Jag gillar den här låten ovan. Jag hatade den till en början, men åt skit och medgav till slut mitt tycke för den. Den är speciell på ett bra sätt. Videon däremot ger mig Sveriges tyngsta Staffan Westerberg-känsla. Och det är fan allt annat än positivt.

För er som inte vet, så är Westerberg skapare av mardrömsprogram så som Lillstrumpa & Systeryster och Vilse i pannkakan. Barnprogram som är ökända för att förstöra grunden för en normal uppväxt. Riktigt obehagligt skit.

Visst har jag rätt, visst känns videon som hämtad ur 70-talets SVT? Färgläggningen, den obegripliga "handlingen" och alla mysko ögon. Allt det i kombination med pling-plongande och viskandet.

Brrr!

På tal om den här videon, låt mig få säga en sak om sångaren i The Killers, herr Flowers. Vet ni hur många gånger jag suttit framför VH1 (tänkte första skriva MTV men kom på att deras tablå bara består av tonårsmorsor nuförtiden), hört en låt och tänkt "åh fan, det här låter som The Killers. Fast det kan du inte vara, för det är ju en annan sångare".

Introducing mannen med 1000 utseenden.

Jag är kanske inte rätt man att tala, för jag är väl överlag inte vidare intresserad över Flowers utseende. Något som däremot är fascinerande är hans förmåga att se helt jävla annorlunda ut för varje år som går. Det är inte fråga om vanligt åldrande här inte, utan det handlar uppenbarligen om någon som byter skinn och ansiktsdrag lika ofta som en annan byter kalsonger.

Det är det enda logiska.

#nöjd #svincoolt

Dagens mest produktiva: ordnat upp iTunes-kontot och synkat musiken med telefonen. Det har betygsatts låtar, fixats med albumbilder och tagits bort dubletter.

Just nu: gör mitt yttersta för att ignorera att The Beatles kategoriserats som "pop" och Jessie J som "alternative".

#petig #tvångssyndom #måstesova

Det händer ju att undertecknad blir besatt av saker. Och det har hänt ett par gånger för mycket att jag, här i cyberspace, delat med mig av mina manier. Det har blivit mycket snack om katter, Six Feet Under, äggmackor, Lily Allen, Damien Rice, Arrested Development, Veronica Mars och så vidare i all jävla evighet.

Six Feet Under-snacket gick så långt att jag fick mejl om att sluta prata om skiten. Följden blev år av terapi.

Senast i raden av saker som snärjt en är Jessie J, sångundret från england. Jag svär med hjärtat i pant, kvinnan är från ovan sänd.

Det är synd och skam att man avlats fram i det här torra landet, en annan har ju uppenbarligen en fallenhet för stöddiga London-brudar.

Såg på Vakna! med The Voice här om dagen, när Ana Gina var på besök. 2:40 in i klippet ovan så talar hon om Rix FM och deras "bäst musik just nu".

Vet ni hur många gånger jag sagt exakt samma sak om just LeAnn Rimes och hennes jävla Can't Fight the Moonlight? Varför spelas den skitlåten än? Är den outtalad tjänst svensk reklamradio och Rimes emellan? Visst är den hämtat från filmen Coyote Ugly? Den var ju inte heller någon höjdare.

Sen har vi ju Madonnas Don't Tell Me. Brr....

Jag har hamnat i någon typ av "avdankade hits"-koma de senaste dagarna. Det är inte något jag är speciellt stolt över, nej. Bör jag dela med mig av de hits jag missbrukat de senaste dagarna? Nej, antagligen inte. Det kan komma och rasera hela min image som poet inom undergroundpopen och en ytterst medveten människa.

Och med det sagt, här kommer ett blogginlägg om avdankade hits:

Infinite Mass - She's A Freak. Inte så värst pinsam kanske. Faktiskt en förjävla bra bil-åkar-låt! Får flashbacks till Kalasturnén 2004, när vi stod i publikhavet och kvävdes halvt ihjäl (hälsar Pelle sexton bast). VAD HÄNDE FÖRRESTEN MED KALASTURNÉN?! Bästa på hela sommaren ju!

