Ofrivillig uppstigning klockan sex i morse + en heldag med maratonplugg = nördiga spel på kvällen för att hålla sig vaken.

Sen är mina händer torra på köpet. Inte torra på ett manly man-sätt, utan så torra så att huden flagar av och smutsar ned rummet. Mina händer är så torra att jag kan fila ned en timmarstuga. Mina händer är så torra att vetekli verkar vått. Mina händer är så torra att man funderar på att flytta Dakar rallyt till en ännu torrare plats.

Oj... kom in i en "din mamma"-loop. Handversionen.

Haha! Kick ass-kommentar här ovan ju! Lite sandlådenivå så här i bloggvärlden, det gillar vi!
- "Min storebror är äldre än din, ha-ha!".
- "Jaha, men min storebror har faktiskt en egen bil, så det så!".

Underhållande.

Okej, så min blogg låg nere i fem timmar nu på eftermiddagen. Lite lustigt att One.com (där jag har min domän) påstår sig ha en livesupport beredd dygnet runt. Jag fick då inget svar under de 300 minuterna jag höll på att kvävas. Jo, det var fan som att kvävas.

Jag tvingades ju fan att tala här hemma! Med riktiga människor! Primitivt jäkla beteende!

Kakelsilikonet på bilden har inte skrivit inlägget.

Fan vad jag sov i natt! Hade det inte varit för att jag var jävligt nykter igår, så hade jag kunnat tro att jag svängt mina lurviga på ett femårskalas med en bag-in-box i högsta hugg. För man däckar lätt efter ett femårskalas. Som man varit full på. Det har jag släktingar som kan intyga på.

Hur som helst så vaknar man upp denna söndag, vilandets dag, med orden "nu får du hjälpa till och pilla bort det här, lägga i sånt där och skrubba bort det här". Fråga mig inte exakt vad jag gjort, men jag har stått och gnott i badrummet i två timmar. Päronen rustar och jag är deras bitch.

Om det ändå vore måndag...

Här om dagen så pratade man om byte av sängkläder inne på Bloggkommentatorernas blogg. Här ställdes frågan om hur pass ofta man bytte sina lakan. En övervägande majoritet svarade att de bytte efter sju till fjorton dagar. Vad fan, är inte det förjävligt ofta?

Låt oss undersöka saken vi med, hur ofta byter ni era lakan? Och låt oss nu inte räkna med eventuella grannpigor som kommer på sängkammarbesök eller utspillt söndagskaffe. Nej, under en vanlig "period av celibatism", hur ofta byter ni sängkläder då?

Som den übersnusk jag själv verkar vara, så kan jag erkänna att det kan gå upp till två månader mellan mina byten. Fast till mitt försvar så kan jag säga att jag duschar varje kväll och drar på så vis inte med mig en daglig dos kroppssmuts med mig ned i bingen.

Jag fick hem nya pjucks på posten idag. En gång i tiden (för 35 dagar sedan) så sa syrran åt mig, när vi var inne på Nilson, att "det går faktiskt att köpa andra skor än Converse". "Sug apröv" tänkte jag då och fattade inte alls vad fan hon syftade på.

Nu gör jag det. Mina skor i hallen består till hundra procent av Converse-skor. Alla andra par ligger i flyttlådor i uthuset. Jag får högstadieflashbacks. Vildvuxen popfrilla, stuprörsbrallor, pubertetssvettiga Bondelid-tröjor och Converse. Alltid dessa jävla skor. Som kronan på verket. Tyckte man då.

"AzzÅH Converse e et mÅsteH azzÅH! De å Lunarst0rm!"

Om den nya omslagstrenden är att ta med oskarpa bilder så har Café lyckats sjuhelvetes bra (säger han med världens kanske mest orörda kamera). Även om det inte syns så värst mycket på min bild, så är Fredrik Ljungberg mer diffus än vanligt på fotot. Det är nästan så att jag skulle vilja påstå att jag blir hög av att bara släng ett halv öga på det.

Men det kan ha med heroinet från i eftermiddags att göra också, jag är inte riktigt säker.

Minnesanteckning: sluta släng pengar på pretentiösa modeblaskor.

Konichiwa! Den här boken ska jag roa mig med ett par timmar framåt nu. Jag har en fråga: när ska den intressanta och snabblästa kursboken komma? Den som läses ut lika fort som ett Stieg Larsson-mästerverk? Det verkar vara ett krav på kursboksförfattarna, att skriva så ögonen lider.

