enfrågesenkät om cd-skivor.

"Hey 90-talet ringde och ville ha tillbaka sitt musikformat"

HAHAHA! Fan, ni ska bara veta hur jävla många som blir konfunderade när de får höra att någon fortfarande, in på 2000-talet, köper skivor! Jag har den här diskussionen minst en gång i veckan med olika personer. Och varje gång känner jag mig som någon bakåtsträvande bondlurk som desperat vill hålla fast vid det som en gång var. Vilket är en jävligt slående beskrivning ändå.

Dagens fråga: är jag den enda som fortfarande köper skivor?

Jag var visserligen "värre" förr, då var löning lika med skivshopping. Mängdrabatten var mitt kall! Rekordet ligger på 21 skivor på en och samma dag! Nu så här i efterhand så tycker jag nog att kunnat skippat minst hälften av de plattorna. Kanske.

i pelles ipod: soundtrack från tv-serier.

Dags för ännu en del av "i Pelles iPod". Som den självutnämnda TV-serieexpert (nörd) som jag är, så är det självklart att det slunkit in ett par hundra låtar hämtade direkt från olika TV-serier. Annat vore hädelse.

Topp fem bästa TV-serielåtar i min iPod:
1. Imogen Heap - Lonely Little Petunia (Six Feet Under)
2. Malvina Reynolds - Little Boxes (Weeds)
3. Tegan and Sara - I Know I Know I Know (Veronica Mars)
4. Glee Cast - Somebody To Love (Glee)
5. Phoenix - Everything Is Everything (Six Feet Under)

Bubblare: Sia - Breathe Me (Six Feet Under) och Solomon Burke - Fast Train (The Wire)

Och ur en mindre hipp synvinkel så tror jag att det går att finna ett par S Club 7-låtar i iPod-helvetet också. Men döm mig inte för fan (försök i alla fall), S Club 7 var världens grymmaste jävla barnprogram! Visades på tisdagar efter Voxpop. 1999.

Jag börjar bli gammal.

känt.

Tusenlappar senare och på väg hem från stan så sitter jag och syster och lyssnar på Digilistan på P3. Programledaren säger något i stil med: "Nu har det hänt, för första gången i Digilistans historia så har ett och samma band hamnat på både första och andra platsen. Låt oss nu lyssna på musikgudarna från Eskilstuna"! Kent slås på.

Syrran skriker "UUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUÄÄÄÄÄ!" och slår istället på Meat Loaf som spelas på grannkanalen.

Varför detta Kent-hat inom klanen Nilsson? Jag försöker förstå mig på det vad fan.

Tusen spänn på att vi är för bonniga.

robyn.

Det bästa med att vara storbloggare är att man får gratis skivor att promota. Så det är bra synd att man inte har en stor blogg. Själv får jag slänga ut mina egna surt förvärvade slantar på att stödja musikindustrin. Senaste köpet: Robyn - Body Talk Part 1.

Hur man bäst börjar gilla Robyn: var lite småfull, var lite kåt, gå på en av Hultans nattspelningar utan förväntningar och låt dig bli frälst. Hela spelningen var en synth- och trumorgie.

Jag vet inte när Robyn blev det geni hon är idag, men tydligen krävdes det tio år av gullig Rix FM-pop innan hon började göra förjävla bra ifrån sig. Kvinnan kan sin skit numera, det är ett som är säkert. Nya skivan får toppbetyg.

save tonight.

BLA BLA BLA! Som Ke$ha hade sagt.

Hade skrivit ett inlägg om E.M.D och deras cover på Eagle-Eye Cherrys Save Tonight. Onödigt drygt och pissigt inlägg av mig.

Så jag tog bort det.

...

Jag är arg och svettig idag. Antingen äntrar jag puberteten om igen eller så är det åska i luften. Lika bra att jag lägger mig och sover.

Imorgon är jag här till ert förfogande igen. Naken.

i pelles ipod del 2.

I min jakt att bli mer personlig här på bloggen, så tänkte jag ännu en gång uppdatera er med innehållet i min iPod. Nu när jag cyklar till jobbet i stort sett varje dag, så blir det att ens mp3-spelare används flitigt. Jag brukar låta maskinen välja själv bland de tusentals låtar jag en gång i tiden pillat in.