Daniel Lemma - If I Used To Love You. Soundtracket till Jalla! Jalla! från 2000. Tuva Novotny hade lämnat sin Nora-roll i Skilda Världar och alla som var något i sjätte klass - de gick och såg Jalla! Jalla! på bio. Jag gjorde aldrig det och missunnade alla som fick lov att se filmen för sina päron. Istället fick man överleva på låten, som spelades var femtonde minut på Rix FM.

Lene Marlin - Where I'm Headed. Hehehehhehe.... [skäms]. Fem poäng för emovideo! Så fort jag tänker på Lene Marlin, så tänker jag per automatik på syrran och hennes vän. De sjöng I'm Sitting Down Here i en lokal talangtävling (Talangen, Örebro ftw!). Om jag inte minns helt fel, så sket det sig för de. Ytterst roligt minne! Speciellt deras förlust!

Nu är det er tur - ge mig lite avdankade skämslåtar! Låt oss göra en Spotify-lista!

På onsdag är det dags för årets första festivalbesök, Peace & Love. Vi jubilerar i år, för jag tror bestämt det här blir den tionde festivalen i ordningen nu. Eller den elfte. Siffran ligger där någonstans och sjuder.

Tänkte i och med detta jubileum passa på lista de topp fem viktigaste sakerna att ha med sig på festival:

1. Huvudkudde. Det tycks vara en självklarhet att inte låta sig kånka runt på så något töntigt som favoritdunkudden och istället pula ihop en hög med kläder att sova på. Skitsnack fan! Inte nog med att man utsätter sin kropp för festivallivet, inte ska man missunna den ordentlig sömn till råga på allt.

2. Medicin mot halsbränna. Tre dagar alkohol och snabbmat sabbar matsmältningen hos vem som helst.

3. Öronproppar. Har du inte lyxen nog att kunna dra dig tillbaka till den lugna campingen, så är öronproppar ett måste. Annars kan du tvingas ligga vaken bredvid en bergsprängare som spelar en Eddie Meduza-låt om och om och om och om och om igen.

4. Hink. Fyll upp hink med vatten, stoppa ner ölen och du har dig ett kylskåp.

5. UNO. Jag kommer fortsätta hävda detta till jordens undergång (21 december 2012), UNO är världens bästa förfestspel. Duka fram filt, dra fram din UNO-kortlek, bjud in campinggrannar och spela röven av er.


Bubblare: APK-limpa och mjukost.

Överreklamerat: kondomer. Ligg inte runt bland festivalmänniskor, de (vi) är jävligt äckliga människor. Uppmuntra avhållsamheten och onani istället. Det är vad bajamajorna är till för, trots allt.

En gång i tiden ville jag bli musikrecensent. Som vi alla vet är de journalister med mest makt i mediasverige (se bara på deras hårdbevakningar av melodifestivalen - great power!). Jag tänkte ge mig på och uppfylla min tonårsdröm och analysera lite skivor jag nyligen införskaffat.

OBS! Har du problem med musik som köpts för surt förvärvade pengar så slut läs här.


Vårens mest efterlängtade debutplatta! Här har vi Cults, ett gäng långhåriga New York-hippies, som lite lojt plinkar på udda instrument och vrålar på. Det här är så bra att arslet faller av. Coola glin som kör sin egna grej, jag gillar det som fan!


En samlingsplatta med Norah Jones' alla duetter. Jag minns att jag bloggade om den här skivan för ett halvår sedan eller så, men införskaffade den först nu. Mest för att CDON lät mig få den för ynka nio spänn. Kom igen, det är ju feta dealen, för svår att motstå. Och jag gillar den här skivan. Covern på Bullrider är bäst.


Ännu en debutplatta ska få sin dom, nämligen Jessie J's überhyllade Who You Are. Jag sprang på den här bruden på YouTube i vintras och diggat henne som fan ända sedan dess. Skivan har en del onödiga spår, men är klart godkänd i sin helhet. Kvinnan är även en av akterna i sommarens festivaler - det blir grymt som fan! Har planer på att lägga in en stöt, men mer om det "morgonen efter". Kanske att jag MMS-bloggar direkt från sängen.


Här är ett av de få inköp jag gjorde i London, när jag var där nu i dagarna. Fleetwood Mac's kultalbum, Rumours, har varit en av mina favoritskivor i många år. Fram till alldeles nyligen som jag var bergsäker på att jag hade skivan i CD-stället, men letade visst förgäves. Alltså köpte jag skiten i London. För fyra pund. Som hittat.


