Argh! Har precis beställt hem lite shit till kameran och tror ni inte att jag, när jag sitter och pillar med kamerahelvetet, får syn på en död pixel? För er som kanske vet lite mer om ämnet än mig, visst borde det betraktas som ett "reperationsgodkänt" fel när en pixel "lyser igenom" på så väl mörka som dagsljusa bilder?

Har även testat om de kan ha varit en så kallad "het pixel" och hört mig för över nätet, men det är tydligen inte samma sak som det här.

Fan, vad jag hatar när tekniska saker pajar. Inte så mycket för att själva produkten är trasig, utan för att man får vänta i tusen dagar för att få tillbaka skiten.

(jobb till 20.00, hörs senare)

Vad fan är det med "Tre", vad har företaget för jävla svårigheter? Så här ser min relation med företaget ut:
- Beställer via hemsidan Tre Plus (tror jag det hette) i början juni. Beräknad kostnad var öppningsavgift på 274 spänn och sen 199:-/månaden från och med september månad. 
- Betalar öppningsfakturan med kort, då detta gick. Dubbelkollar så att det dragit via internetbanken. Summan drogs två gånger och jag tänkte "äsch, de sätter väl tillbaka den ena" och la inte mer tanke på saken.
- Efter en månad kommer ett inkassokrav om obetald faktura, alltså öppningsavgiften plus 160 spänn. Kändes lite surt. Vad hände med fakturapåminnelsen, den brukar ju komma före ett jävla inkassokrav? Jag betalade skiten och lät det återigen bero. Det hade väl blivit lite fel i tekniken. Mina två första kortdragningar, som jag nämnde ovan, hade i alla fall inte tagits ifrån mig.
- Två veckor senare kommer en "faktura" med fakturapåminnelser. Alltså bara en summan för påminnelser. På Tre kör de alltså inkassokrav först, sen måste man betala påminnelser som aldrig kom. Låter osunt. Säkert olagligt också.
- På kundservicen får jag tala med en pantad jävla fjortis som säger att "jo, allt stämmer". Oerhört bra svar. Verkligen. Tänk om alla skulle säga så och vara så jävla lite hjälpsamma, vilket bra samhälle vi skulle leva i.
- Idag får jag en ny faktura, en faktura som jag trodde skulle vara den vanliga, alltså den på månadsbeloppet. Men inte då, då har man tagit en avgift för upplåsning av mitt modem på 180 spänn. När var skiten ens låst?

Alltså så har jag betalat följande: startavgift + inkassokrav + fakturapåminnelse + upplåsning av modem + månadsbelopp. Något som från början bara skulle ha varit startavgift och månadsbelopp och inom en period av fyra månader.

Speciellt bra är inte modemhelvetet heller!

Åter till ämnet "spam". Jag älskar att hata spamning. Det är så desperat och känns så jävla mycket som den sista utvägen för uppnå läsare. Värre är ändå när företag spammar. Ta exempeln ovan, det är samma meddelande och samma IP-nummer på tre olika inlägg under tre olika tider och med tre olika namn (som inte har några länkar till sig).
 
Inte vidare hemligt, ey?

Bara för det ska jag, som den student jag är, berätta för er att Bokbank suger. Som en lite hämnd. Köp er studentlitteratur på Lycknis istället. Fri frakt, 30% rabatt och grymt snabbt utskick.

Nu ska jag sova efter en helkväll med vin och Singstar. God morgon och god natt!

Jag tänkte jag skulle gå och bli bloggpretto mot er alla nu. Ett sådant här inlägg som alla skriver då och då, har jag sett. Så jag tänkte "hey, vad fan - jag skriver ett liknande inlägg jag med".

Angående Bloglovin' - Nej, nej och åter nej, jag tänker inte "lägga till dig om du lägger till mig". Syftet med funktionen Bloglovin' är egentligen så jävla klockrent, nämligen att man lätt ska kunna hänga med i sina favoritbloggar. Varför skulle jag vilja följa en rosa fjortisblogg som inte attraherar mig det minsta? Rosa bloggar över lag  brukar tyda på en innehållslös skitblogg har jag kommit fram till (undantag finns självfallet, så som Lisas eller Egoinas).