Så här kommer en lista över fem låtar som jag inte kan begripa hamnat i mina ägor. Låt oss kalla den "hur fan kom du in här"-listan.

1. Madicken & hennes störiga lillasyster - Pilutta-visa
2. Simple Plan - Untitled
3. Paris Hilton - Nothing In This World
4. Magnus Bonum - Skateboard
5. Björn Rosenström - Värdelös

Jag känner mig smutsig.

s. malmqvist.

Kolla vem som bor granne med min moster nere på västkusten. Efter upptäckten av detta så ägnade jag timmar åt att sjunga "Tunna skivor" utanför dörren, samtidigt som jag stoppade ner rökt skinka i brevinkastet.

Påläggsskinka = tunna skivor.

...

Drog jag precis en musikalisk referens som 99,6 procent av er inte kommer förstå?

Fan ta föräldrarnas bilmusik!

sommar i sverige och fest varenda dag.

Man kan inte annat än älska white trashens försök till att göra musik med tillhörande videos. Jag kan se framför mig hur regissören (som högst troligen också jobbat med produktioner så som Andra Avenyn) ger order under inspelningen.

"Öööh, 'kej brudar, nu byter ni om till era Sverige-outfits och kletar på lite mascara. Sen har jag fixat en rosa limo, vettni! Det blir så jävla schöööst, jag tänkte ni skulle hänga ut genom e ruta och sjunga! Det blir la för jävla coolt, troor ni änte?".

Videon är dessutom inspelad i Örebro. En av taggarna är till klippet är "Strömpis" (fjortishak deluxe). Dags att flytta härifrån.

pelles ipod: the inner woman.

I syftet att bli mer personlig här på bloggen och leva upp till min kickass-URL, så är det därför dags för "personligt 2". Eftersom många av er (minst en) har frågat vad jag har i min mp3, så tänkte jag bjussa på fem hits som kanske inte borde vara i min spelare. Detta på grund av rådande könsnormer.

Topp 5 - Pelles inner woman.
1. Janet Jackson - Together Again
2. Bachelor Girl - Buses and Trains
3. Lene Marlin - Sitting Down Here
4. Sixpence None The Richer - Kiss Me
5. Leona Lewis - Bleeding Love

Sensmoral: Ha jävligt mycket bra musik i din mp3-spelare, det tar udden av alla bajslåtar. Och var inte rädd för att vara dig själv! Och smek dig själv ofta! På offentliga platser!

bieber fever.

Sitter och leker runt med Spotify. Mitt nya nöje: spana in alla andras mest spelade låtar och skratta. Inte för att jag ska säga något, jag har avaktiverat den funktionen. En gammal klasspolare hade Justin Biebers Baby på första plats. Jag slog på den och först tjugo minuter senare så kom jag på mig själv med att lyssna på skiten på repeat.

I was like baby, baby, baby, uuuuuuuh!

Så jag slog på lite Bruce Springsteen. Rätt så snart kände jag både hur brösten krympte och hur testosteronet stegrade inom mig.

Torsdag till söndag: kvällsjobb deluxe. Ni vet var ni har mig.

lily allen versus the people.

Hur man får Pelle att överväga ett Xbox-köp:
- Hitta 2000 britter som mer än gärna sjunger framför kameran.
- Ragga dit Lily Allen.
- Spela in en överjävligt cool reklamfilm där samtliga sjunger The Fear. En låt också känd som 2009 års bästa singelsläpp.

Jag hade planer på att sommarjobbspengarna skulle gå till nya möbler. Men vad fan, vad klår eventulla efterfestfyllor sjungandes Lily Allen? Inte mycket, det ska ni veta. Jag får sova på golvet. Så får det bli. Med mitt triangakök bredvid mig.

Nu blire jöbb dårå. Ändah te klåcka femtön. Hörs dårå!

heja makedonien!

Varför vet man alltid hur schlagerartiklarna kommer ljuda efter att Globen-finalen varit? Ta bara Nunstedts artikel igår, där fick Bergendahl inte helt oväntat en fyra. OMG! LOL! AIK! Ett betyg som också var det högst satta betyget i artikeln. Så här är det ju varje år, media bygger upp någon "Sverige är vinsttippat"-hets. Och sen blir det bara skit med allt.