På Ica rear ut Maggios senaste, Satan i gatan. Så jag slog till. Hårt. Jag har gillat den här kvinnan sedan hon sjöng om hur hon aldrig blev nöjd, i låten Nöjd?. Vilket var otippat, då kvinnans debutsingel Dumpa mig framkallade (och framkallar fortfarande) spyor med smak av wienerbröd. Ingen höjdare. Jag gillar den här skivan. Kanske är det lite för många lugna låtar, jag vet inte.

Det var det mest intellektuella jag hade att komma med - "för många lugna låtar". Wow. Jag anar en framtid i den här branschen.

Satt och glodde på  VH1 och deras topp-tio-lista över tidernas bästa gitarrlåtar. Självklart var Van Halens Jump med. Precis som annars alltid. Jag vet inte varför, men VH1 lyckas få med den låten i precis allt de gör. Det luktar mygel (inte mögel) långa vägar.

Hur som helst, jag ville bara dela med mig av mitt favoritögonblick i videon. Det är när David Lee Roth spänner hans kåta ögon i kameran och fluffar till pudelfrillan. Jävligt butch.

Van Halen idag = självklara modebloggare.

16. EN LÅT DU BRUKADE GILLA, MEN NU HATAR
Franz Ferdinands The Dark of the Matinée. Nu är det inte vidare ofta man springer på Franz Ferdinand och deras musik. Men när det väl sker så spelas oftast ovan nämnda låt. Som jag spelade sönder 2004.

17. EN LÅT SOM DU HÖR OFTA PÅ RADIO
Jag lyssnar ytterst sällan på radio nu för tiden. Anledning: P3 är (ofta) för pretentiöst, Mix Megapol "blandar" samma skit som vanligt, Rix FM gar fått lämna plats åt en "hårdrockskanal" (aka förspelsdunkadunk) och P4 är som P4 alltid har varit. Men när jag väl lyssnar så hör jag Adele's Rolling in the Deep. Och jag gillar'n!

18. EN LÅT SOM FÅR DIG ATT KÄNNA DIG SEXIG
Mmm Mmm Mmm Mmm av Crash Test Dummies. Jag tror det är en undermedveten önskan om att kunna sjunga lika djupt som Brad Roberts.

19. EN LÅT FRÅN DITT FAVORITALBUM
Jag har överjävligt många favoritalbum och ett av de är Fleetwood Macs platta, Rumors (som Glee passande nog ägnade ett helt avsnitt åt här om dagen). Så jag säger... Second Hand News!

20. EN LÅT DU LYSSNAR PÅ NÄR DU ÄR ARG
På tal om Glee (nu kommer nörden/den mindre manliga sidan fram här), de gjorde en gång i tiden en cover på Gives You Hell. Jag svarar den.

21. EN LÅT DU LYSSNAR PÅ NÄR DU ÄR GLAD
Lily Allens LDN. Helst av allt ska det vara demoversionen (som jag inte hittade på YouTube).

22. EN LÅT DU LYSSNAR PÅ NÄR DU ÄR LEDSEN
Men det var jävlar i mig vad man många känslostadier man ska vara tvungen att avverka. Jag är sällan ledsen och skulle jag vara det så lyssnar jag inte på värst mycket på musik. Jag vänder mig istället till TV-serier. Och den serien jag tittar mest på nu är Veronica Mars, så alltså svarar jag We Used To Be Friends.

23. EN LÅT SOM DU SKULLE VILJA SPELADES PÅ DITT BRÖLLOP
Bröllopsmarschen vore väl en god idé.

24. EN LÅT SOM DU SKULLE VILJA SPELADES PÅ DIN BEGRAVNING
Michael Jacksons Will You Be There. Jävligt smörigt, jag vet. Jag är dessutom inte riktigt säker på vad den handlar om, men jag vet att den gör en hoppfull. I alla fall mig. Och det tycker jag kan behövas på en begravning.

25. EN LÅT SOM FÅR DIG ATT SKRATTA
Ingen låt får mig att skratta. Kanske småflinar jag lite på sin höjd när en låt börjar spelas, men inte mer än så.