Jag antar att det här med många prenumeranter handlar om att hamna högt upp på Bloglovin'-listorna. Men är det någonstans spammare kan få hållas så är det väl på de listorna, antar jag. För mer än så blir det väl inte.  

Angående spammare - Från med nu är det svaret "fint spam" som gäller på alla som kommenterar med orden "fin blogg".

Angående gratissidor - Inget kommer aldrig helt gratis. Alltid är det någon jävel som förlorar på skiten, även om denna någon inte är just du.

Ja, det var väl inte mer än så jag vill ha sagt... eller just det, lägg till mig på Bloglovin' så lägger jag till dig.

Fin blogg förresten!

(jävligt givande inlägg).

Jag har uppfattat viss attityd från några bloggare som inte väljer att nämna Michael Jacksons död av principiella skäl. Några av argumenten lyder som följer: "det är så många som pratar om det redan", "jag bryr mig inte" eller "jag känner inte att jag ger något om jag nämner saken". Till er vill jag säga följande saker:
- Idol.
- Ben & Jerry's.
- Gladiatorsandaler.
- Twilight. 
- Hippieband.

Någonstans på vägen gick era argument förlorade.

Jag säger inte att man ska (jag kan inte tvinga någon) skriva prompt om vissa saker, men hur kan man inte ha något att säga om det faktum att en av vår tids största legender gått och dött? Kan 80 procent av bloggarna där ute skriva om urusla bokserier, så kan det inte vara så svårt att... ARGH! Nä, jag vet inte, jag blir bara så jävla förbannad!
 
Värst är ändå de bloggar som jag följer dagligen och som inte nämner det som hänt med ett enda ord. Bloggar som alltid annars är snabba att uppdatera sina läsare om vad som händer runt om i världen och/eller vad de tycker om saker och ting. Men nu - inte ett ord!

Ännu ett bevis på bloggvärldens prioteringar, prioteringar som alltid kommer vara bra jävla ytliga!

Cristiano Ronaldo har blivit värvad av Real Madrid för den hutlösa summan på en miljard svenska kronor. Låt oss säga såhär; för den summan hade Real Madrid kunnat få mig ungefär ett par hundra miljoner gånger om. Inte för att jag kan ett jävla skvatt om fotboll (fast jo, det kan jag väl egentligen) eller saknar det som brukar kallas "motion". Men ändå, ett par hundra miljoner Pelle borde vara bättre än en 24-åring dränk i hårgelé?

Fast ärligt talat, det här är ännu ett bevis på de idiotiska prioteringar mänskligheten lyckats åstadkomma gång på gång. Det är nästan så att man får lust dra till med klyschan "barn svälter i Afrika". För det är faktiskt bara fotboll. Den som inte håller med mig är fan dum i huvudet. På riktigt. Jag tänker inte be om ursäkt.

Nu fick svar på vad morhor ville när hon skickade SMS inatt. Hon ville fråga hur man kopplade in Singstar, så att hon och Sigyn kunde vråla ikapp. Känns som om jag förhastade mig ganska mycket, ja. Men en aning bara. Men det är väl bra att känna oro för folk? Även om man börjar tänka på vem som kan ha dött och hur detta gått till.

Likt väl somnar jag lungt fem minuter senare. Det säger väl en del om mig och tanken på att nära och kära har gått och dött.

Sen så sa hon, morsan alltså, en annan sak; att hon precis vann en Mallorca-resa på Bingolotto för 18000 spänn. Avundsjuk, jag? Inte då. Svennebanan-land kan vänta, hehe!

(självklart är jag avis).

Igår på föreläsningen så ställde föreläsaren följande fråga:

"Varför invaderade George W Bush Irak den 20 mars 2003"?