Låt oss vara realister nu. Jag tror hon kommer på sjuttonde plats. Sverige är för coolt för att hamna högt upp på något smörigt som "Eurovision Song Contest". Alltså: ju lägre placering - desto coolare.

Heja Makedonien! Eller något. Inge illa menat.

mika är nya da buzz.

Minns ni när Da Buzz kom från ingenstans och slog ned i pop-Sverige? Man tyckte de var ganska bra med sin "Do You Want Me" (Pelle Nilsson tolv år tyckte det i alla fall). Sen blev det en siljard skivor där till med musik som lät precis likadant och som spelades precis överallt. Man började bygga upp ett hat mot Da Buzz.

Mika är min nya Da Buzz. Förra skivan var helt okej, man dansade med till "Grace Kelly" (när man var full) och den gav en känsla av att livet lekte. Hör jag Mika idag, vet ni vad som händer? Precis innan man kräks, då känner man den där smaken av magsyra i munnen, visst? Det sker när jag hör en Mika-låt. Kräksmak i munnen.

Jag klarar inte av mannens nasala gapande längre. Vilket är ganska synd egentligen, då det finns andra artister jag borde gilla mindre.

JJ.

Nu ska jag göra redaktionen på TV4's Nyhetsmorgon nöjda, för här har de en som faktiskt lyssnar till de musiktips som de har att komma med i ett av sina inslag. Fredrik Strage var på plats i studion i förrgår och tipsade om gruppen Jj och deras låt "Let go".

Det är som om jag blivit frälst, fan i mig. Utan inblandning av Gud, sandaler och skäggiga män. Jag har lyssnat på Jj-låtar konstant de två senaste dagarna och jag kan inte för allt i underlivet begripa hur jag kunnat missa den här gruppen. Inte för att det är den mest etablerade duon som finns, men ändå...

Det är lite som upptäckten av Lily Allen om igen. Minus den sexuella spänningen som är mellan mig och Lily. För den finns där, tro mig.

black eyed produktplacering.

Jag har suttit och glott på Black Eyed Peas-videos hela eftermiddagen. För att jag är cool. Och för att det är helg.

Vet ni vad 90 procent av Black Eyed Peas' alla videos (ja, de har gjort en hel drös vid det här laget) har gemensamt? Väldigt tydligt filmade teknikprylar. Det är touch screen-skärmar, mobiler och annat joxx i fokus hela tiden. I smell produktplacering.

Det är säkert tillåtet, det är inte det. Jag har bara inte tänkt på innan hur jävla tydligt allt filmas.

Host!

we are the world, version 3.0

Har ni sett videon till den nya versionen av "We Are The World"? Den må vara skapt för ett gott syfte, men jag fick lust att slita ur mig ögonen, mixa de till smoothie och ge skiten till kråkorna - så pass pinsam var den. Och har de förresten bara ett sätt att göra den där sortens videos på? Ni vet vad jag menar, det börjar med att man får se artisterna en och en vid mikrofonen. Ögonen är stängda, vänsterhanden mot hörlurarna och en höjd högerhand för taktens skull. Sen i slutet explorerar allt i en enda härlig körsång där alla är tårögda. 

Och hey, nu är det dessutom 2010 - släng in lite rap! Dålig rap. Sådan rap som finns mellan refrängerna på nittitalets eurodiscolåtar.

Det här fick mig i alla fall att börja fundera över hur den ultimata "USA for..."-kören skulle behöva se ut för att jag skulle bli nöjd. Jag kom fram till att följande namn (att vissa är döda är jag med på, ja):
John Lennon - Mannen är en legend och kunde det här med goda gärningar, fred och rättvisa. Bidra med lite röka kunde han säkert också. Det uppskattas alltid i den amerikanska artisteliten (har jag hört).
Kurt Cobain - För att alla skulle förstå allvaret i det de sjunger om. Misär smittar misär. Folk skulle se genuint ledsna ut.
Courtney Love - För att någon skulle behöva hålla koll på KC. Sen behövs hennes raspiga och ostämda röst för att väga upp mot alla skönsjungande män.
Jeff Buckley - Mister Buckley får stå för de grymma gitarrsolonen och den alternativa biten av kören.
Bruce Springsteen - The Boss var med första gången då det begav sig, så han får vara med mest för vanans skull. Sen också för att dämpa Courtneys raspröst en aning.