26. EN LÅT SOM DU KAN SPELA PÅ INSTRUMENT
Jag drar av en jävligt bra version av London Bridge Is Falling Down på gitarr.

27. EN LÅT SOM DU ÖNSKADE ATT DU KUNDE SPELA PÅ INSTRUMENT
Gitarrplinkandet i Tracy Chapmans Fast Car får mig att ångra att jag la av med gitarrspelandet.

28. EN LÅT SOM DU ÖNSKAR ATT DU SKRIVIT
Babylon av David Gray. Jag vet inte ens varför.

29. EN LÅT FRÅN DIN BARNDOM
Jag minns fortfarande hur syrran slog på Alanis Morisettes Jagged Little Pill och sjöng med till Ironic.

30. DIN FAVORITLÅT VID DEN HÄR TIDEN FÖRRA ÅRET
Robyn droppade väl Dancing On My Own vid den här tiden 2010? Jag svarar den i alla fall. Förjävla bra låt från ett förjävla bra album.

Slut! Del ett hittar ni här.

Ända sedan jag blev med Telias stora kanalpaket så har flera timmar slösats bort framför VH1 och MTV. Mest tid spenderas framför det förstnämnda alternativet.

I förrgår fick jag se videon till Bruno Mars' senaste singel, The Lazy Song. Jag har inte mycket över till den mannen egentligen. Eller jag tycker nog mest ingenting om hans låtar, förutom att man tycks lära sig de vare sig man önskar eller ej (Lady Gaga-syndromet).

Men den här videon blir jag jävligt impad av. Dansande apor i solbrillor, där har vi ett koncept som alltid håller.

Andra videos som en gång i tiden imponerade mig:
OK Go - Here It Goes Again
Feist - 1234

Fick en förfrågan om att göra musiklistan som vandrade bloggarna runt för ett par veckor sedan, "en låt om dagen i trettio dagar". Jag kör Addspirit-stil på min lista och delar upp skiten på två delar. Jag är inte fokuserad nog att ägna trettio dagar åt en och samma lista.

Nu börjar vi.

1. DIN FAVORITLÅT
Efter mycket övervägande, så svarar jag nog Communication med The Cardigans. Av den enkla anledningen att det är en grym låt. Från en grym skiva dessutom. Long Gone Before Daylight är faktiskt det mest spelade album som jag äger.

2. DEN LÅT DU GILLAR MINST
Listan med låtar jag inte gillar kan göra lång. Bra mycket längre än listan med favoritlåtar. Just nu gillar jag inte Popular med Eric Saade. Mest för den enastående texten.

3. EN LÅT SOM GÖR DIG GLAD
I'm So Happy med Salem Al Fakir och Josephine Bornebusch. Kom igen, det är introt till Solsidan! Hur kan man inte bli glad?

4. EN LÅT SOM GÖR DIG LEDSEN
Breathe Me med Sia gör en lite vattnig i ögat.

5. EN LÅT SOM PÅMINNER DIG OM NÅGON
Jacob Hellmans Hon har ett sätt. Jag lämnar punkten omotiverad.

6. EN LÅT SOM PÅMINNER DIG OM EN PLATS
Madonnas Hung Up kommer alltid förbli anthem för mina två veckor praktik på Åland. Restaurangen hade en Mix Megapol-ish kanal på i bakgrunden och den där jävla låten spelades, utan att överdriva, minst en gång i timmen.

7. EN LÅT SOM PÅMINNER OM EN HÄNDELSE I DITT LIV
Så fort Waka Waka spelas så rullar små glimtar från min maskerad i somras (jag var ett paket!) framför ögonen. Någon kirrade till och med en egen dans till låten. Det var en härlig jävla kväll!

8. EN LÅT SOM DU KAN ALLA ORD TILL
Så här på rak arm så svarar jag... Everything's Just Wonderful med Lily Allen. Käften rullar förjäkla skönt när man sjunger med i den. "It's just the bureaucrats who won't give me a mortgage. Well it's very funny cos I got your fucking money and I'm never gonna get it just because of my bad credit".

9. EN LÅT SOM DU KAN DANSA TILL
L'amour à la Française med Les Fatals Picards. Jag får dansspasmer bara av att nynna den låten.

10. EN LÅT SOM FÅR DIG ATT SOMNA
Coldplays God Put A Smile Upo.... ZzzZzZzZzzZzzz....

11. EN LÅT FRÅN DITT FAVORITBAND
Band och band, jag lyssnar inte på så många band (kom jag på nu). Men jag gillar ju som sagt The Cardigans så låt oss dra till med Live & Learn.