Min personliga reaktion var "jag har ingen aning". Kanske för att jag inte brydde mig speciellt mycket då detta skedde, eftersom jag faktiskt bara var femton år. Så tänker jag ofta, att "jag inte vet något". Det är därför som jag går den här kursen, för lära mig lite mer om saker och ting. Vad jag lagt märke till under de senaste dagarna är att 70 procent av alla i klassen redan kan allt. De nästan testar lärarna ibland. Själv längtar jag till sommarlovet och bort ifrån Linköpings universitet och Norrköping. Är det något jag kan så är det att ha sommarlov och att sommarjobba. Och dricka öl på sommarkvällarna.

Svaret på frågan är förresten att det inte finns något riktigt bra svar. Sjukt bra grunder att starta ett krig på, om ni frågar mig.

Tryck F5 för att se den nya designen fullt ut nu. Den gröna färgen kommer nog att justeras en aning, men annars så är jag i stort sett klar.

Jag är frustrerad på alla idag. Ingen utekväll på någon pub blir det inte, för som vanligt kan ingen skjutsa varken dit eller hem. Det är nästan så att jag överväger att aldrig mer ställa upp som chaufför själv. Istället försöker vi med bio. Eller spökvandring på Örebro slott. Kanske en omgång bowling? "Vad som helst" är egentligen kvällens plan. Vad som helst nykter. Men det är väl bra på ett vis, då orkar jag upp och plugga ordentligt imorgonbitti. Idag har jag bara kunnat läst tio sidor. Jag är nästan hundra på att det beror på trötthet kombinerat med frustration.

Imorgon blir en bättre dag. Det är jag helt hundra på. Då ska jag både blogga, svara på era kommentarer och plugga. I ett tomt hus. Skönt.

Den här duvan har hållit mig sällskap hela morgonen och varvat sin flygtur mellan gatlyktesladden och fönsterblecket. Jag diggar den, han (eller hon) brukar hålla sig här i trakterna. Jag vet i och  för sig inte om det är samma duva som är här varje dag, men jag vill gärna tro att den där bruna nyansen är ovanlig. Jag har döpt den till Pigge. Pigge, Sveriges jobbigaste duva.

---

Över till något helt annat, visst är det är kul att få kommentarer som lyder "Hej allt väl med dig =)"? Speciellt när man skrivit ett inlägg där man nämner ordet "dog" (imperfekt av "dö") som ord nummer två i första meningen. Det är inte det att jag söker sympati eller förståelse, men tänk om dödsfallet handlat om någon annan än "bara" en hund? Läser folk inte ens lite av texterna? Kan man inte skumma igenom texten som hastigast, för att få någorlunda hum vad texten handlar om? Eller kolla vad de andra kommenterat? Styr ens egna bloggkåta ego precis allting? Antagligen så är det så.

Nu kan jag ta just den här händelsen med hyfsad förnuft, för det handlar bara om en hund och som dessutom var gammal. Men hade hänt en person man stod nära något så skulle jag bli rent av förbannad över sådana här kommentarer. Och äcklad. Många av er skulle kanske se det som aningen korkat att ens överväga att publicera något om dödsfall på en blogg, jag skulle snarare se det som en hyllning till personen i fråga, att denne fattades mig. Som en del av bloggandet, utan att gå in i detalj över vad som hänt. Dessutom för att upplysa andra om vad som hänt, hur man mår och var man håller hus.

Är det någon som hajar hur jag menar? Förstår man inte när spam kan verka direkt okänsligt och rent ut sagt jävligt klumpigt?

Nu handlar det i detta fall bara om rövslickande horbloggare som är bara är ute efter en länkning och uppnå samma status som Blondinballe, Pissie eller Alex Snorman. Relationen jag har till dessa rövslicksbloggare är att jag en gång läste deras texter, kommenterade och fick ett svar på min kommentar med frågan hur jag mådde (så att jag på så vis ska återvända och svara på deras fråga). Jag är dum nog att gå in igen och kommentera, dels om hur jag mår och dels på något nytt av det de skrivit. Försökt hålla uppe en dialog. Men det brukar ju misslyckas, då dessa personer är mer intresserad över mängden kommentarer än själva innehållet i de meddelanden de får. Jag hade kunnat skriva "din fula fitta" och ändå få ett svar som lyder "sv: haha, ja läget med dig då"? Jag brukar ge upp dessa personer rätt så fort, då kommentarerna endast går ut på hur man mår eller vad man har för sig. Blir jävligt tråkigt i längden.