"Regel 1: När du skriver en kursbok, se till att den är skittråkig. Och tar upp demokrati!".

Demokratin nämns fan lite överallt på universitet. Om man så än läser en kurs om myrors sexliv eller ägnar en termin åt öronproppstillverkaren Gunilla Svedenberg, så kan man vara säker på att demokratin tas upp.

Uppdatering: Ey! Jag pallar inte att sitta här ikväll. Tröttheten delar mig på mitten, så jävla intensiv (märkliga ordval så här i dvaletider) är den. Men i natt får jag fler sovtimmar och imorgon slutar jag tidigare än idag. Det blir ju en jävla massa fler nördtimmar tillsammans då.

Smektimmar.

Tills dess hälsar jag bara följande: sov gott, nerds. Ägna bara tiden åt saker som din mamma och jag skulle gjort tillsammans.

Skägget på bilden har inte skrivit inlägget.

Jag kom nyss och tänka på en sak som jag hörde på biologin i högstadiet. Enligt vår lärare tillbaka i dagarna, Börje, så växer en mans skägg extra fort när han är kär eller kåt. Detta enligt aktuell forskning just då. Nu vet inte jag alls hur jag ska ställa mig till detta fakta, men det skulle onekligen förklara varför jag måste raka var tredje timma just för tillfället.

Nog sagt om den saken.

Det borde vara förbjudet att gå upp så här tidigt och blogga. Vi hörs eftermiddag, nu ska jag jobba!

Bilden är uppixlad. För er skull.

Det jag reagerade på när jag såg det här, det var den schyssta aknen jag lyckades dra på mig till festen i tisdag. Det är nästan som att skåda i stjärnor när man ser på det. Karlavagnen mini dränkt i fylleflott.

Anledningen till att jag varit jävligt off idag: jag har kickat ass. Inte bokstavligen dock. Jag har gjort klart webbdesign nummer två. Yeah! Så snart jag får mina jävla kursböcker, så ska jag skriva klart rapporterna också. Varför detta bulimipluggande då? Jo, jag ska in i jobbkoma nästa vecka. Fem dagar i streck med långpass.

Det har fan inte hänt på... ja, över ett år. Kommer räcka till många italienska öl sen i mars.

Uppdatering: Jobb hela förmiddagen och kvällen idag. Imorgon tar jag både plugg- och jobbledigt. Fan, jag har väl en sisådär 40 sidor kommentarer att gå igenom. Hörs väl imorgon eller ikväll, yo!

Vad gör ni idag?

En av alla snap shots på Emma.

Jag skulle ge mitt (mitt, ja) himmelrike för en förmiddag med sömn.

Hörs vid fyratiden. Om jag inte dött av översvämmade ögonlock.

Gunnar, the mystery man, skrev följande kommentar igår:

"fan va jobbig du är. varför läser jag ens här? finns det någonting du inte är emot?"

Jag låg och tänkte på det där innan jag somnade igår. För som vanligt så ägnar man dygnets sista timmar åt de riktigt viktiga tankarna. Visst går det inte att blogga om något, utan att det irriterar någon? Jag menar, se bara på Engla och hennes blogg. Tjejen får skrämmande många elaka kommentarer och hon kan ha den mest harmlösa blogg jag stött på.

Jag vet inte riktigt vad jag vill ha sagt egentligen. Bara det att ni bör ta det jag skriver med en klackspark, tänk positivt medan du läser. Jag är inte fullt så bitter som jag kanske kan uppfattas. I mina försök att vara lustig så är det det är nog lätt hänt att ironin och sarkasmen försvinner i virrvarret av svordomar. Även om den alltid finns där. Stadigt. Som hinnan runt ett ägg.

Sen tycker jag faktiskt att det är roligt att ibland blogga om sådant som jag stött på och som irriterar en lite grann. Vardagsbetraktelser om diverse saker. Det skapar lite kontraster i bloggvärlden. En värld som annars är full av människor, tjejer som killar, som dansar runt på rosa moln, dricker smoothies dagarna i ända och är helt åsiktslösa i sin framtoning. Och väljer man dessutom att uppfatta precis allt jag skriver som gnäll, då ligger nog inte "felet" hos mig längre är jag rädd.