12. EN LÅT FRÅN ETT BAND DU HATAR.
Låt mig citera de kloka orden från Addspirit-Anna: Tokio Hotel - Monsoon.

13. DIN GUILTY PLEASURE-LÅT
Miley Cyrus med Party In The USA. Vad som började som ett stort skämt här på bloggen, har nu gått och blivit ett förfestmåste. Knäcka en bärs i solen till tonerna av Miley - det är grymt det!

14. EN LÅT SOM INGEN SKULLE FÖRVÄNTA SIG ATT DU GILLAR
Adrian Lux med Teenage Crime. Går jag på krogen så undviker jag mes-techno-dunka-dunk-golven, så att jag gillar den här låten förvånar nog en drös med människor.

15. EN LÅT SOM BESKRIVER DIG
Vad betyder ens den här punkten? Jag svarar Pelle Plutt-ramsan i ren protest!

Slut på del ett. Härnäst kommer del två.

"OMG PELLE, DU HAR INTE DELAT MED DIG AV DINA SOMMARPLANER, FÖR 17 OLD MEN!"

Det är många av er som inte frågat varför jag inte skrutit med mina planer för sommaren, så som jag annars gjort vid den här tiden på året i fyra år. Så här ser det ut än så länge: juli bjuder till mogendans mellan mig och mister Dylan, samtidigt som vi häcklar prettona i Kings Of Leon (OBS! Ironi!) och kastar ägg på den nya sångaren i Journey (OBS! Ej ironi!). Lägga in en stöt på Jessie J ingår också i planen.

I mitten av augusti så ska jag hoppa upp på scenen när Kanye West "sjunger". "Ey, Kanye, I'ma let yah finnish! But I just have to say that Robyn had the best show on this stage. Of all time!". Så ska jag säga. Dansa discostegen till Pulp's nittiotalssuccé Common People ingår också i planerna. Låtsas att jag återigen befinner mig i andra klass med min freestyle. Tvångsluktande på fröken Anna-Lisas kaffeandedräkt.

Sen har man ju fyra dagar försommar i London att se fram emot också. Men det har jag redan stoltserat med.

Vad har egentligen varit syftet med Robyns alla skivsläpp under hösten? Jag fattar inte. Först tre "delalbum" och sedan ett fjärde som innehåller alla bra låtar från samtliga "part"-skivor. Jag försöker inte kasta skit på Robyn, kvinnan lyckas ju uppenbarligen med det hon gör och jag gillar hennes musik. Men det här är bara jävligt konstigt.

Det provocerar mig lite också, tror jag. Om jag känner efter riktigt hårt.

Vad skulle Peter Swartling säga?

Hösten bästa skivsläpp (och den enda releasen där jag känner igen artisten) är utan tvekan Norah Jones' album ...featuring Norah Jones. Kvinnan samlar alla sina duetter, gamla som nya, på en och samma skiva. Det här kommer bli så jävla bra att jag får lust att kladda ned något. Mest av allt ser jag fram emot covern av Johnny Cash-låten Bull Rider, en låt som jag aldrig tror jag hört i Jones-tappning förr. Sen tror jag också Roxy Music-covern kan bli något att ha, även om jag inte är något vidare stort fan av just det bandet.

Skivan släpps 17 november. Köp den! Eller låt bli.

Det är jävligt mycket (för mig) ny musik som gäller just nu. Mycket av denna musik kommer dessutom från tweedlandet i väst, stora starka Storbritannien. Det är nog världens musik-Mekka fan. Nästan allt jag på riktigt jävlar gillar och köper album med är skapat av brittiska artister.
.
Lite bra skit just nu:
- Eliza Doolittles Pack Up, Skinny Genes och Mr Medicine
- Fyfe Dangerfield med She's Always A Woman och When You Walk In The Room
- Mumford & Sons med Winter Winds

Lite äldre, men fortfarande bra skit:
- Florence + the Machine, James, Josh Ritter och I Blame Coco.

Jävlar i havet, den här typen av inlägg har inte skymtats i den här bloggen sedan juli 2009! Njut av det medan ni kan.