Men fortfarande får jag kommentarer från de här ollonen som frågar hur jag mår och vad jag gör. Jag kan till och med få en kommentar som lyder "sv; hahha ja, hur mår du gulleponken" och det kan vara tre månader sedan jag ens kollade in på denna blogg. Jag tror de skickar sina spam med tanken att "den där Pelles personliga, han har många kommentarer och kanske vill länka mig så att jag kan börja min resa mot att bli en riktigt stor bloggare". Det här borde inte vara målet med bloggandet, att bli stor och tjäna pengar på det! Det borde vara ett forum för skrivarglädje, åsiktsventilering och för att knyta kontakter.

Sen så är jag inte ens någon stor blogg. Snarare femhundra gånger så liten som Blondinbella.

Jag använder bloggen för att det är ett roligt och i många fall ett bildande tidsfördriv. Det är därför som jag ofta hånar de bloggar som är den andra lik. De bloggar som innehåller "dagens outfits", "Tokio Hotel" och "Sex and the City", bara för att detta är det som förväntas av de som bloggar idag. Inte en uns av originalitet finns kvar längre, utan det är bara kopierade åsikter om filmer, böcker och artister som är på tapeten. Det är nästan så att man spyr bara av tanken. En värld där alla tycker lika måste vara världens vidrigaste plats.

Min poäng med hela det här inlägget kom nog bort på vägen, antar jag. Men för att knyta ihop säcken kan jag säga följande; jag hatar spam, jag hatar idiotbloggar och jag hoppas att alla dessa som kommenterar kukigt ska vänta sig en negativ plats i "Veckans kåta ögon" och jag hoppas på att ni coolingar, som läst enda hit, kommentera helt ointresserat i dessa bloggar. Helst något drygt också. Men mer om det på söndag.

Jag är förbannad, ja. Dagens största I-landsproblem utan tvekan, men jag hoppas att den goda baktanken framgick. Sen så vill jag också tacka för att grymma och schyssta kommentarer jag fått dessutom. Majoriteten av de som kommenterar här har ju lite vett innanför pannbenet, tack och påsklov!

Molly dog idag och jag känner ens uns av chock, det kom så jävla plötsligt. Min favorithund är borta. Hon var tydligen helt kry fram tills igår, då hon plötsligt blev sämre. Hon var en fin hund, Molly, och vi fick elva finfina år tillsammans. Det hade ju varit kul om man fått ge henne en sista klapp på magen bara.

Påskhelgen kommer kännas tom när man är hemma.

Nu tänker jag dränka min sorger i "Scrubs"-boxarna, pizza och cola. Inte en chans att jag kan plugga nu. Det tog mig för övrigt sex timmar att läsa 20 sidor nu på eftermiddagen. Det går inte när hjärnan inte är med till max. Nåja, två kapitel avklarade, 40 kvar...

Jag tycker inte om eftersänd post. Här handlar det om post som är för viktig för att slänga och för viktig för att skicka det till barndomshemmet. Därför höll jag andan igår när jag fick hem ett hårt brev. Utan att egentligen ha någon anledning så tog jag det för ett handskrivet brev från Kronofogden. Medens jag öppnade det så planerade jag gömställen för min personliga tillhörigheter, så att de skulle bli svåra att hitta. 

Döm av min förvåning när det var speedwayreklam i kuvertet. Vad fan, bara för att jag har två speedwaytokiga päron så behöver man inte eftersända post om "sporten" för min skull. Illa.

Annars så är det bara att infinna sig på Ullevi den 30 maj för ett Grand Prix. För den som är intresserad.

Nu blir det plugg och rollspelsopponering, pff!