Vem har jag glömt? Hur skulle er "USA for aktuellt ändamål"-kör se ut?

grammisgalan 2010.

Grammisgalan var tydligen ikväll. Det hade jag inte en susning om.

Kan vi inte döpa om Grammisgalan till "Den eviga reprisen"? Det är ju för fasiken samma som vinner jämt. Har Håkan Hellström råkat släppt en skiva, då vinner han hundra priser. Lars Winnerbäck vinner också varje år och går lika "mediaskyggt" upp på scenen varenda gång. Sen har vi Kent... Har Kent släppt ett album under det gångna året, då kan man lika gärna strunta i att kolla.

Och låt oss inte ens gå in på svårmodiga Thåström.

Vart var TV-sändningen? Visst brukar väl Den eviga reprisen sändas i TV?

[aj kaan sie jår hejlo].

Såg precis reklamen för en sådan där absolute (shit-)music-skiva. En snutt från Beyoncés Halo spelas och reklamrösten säger något i stil med "bäst musik just nu - absolute music 62". Ja, det kan hända att jag blandar ihop hans ord med en känd radiojingel, jag vet. Men det jag kom och fundera över är om Halo verkligen platsar på en "hits-just-nu"-samling?

[Googlar "Halo+Beyoncé+releasedatum"]

Halo släpptes som singel den 20 januari 2009. Om nitton dagar är detta ett år sedan.

Min döda farmor har mer koll. Inget illa menat. Säger vi.

00-talets bästa skivor signerat expressen.

I dagens Expressen så listar Nunstedt 00-talets femtio bästa album.

Spontana funderingar på denna lista:
- Varför så mycket Kent? Och vad är det med mitt huvud som inte gör att jag kan höra det bra i denna grupp? Alla andra tycks ju klara av detta galant. Och Vapen & Ammunition som årtiondets bästa? Verkligen?
- Justin Timberlakes Futuresex/Lovesounds skulle jag också tagit med, men solodebuten Justified? Nä, den är rätt så skitdålig.
- Valet av Per Gessles Mazarin låter jag vara okommenterat.
- Liksom valet av George Michaels Patience.
- Fel Ternheim-platta uppmärksammas, debuten ska det vara.
- Fel The Knife-platta uppmärksammas, album nummer två ska det vara.

Grymma val med på listan:
- The Cardigans' Long Gone Before Daylight.
- Radioheads Kid A
- The Strokes Is This It?
- Norah Jones' Come Away With Me
- Daft Punks Discovery

Plattor som fattas på listan:
- Lily Allens Alright, Still. Såklart.
- The Concretes' The Concretes.

Smaken är som baken, jag hajar, ey! Spar på "alla tycker om olika saker"-moralkakorna.
Över till alla fellow musiknerds, vilken tycker ni är 00-talets bästa platta?

denerdified.

Här har vi henne, kvinna som satte "some" i "awesomeness". Eller något. Senaste nytt på nördfronten: Lily Allen ska tydligen "bara" ta en paus från musiken på ett eller två år och inte, som man hört tidigare, lägga av helt.

Hellz yez!

Någon har svårt att bestämma sig? Och vadå en "paus" på ett eller två år? Hon ska alltså göra som alla artister och låta skivorna dröja lite? Är det så jävla konstigt? Jag fattar då inte.

Och när kvinnan ändå är på tal: Special edition-skivan är grym (köp den!) och senaste singel är också den grym som fan! HÄR har ni en jävligt bra och annorlunda version!

Nerd out!

---

Uppdatering: Den här helgen kommer gå till historien som det segaste perioden av tid som en människa någonsin upplevt. Jag har inte orkat ett piss. Nu ska jag iväg och jobba också, så julkalender och allt det andra kommer i eftermiddag.

Imorgon är det måndag och då är det normala bloggandet tillbaka igen. Håll till godo, jao!
Vad gör ni idag då?

det är inte jag, det är du.

Idag kom "special edition"-skivan av Lily Allens It's Not Me, It's You. Det tog sin tid. Hade jag beställt hos CDON så hade jag hunnit få den, skicka tillbaka skiten och begära tillbaka den till mig igen under en kortare period av tid. Om jag nu velat det alltså.