Året är 1992 och rookien Marshall Mathers försöker bli stor inom hiphopvärlden:

"EY BRO! I'ma so fucking whiteee, yo! I need to reach to the black community, yo know whaaaat I'm saying, yo? Guuurl please, I'ma got it! I will name myself after those M&M candies, eh ooh! Then I'ma gonna reach aaall the colored folks in dah word! The brown peeps. The yellow peeps. Those darn red indians as well. And the aliens in outer space, yo! [...]".

Det måste ligga till så här. Jag sätter fan min toarulle på nattduksbordet att det stämmer.

"Hey 90-talet ringde och ville ha tillbaka sitt musikformat"

HAHAHA! Fan, ni ska bara veta hur jävla många som blir konfunderade när de får höra att någon fortfarande, in på 2000-talet, köper skivor! Jag har den här diskussionen minst en gång i veckan med olika personer. Och varje gång känner jag mig som någon bakåtsträvande bondlurk som desperat vill hålla fast vid det som en gång var. Vilket är en jävligt slående beskrivning ändå.

Dagens fråga: är jag den enda som fortfarande köper skivor?

Jag var visserligen "värre" förr, då var löning lika med skivshopping. Mängdrabatten var mitt kall! Rekordet ligger på 21 skivor på en och samma dag! Nu så här i efterhand så tycker jag nog att kunnat skippat minst hälften av de plattorna. Kanske.

Dags för ännu en del av "i Pelles iPod". Som den självutnämnda TV-serieexpert (nörd) som jag är, så är det självklart att det slunkit in ett par hundra låtar hämtade direkt från olika TV-serier. Annat vore hädelse.

Topp fem bästa TV-serielåtar i min iPod:
1. Imogen Heap - Lonely Little Petunia (Six Feet Under)
2. Malvina Reynolds - Little Boxes (Weeds)
3. Tegan and Sara - I Know I Know I Know (Veronica Mars)
4. Glee Cast - Somebody To Love (Glee)
5. Phoenix - Everything Is Everything (Six Feet Under)

Bubblare: Sia - Breathe Me (Six Feet Under) och Solomon Burke - Fast Train (The Wire)

Och ur en mindre hipp synvinkel så tror jag att det går att finna ett par S Club 7-låtar i iPod-helvetet också. Men döm mig inte för fan (försök i alla fall), S Club 7 var världens grymmaste jävla barnprogram! Visades på tisdagar efter Voxpop. 1999.

Jag börjar bli gammal.

Tusenlappar senare och på väg hem från stan så sitter jag och syster och lyssnar på Digilistan på P3. Programledaren säger något i stil med: "Nu har det hänt, för första gången i Digilistans historia så har ett och samma band hamnat på både första och andra platsen. Låt oss nu lyssna på musikgudarna från Eskilstuna"! Kent slås på.

Syrran skriker "UUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUÄÄÄÄÄ!" och slår istället på Meat Loaf som spelas på grannkanalen.

Varför detta Kent-hat inom klanen Nilsson? Jag försöker förstå mig på det vad fan.

Tusen spänn på att vi är för bonniga.

Det bästa med att vara storbloggare är att man får gratis skivor att promota. Så det är bra synd att man inte har en stor blogg. Själv får jag slänga ut mina egna surt förvärvade slantar på att stödja musikindustrin. Senaste köpet: Robyn - Body Talk Part 1.

Hur man bäst börjar gilla Robyn: var lite småfull, var lite kåt, gå på en av Hultans nattspelningar utan förväntningar och låt dig bli frälst. Hela spelningen var en synth- och trumorgie.

Jag vet inte när Robyn blev det geni hon är idag, men tydligen krävdes det tio år av gullig Rix FM-pop innan hon började göra förjävla bra ifrån sig. Kvinnan kan sin skit numera, det är ett som är säkert. Nya skivan får toppbetyg.

BLA BLA BLA! Som Ke$ha hade sagt.

Hade skrivit ett inlägg om E.M.D och deras cover på Eagle-Eye Cherrys Save Tonight. Onödigt drygt och pissigt inlägg av mig.

Så jag tog bort det.

...

Jag är arg och svettig idag. Antingen äntrar jag puberteten om igen eller så är det åska i luften. Lika bra att jag lägger mig och sover.

Imorgon är jag här till ert förfogande igen. Naken.