Sen kan vi väl alla enas om att det faktiskt är befogat att gnälla på Sverigedemokrater, Aftonbladet och Kent-gal... eh, jag menar "Grammisgalan"? Hur drygt det än må komma ur munnen på en, så kan det aldrig bli för lite. Hehe.

Kanske överanvände av smileygubbar vore ett sätt att bättre framhäva sina lustigheter? :D :) :P xD Eller ett par "LOL" i varje inlägg? "ROFL" kanske? Hm... Det tål att tänkas på.

GAAAH!

Jag är så jävla uttråkad! Aldrig har vetskapen om att alla jag känner bor hundrafemtiotusen mil härifrån varit så påtaglig. Okej, inte alla. Långt ifrån alla faktiskt. Men mina närmsta peeps, de är och svänger sina lurviga på olika hörn runt om i världen.

Och vad underhåller jag mig med? Jo, middagar med rödvin, Stjärnorna På Slottet och internet. Och just nu så velar jag mellan Six Feet Under och Dexter. Vill jag ha döden i lyxförpackning eller vill jag ha en bloddränkt död, det är den stora frågan? Forsätter det så här så dör jag ensam omringad av 324567 katter.

Lite som nu alltså. Fast jag lever.

Men festa på tisdag, det ska jag fan!

Mina ögon, de blöder!

Jag fick det bekräftat att jag kom in på en distanskurs för ett par timmar sedan. Jag gjorde ett par sena anmälningar här om dagen, i och med mitt avhopp från Södertörn, och fick idag veta att jag kom in på en webbdesignkurs. Skitkul!

Detta besked resulterade i ett jävla antal timmar framför datorn med kursinfo, bokraggande, CSN och studera.nu. Och är det några hemsidor här i världen som ger blödande, värkande ögonen, så är det fan dessa jävla hemsidor. Nästan värre än att läsa Aftonbladets nätupplaga. Men bara nästan.

Sen på tal om att ragga böcker. Jag blir fortfarande lika jävla förvånad över hur en bok, som kostar 540 spänn på Bokus.com, kan snabbfraktas hem från USA för ynka 230 kronor. Men Bokus.com är sämst. De suger, har alltid sugit och kommer alltid suga.

Ett tips till alla framtida och alla fellow studenter - kör med Lycknis eller Amazon.

Ja... jag vet inte vart jag ville komma med det här inlägget. Men nu vet ni! Och här har ni förklaringen på rubriken!

Eftersom min "att göra"-lista för dagen inte var lika fyllig som Blondinbellas brukar vara, så beslöt jag mig för att göra lite vardagssysslor för att underlätta för päronen. Och för att känna mig extra nöjd med mig själv, så jobbade jag på med fötterna.

Det får en att känna sig speciell. På många plan.

Top of the morning to you, mate!

Jag kokade ägg till frukost i morse. Rent rutinmässigt så hade jag salt i vattnet, så som jag alltid har. Sen slog det mig, "ska" man koka ägg i saltat vatten? Det kan ju fan inte finnas en chans i världen att det påverkar ett äggs smak? Dels på grund av skalet, men också för att ägg redan har en så pass säregen smak. Och lukt.

Jag har väl gjort fel i alla år. Precis som vanligt.

Bara här om veckan så kom jag på vad man egentligen ska ha toapappret till.

Man upptäcker nya saker om sina kropp hela tiden. Här om dagen upptäckte jag till exempel en leverfläck som ser ut som Barack Obama. Jag menar inte att vara rasistisk på något vis. Den såg bara ut som mister Obama.

Foto kommer.

Något annat jag lagt märke till är att jag svettas i (under?) höger armhåla när det antingen är trettio plusgrader eller trettio minusgrader utomhus. Det har känts jävligt märkligt att ha en svettfläck à la "grillfest i juli" mitt i alla minusgraderna.

Tackar vet jag morsans hårfön.

Så jag besökte precis några skvallerbloggar för första gången. Det var ju... intressant. Typ. Varför gjorde jag detta? Jo, för att Kenza (väääärldens bäzta blåGG asså) hade skrivit ett inlägg där hon försvarade sig mot något som skrevs i en av dessa bloggar. Jag känner inte Kenza, jag har aldrig träffat henne och tänker inte ägna en rad åt att försvara henne. Hon kan vara Sveriges ärkeröv nummer ett, vad vet jag (och jag kan inte påstå att jag bryr mig överdrivet mycket om saken heller).