Nu ska jag vara så där konstigt jävla förbannad igen och antar att jag får räkna med lite mottugg. Men det här med Earth Hour, jag köper det inte. Ska det passa att världen plötsligt stänger av alla ljus en timma om året för något jävla jippo? Det är en del av årets 8760 timmar vi talar om. Jag köper det inte, inte ett dugg. Gesten är fin visserligen, men imorgon kväll då, hur blir det då? Jag vet folk som lämnar hemmet med en lampa tänd i varje fönster, bara av den anledning att de vill komma hem och det är ljust. Ska sådant beteende spela mindre roll imorgon?

Personligen försöker jag alltid ha lampor släckta i de rum jag inte befinner mig i. Det hela beror väl på hur aktiv man är just kväll till kväll. Sitter jag bara och pluggar, då är det till att släcka ned. Lämnar jag huset finns det inget som lyser (om man inte skulle råka glömma, även jag är mänsklig).

Tilläggas bör kanske också att det är inte intiativet i sig jag är emot, det är ju skitbra att WWF försöker få folk att fatta. Synd bara att det inte stannar kvar, det här sättet att leva. Hypen är extrem dagarna innan och sen kan folk inte ens skaffa sig sig lågenergilampor för att de är för dyra. Men det behöver ju inte det, för är man med och släcker ned för Earth Hour så kommer man undan.

Nä, slopa den här timmen och börja leva som du lär istället. Tänd en extra lampa och visa att du inte behöver ett Världsnaturfondjippo för att fatta.

Med risk för att låta som Jerry Seinfeld, men vad fan är grejen med ost? Osten, detta gula märkliga fenomen. Helt klart en lyxvara när man är student. Kilopriset (på god ost) ligger på 80 spänn och uppåt, vilket är på tok för dyrt och det slutar med att man köper Arlas sketna hushållsost. En ost som bara har för funktion att blöta upp käften lite och smaka så lite som möjligt. Skulle man däremot hitta en smakrik ost, låt oss säga prästost, med ett billigare kilopris, då är skiten full med hål. Hål på sidorna, hål gömda i osten, hål under botten... hål precis överallt. 

Så man blir fast i hushållsostträsket.

Dagens stora I-landsproblem, jag vet. Tycker synd om barnen i Afrika blablablabla....

Igår kväll när jag kollade på Nyheterna så tog man upp de senaste SIFO-undersökningarna som gjort angående väljarstödet parti för parti. Nu vet man ju inte hur pass väl dessa siffor stämmer (det är väl kanske det som är grejen med SIFO, ett litet hum om hur saker och ting ligger till), men Sverigedemokraterna hade fyra procent. En siffra som i teorin (om alla hade deltagit i denna undersökning) betyder inträde i riksdagen.

Vad fan? Jag blir så förbannad. Det borde finnas ett parti som heter kallar sig anti-SD, anti-extrempuckon eller något liknande. Jag hade hoppat på utan att blinka.

På den tiden man hade Lunarstorm skrev jag en sväng med en rikspuckad 29-årig kvinna som minsann tänkte rösta på SD. Hon tyckte att arbetsmarknaden blev negativt drabbad för oss "fullblodssvenskar". Hon hade absolut inget emot invandrarna hon kände, de skötte sina "godisaffärer och sådant där som vi svenskar ändå inte vill jobba med", men alla andra som är brottsliga och tar de högt uppsatta jobben, de gillade hon inte!

"För att det finns inga brottsliga svenskar", frågade jag, "finns det inga svenska läkare"? Pelle, arton år, knäckte bimbobruttan från Borensberg, Lindersberg, Hallsberg eller varifrån nu sådant här trashförnuft kan tänkas komma ifrån. Det hela slutade i alla fall med att den här kvinnan blockade mitt konto.

Är det rasistiskt att hata radikalpuckon? Annars finns det ju liknande arslen här i Norrköping, kanske ska gå och verbalt knäcka de. Fråga ut de om partiet det stödjer, vad det har för idelogier? Svaret man skulle väl låta något i stil med; "Ideeeeo-vadå sa'ru"? 

Till er som väntar på svar på kommentarer; håll ut, jag prioterar plugget idag bara!