Frågan är bara hur jag ska lyssna på skivan nu. Ska jag göra som ett Kent-fan och stänga ute mig själv från verkligheten i 24 timmar? Eller ska jag kanske göra som alla Tokio Hotel-fans, tjata om hur bra den är utan att ens ha lyssnat?

Vad tycker ni?

historiskt ögonblick på svensktoppen.

Var nyss ute i garaget för att hämta verktyg för att hjälpa morsan att sätta upp en lampa i fönstret. När jag kom in igen så säger hon, överexalterad som få, att "DU ÄR MIN MAN HAR ÅKT UR SVENSKTOPPEN!!". "Skitnöjd" var väl adjektivet (?) som bäst skulle ha beskrivit hennes humör.

Att just låten "Du är min man" legat så länge på Svensktoppen är något som legat och irriterat päronen i... ja, flera år nu. Då är ingen av de speciellt hängivna fan av Svensktoppen (tack och lov), utan bara less på Helen Sjöholms stämma och Benny Anderssons klangiga melodi.

Jag säger grattis till de sjuhundratusen veckor i rad som "Du är min man" fick pina söndagströtta öron. Det har varit ett sant nöje.

Jag måste sluta prata om musik som jag har noll kännedom om, någon kommer snart bli arg.

kent-koma.

Något som jag lagt märke till när Kent släpper nytt material, är att Sveriges befolkning går in i någon larvig "Kent-koma", som de inte lämnar på flera veckor. I stort sett alla bloggar jag läser gick rätt så hardcore in på att lyssna in sig på nya skivans alla textrader igår. Min allmänna undran: är det bara jag som inte förstår storheten i Kent?

För mig är Kent ett band i raden av överskattade artister (där också till exempel Håkan Hellström och Lars Winnerbäck också huserar) som kommer undan med vilken skit som helst. De tar sig själva på för stort allvar och skriver texter som är totalt obegripliga.

Hundra spänn på att de inte själva vet vad de sjunger om.

Samtidigt så tycker jag att det är bra att ett svenskt band har så fast grepp om så många människor, för det behövs verkligen. Men det blir alltid så maniskt och hysteriskt. Jag menar, så jävla sällan släpper de ju inte skivor. De har släppt plattor så pass ofta de senaste åren att till och med jag hängt med på albumtitlarna, vilket måste betyda någonting.

Någon mer som inte förstår sig på Kent?

gubbrock.

När jag åkte och hämtade kebabsallad igår (för att laga mat är för jobbigt på en fredagskväll) så lyssnade jag på farsans gamla Peter LeMarc-skiva. Jag kom på mig själv med att kunna många av låttexterna.

Jävligt gubbigt av mig. Och åttiotaligt.

Att kunna LeMarc-texter måste ju någonstans i universum betyda en stor hacka vuxenpoäng? Visst har jag rätt?

Tokio Hotel?! Verkligen?!

Jag och Anna samtalar över MSN. Hon är min korrespondent ikväll, nu när det är EMA, Jurop Mjusikk Avård. Detta för att hushållet jag befinner mig i får in alla världens kanaler utom just MTV! Fick precis veta att Tokio Hotel vann i kategorin "Best group". Va? Vadå? Hur kan de vinna? Vad har den här gruppen bidragit med till allmänheten? Inte ett skit. Bara halvtaskiga låtar, dubbade intervjuer och överkonsumering av hårspray.

"Smaken är som baken" och blablabla. Ja, jag vet - spara på moralkakorna!

Men när ett unket skitband som Tokio Hotel vinner över Kings Of Leon, världens just nu kanske bästa rockgrupp, då kan jag inte längre tänka på att såra någon (för uppenbarligen finns det ju folk som tar illa vid sig av meningsskiljaktigheter i smakfrågor).

Årets skandal!

Men eftersom ingen normal människa bryr sig om att rösta till MTV-galor, så är det ju inte så konstigt att Tokio Hotel vinner. De har ju sitt språkkrör som uppmanar alla småglin att rösta precis så som hon önskar. Nåväl, någon jävla makt ska väl en bloggare ha.

Jag, överreaktion? Nej inte alls. "Sunt förnuft" kallas det!