Det jag kom och tänka på var de mejl som de här bloggarna byggs på. Ja... vill man ha sin dagliga dos förtal, så vet man ju var man ska gå.

Hur man skriver ett mejl till en skvallerblogg:

Hej Förtalsbloggen!
Jag vill vara anonym, men jag måste bara nämna en sak som hände i somras. Min kompis jobbar som dörrvakt på Spicy, så det är en väldigt säker källa. En kväll var allas vår favoritbloggare Ulla där med sina vänner. Jag känner också bartendern på Spicy. Enligt han så ska Ulla ha försökt kräva honom på en drink! Hon sa "vet du inte vem jag är?!" flera, flera gånger. Och när hon inte fick sin drink så fick hon sina vänner att gå med henne till en annan klubb.  Så jävla divigt!

Älskar din blogg!!!!!

Ljug, gardera dig med att känna klubbpersonalen och var anonym (på så sätt så kan absolut ingen spåra dig) Sen tar bloggägaren med mejlet, nämner ett par rader om att sanningshalten i mejlet är "fifty-fifty" och har på så vis garderat sig mot eventuella efterföljder.

Lite som på lekis. Utan allt tafsande från lärarna. Jag har hört att det händer på lekis dessa dar', har en säker källa.

1. Frostbildning i fönsterspringan.
2. Is på fönsterrutan.

Jag känner mig som en karaktär i "The Day After Tomorrow". Om man bortser från de sexistiska handlingarna och konverserandet i klyschor, det vill säga. Men den här jävla kylan äter ju upp en. Undra om jag upplevt så här kallt någon gång?

Jag jiddrar.

Är på väg till på jobbet just nu. Klev upp innan fem. Det är en omänsklig tid att starta dagen på. Sen att magsäcken inte rymmer hur många liter kaffe som helst gör ju inte saken bättre. Kan man göra en omvänd gastronomisk bypassoperation, vet någon det? I kaffesyfte.

Dagens övning: att inte på något sätt vara gnällig/dryg/hatisk/ironisk i bloggen. Bara för att testa.

Åt precis en Subs-macka från Pågen. Det brödet växer inte alls i munnen, smakar deg eller luktar jäst. Nej då. Inte alls. Det är lagom fuktigt. Så pass fuktigt att smör blir överflödigt. Perfekt gånger perfekt i all oändlighet!

Jag diggar't!

Jag behöver er hjälp. På riktigt den här gången. Eftersom det är lika svårt att rådslå med min familj, som det är med en tegelvägg - så tänkte jag att jag hör med er här på bloggen. Ni brukar komma med en massa bra handfasta tips!

Jag har en sådan jävla ångest. Så jävla svår ångest att det gör ont i magen. För sex-sju dagar sedan nu, så fick jag veta att jag kom in på ett journalistprogram med kombinerade samhällsstudier på Södertörns högskola. Anledningen till att jag kom in så pass sent, det var för att jag kom in på min reservplats. En lägenhetsjakt utan dess lika påbörjades och jag har nu, i stort sett i alla fall, hittat någonstans att vila mina kalla lår om nätterna.

Sen slog det mig, är det här verkligen vad jag vill göra? Vill jag gå ett program som från början var mitt fjärdehandsval (ja, det är så jävla svårt att komma in på skiten)? Jag var så upptagen av att hitta boende att jag inte ens reflekterade över om jag verkligen ville gå skiten.

Och ja, jag fattar hur det här måste låta... först en massa jävla gnäll om att jag inte kommer in på Göteborgs universitet, sen kommer man in på något liknande i Stockholm och börjar bitcha över det. Frågan är inte om hela den här grejen om journalist är något som är ingraverat i hjärnan min och något jag söker på ren rutin?

Jag tänkte på det här så mycket inatt att jag inte somnade förens fyra imorse. Vaknade sedan upp åtta igen, återupptog ångesten där jag lämnat den och här sitter jag nu. Det som oroar mig mest, det är om jag så frenetiskt letat lägenhet för att jag äntligen fått en anledning att flytta. En anledning som inte kommer hålla i längden. Dels för att tre år på universitet kostar dryga 200 000, vilket är mycket pengar bara för en anledning att dra hemifrån. Men dels också för att det fan inte går att plugga något man verkligen inte är helt hundra på.

Det är inte så att jag vantrivs här hemma.... eller vad fan, ni vet hur det ligger till.

AAAARGH! Fittångest.... vad ska man göra?