Hej och välkommen till IG-land! Här kan vi erbjuda allt från ingen hjärna till lite dumsås...

Okej, så omtentan gick helt åt helvete och jag orkar fan inte bry mig. Nästa datum blir till hösten och då är det jag som infinner mig och sitter och klarar av den här jävla fittentan! Jag, ideologier och flummiga filosofier går fan inte ihop, AAARGH! Hur vet jag att det gick käpp rätt åt helvetet? Jo, så här var det. Vi fick tio instuderingsfrågor. Åtta av de var om väldigt blandade ämnen, medens de två sista var om marxismen. Jag behöver ju inte gå in i detalj vad de handlade om. Men jag hade plugga på alla tio frågor, det hade jag verkligen, men ändå lagt lite aningens mindre tid på de två sista.  Detta med baktanken att "han har ju inte pratar så mycket om just marxismen, så därför borde inte den frågan komma". Men jag läste igenom för att gardera mig en aning. Innan vi satte igång så gick surret i klassen om att vi alla hoppades att han inte skulle ha tagit någon av de två sista frågorna, det borde han inte ha gjort blabalbalblalbalvlalsglsflkneikehr...

Sug min röv! Det gick en suck genom hela salen och så fick vi fråga jävla tio.

Med lite tur kan jag få komma och göra lite kompleteringar på det jag skrivit. Eller kanske rent av skriva en essä? Jag ska maila och fråga honom. Förklara läget om att jag flyttar till hösten bland annat.

Dags att plugga vidare. Man vill ju inte missa möjligheten att få ännu ett underkänt betyg. Tre i rad, det är ju lite coolt (och ja, jag har fruktansvärt stora krav på mig själv och mitt pluggande)!

Efter många uppringningar så svarade jag äntligen när Dagens Nyheter ringde. Det var en kille som lät lite överklassig (som en brat ni vet, tungan uppe i gommen när talar) som pratade:

Han: Hej. Jag ringer från Dagens Nyheter och vi ser att du utnyttjat vår kampanj, en månad för 29 kronor.
Jag: Ja just, hejsan!
Han: Nu undrar vi om du kanske vill fortsätta med DN, 1200 kronor betalar du då varannan månad (jag kan ha fel med priset, säg gärna emot).
Jag: Alltså, jag är student så...
Han: Jaha, men då har vi studentrabatt. Två månader för bara 750 kronor.
Jag: Alltså... det är väldigt mycket pengar.
Han: Jo, men betydligt billigare än standardpriset.
Jag: Hm... jo, men jag får tänka lite på saken (med andra ord var jag inte intresserad).
Han: Jo, nu är det ju så att vi kan inte hålla på att ringa upp folk vi ringt (de hade ringt till mig en gång varje dag i två veckors tid) och rabatten gäller bara över telefon.
Jag: Jaha... okej.
Han: Då tackar vi för oss, hej!

Otrevlig som fan var han, jävla bratmupp. Och vem fan bryr sig om DN egentligen? Visst, en av de bättre morgontidningarna kanske, men aldrig för 750 spänn.

Nu ska jag läsa vidare i högen med kurslitteratur, sen drar jag till bibliotek och möter upp mina medkursare för essäskrivning. Vad gör ni idag?

Jag måste få svära lite; HELVETES JÄVLA APBALLE! Jag klarade inte tentan... jävla skit också! Men jag ser saker positivt. Jag försöker åtminstone. De positiva tingen just nu; jag klarade alla seminarium, det här var min allra första salstenta (jag har hört att den första kan vara svår att klara av ren oerfarenhet), essän gick fint, delkursen som kommer är aningen pluggfattigare (vilket ger mig mer tid till omtentan den 21 mars) och jag tror jag är på det klara med de flesta tentafrågor. Så istället ska jag sikta in mig på de som var svårast och plugga mer på de. Däremot kommer slutet av mars bara bestå av tentapluggande, till två jävla tentor dessutom.  

