig faktiskt kemiskt utsliten nu när jag tänker på det.

Jag såg ett roligt klipp på YouTube igår (som jag, tråkigt nog, ej hittar igen) om hur man ogärna lånar ut sin dator. Detta för att den som lånar apparaten kommer hitta saker så som pinsamma bilder på en själv, som man inte visste hade där. Eller finna något i ens webbhistorik som man aldrig sökt/surfat på, så som "kan man äta kattmat".

Det var ett ganska oskyldigt och rosafluffigt klipp, ja. Men jag känner igen det där. Varje gång någon ber att få låna min dator, så hinner jag avverka tankar i stil med:

"Vilka hemsidor har jag varit inne på? Kommer jag bli avslöjad som überpervers? Vad har jag googlat nyligen? Kommer inte ihåg! Säkert något pervigt som 'hur man bestiger en häst' eller 'kan en kalv bli med människobarn'? Jävla skit, jag är så jävla busted! 'Djurpervot Pelle', det är det jag kommer bli känd som! Vad har jag för bilder på min hårddisk, något naket? Nä, inget naket. Inte på mig åtminstone. Fan, har jag inte en samling nakna Disney-figurer samlade i en mapp? Eller var det en dröm? Antagligen inte".

Någon som hänger med hur jag menar? Man hinner avverka diverse osannolika internetscenarion som man aldrig ägnat sig åt. Lite som när man stoppas för blåskontroll i trafiken och lyckas inbilla sig att man svept ett helrör precis innan man gick hemifrån.

#svagtpsyke

Utöver Henrik Lundqvists shampooreklam, så finns det bara en enda reklamfilm får mig att överväga ögondonation, minnesradering och bortskrapade hörselorgan. Allt på samma gång. Det är Uma Thurmans insats åt företaget Schweppes. Herre min jävla get vilken vedervärdig reklamsnutt de skapat.

- "I like to have Schweppes with strangers. And you, would you have some Schweppes? Just me and you?"
- "I'm sorry Uma, but you mean sex, right?"
- "No-ho-ho-ho! Schweppes! Hey, what did you expect?"

Jo, han frågade ju om du menade "sex", så jag gissar på det...

Jag googlade "citationstecken" igår. För att jag är cool på så vis. På Wikipedia kan man läsa följande om detta skiljetecken.

"Citationstecken, även citattecken, anföringstecken eller i folkmun fnuttar, är en uppsättning typografiska tecken med flera användningsområden".

"Fnuttar"? Låt oss ha handuppräckning, hur många här har någonsin hört ordet "fnuttar" i samband med svensk grammatik/skrivande? Jag har aldrig. Jag tror snarare det rör sig om en personlig beef mellan... ja, klass 9A i Enskede och deras svenskvikarie. "Jo, men lyssna ungjävlar - det kallas 'fnuttar' i folkmun! Kolla upp det på internet!".

Varpå han/hon loggade in på Wikipedia och ändrade lite.

Jag fick så jävla märkliga kommentarer i morse, på ett gammalt inlägg om min repade bildörr. Sen såg jag att det var en spansk webbshop som horade till sig trafik genom att kopiera tidigare kommentarer och annan text på den här bloggen. För att "göra sig trovärdiga ", antar jag.

Jag skiter i att företag kommenterar, jag är van. Det intressant här är hur de lyckades hamna på ett inlägg om min repade Peugeot-dörr. Vad googlar man då som spanjor? "Suecia el repico bilodörrio"?

Men är det någon som behöver en svindyr plattång eller ett guldfärgat äpple, så är det väl de som just fått sin dörr tillknycklad av lokala journalister.

#läggerbeställning

Så jag kom att tala om min senaste rädsla på Twitter (followa mig = få ligg) här om dagen. I raden av alla. Nämligen möjligheten att bli filmad i webbkameran utan att man vet om detta. Jag har inte hört talas om att det ska ha skett innan, nej. Tror jag det kan ske? Ja.