I överlag måste jag dessutom säga att jag fan inte har huvud för universitetet. Jag har gymnasiet för mycket i bakhuvudet. Här har ju för fan lärarna inte ens vett att svara på mejl från en student som försöker ta igen det han missat. Jävla ollon!

Fast nu lägger jag tentorna åt sidan i ett par veckor, jag tror fan i mig det är bäst. Sen så ska jag sluta svära och återgå till U2's B-sidor. Sällan har något band gjort så klockrena B-sidor som Bono och grabbarna. Passar bra till sorgealkoholen gör de också. Vad gör ni?

Jag tänker alltså lever jag? Jag bloggar alltså bögar jag? Folk kan kalla mig bög, jag bryr mig faktiskt inte. Snarare får jag det bekräftat, att vad som finns innanför pannbenet på dessa människor, det är småstadsprinciper och Fucking Åmål-tänk. Det är inte ens mellanmjölkstankar vi pratar om, det är röd mjölk. Upphöjt till tre.

Under de senaste halvåret har jag fått höra följande:
- Hur bögigt det är att bädda sängen. Detta gjorde jag till en fest. Bäddade sängen alltså. Jag stoppa in lakanet i bäddmadrassen, la på täcket och till sist ett överkast. Inför en fest, bädda sängen? "Fan vad gay".
- Att det var gay att köpa en liten dator. Att jag är mycket på resande fot spelade inte roll?
- Att man som kille inte bör fråga om bilder på någons nyinflyttade lya - det är bra bögigt.

Jag blir inte ledsen när jag får höra sådant här. Jag blir snarare arg å de homosexuellas vägnar. För om detta är att vara bög eller flata, att bädda sängar hela dagarna, köpa minidatorer och intressera sig över hur andra bor - då tycker jag att de helt klart bör skaffa sig ett liv. Jag trodde på riktigt att det låg mer till att vara intresserad över det gemensamma könet. Helt ärligt med handen på hjärtat. Men jävlar vilket missförstånd.
 
Till er som inte förstår; ja, jag är faktiskt sarkastisk. Och nej, jag är inte bög. Inte vad jag vet i alla fall. Jag har bara varit med tjejer. Skulle jag falla för en man trots allt, tro inte att jag skulle skämmas för det. Varför nu någon skulle behöva göra det? Men jag vet inte vad jag gör för "fel" egentligen? Eller jo, det gör jag ju. Jag borde sitta på en pub varje kväll , ta mig i skrevet och pimpla öl. Fast det här gör jag emellanåt. Jag gillar öl, jag gillar att ta mig i skrevet (om detta nu är något jag måste skriva) och jag gillar fotboll. Ibland. Lika mycket som jag gillar musik, i vissa fall inredning och kläder. Jag är en bra jävla mix av alla dessa ting. Det är också därför som jag inte räds för att skriva vad som helst här i bloggen och heller inte handla precis som jag vill. Folk som inte köper det - jag skiter väl i dem? Jag tänker inte och jag vägrar lägga energi på människor som tvunget ska hävda sig om saker och ting.

Eller bör jag klä mig träskor, köra en sönderkörd Volvo, bära en schackrutigkeps? Ja, jag vet inte.

Så sug kuk eller slicka fitta, för i ärlighetens namn skiter jag i vilket. Jag har tid att dömma folk efter sådana här skitsaker. Jag är för smart för sånt. Och nu, nu måste jag köpa en till scones och återgå till föreläsningen.

Ångestfylld eftermiddag. Jag har följande att klara av:
- Tre seminarium. En där det ska författas en text, en där det är fem frågor och en där det är två frågor att diskutera.
- En essä på max tre sidor gjord på någon av frågorna ovan. Plus att den ska innehålla vissa krav.
- Fyra böcker och minst 2000 sidor att läsa, varav en är på byråkratisk engelska.
- Tio tentafrågor att lösa, en av de kommer på tentamensdagen. Vilken vet man ej.

Allt detta innan 20 februari! Det här kommer bli min död! Är det någon som har något tips? Tänk på mig och den rookie jag är. Jag måste väl försöka strukturera upp det hela antar jag.