Så jag gjorde ett utspel på Twitter här om dagen. Skåda det ovan. 11 retweets också, vilket är lite av ett rekord för mitt sketna Twitter-konto. Tror eventuellt att något lökigt tweet om kungsgranar kan ha fått fler, men det var jag mindre nöjd med.

Det här å andra sidan, det är pure buskishumor.

Det är bara det att jag inte fick något svar på frågan. Min rem på höger foppatoffla brast på mitten och jag vet inte hur det ska sorteras i soporna. Materialet är ju onekligen ensam i sitt slag. Är det gummi?

Hjälp.

Fick ett poäng på kändisbingot idag och spottade Michael Brinkenstjärna, semikändismanager och kåkfarare. Min första reaktion: livrädsla. Jag hyste enorm respekt för karl'n. På håll. Rädd för att dras med på barturné eller hamna i "skandalbok".

#modig

Så mycket oviktigt har hänt sedan sist vi hördes. Låt mig uppdatera er.

1) Jag har lämnat in min datorjävel på grund av fel på bildskärmen. "Clouding" kallas det visst och ser ut så här, fast inte lika extremt på min maskin. Faktum är att skärmen sett ut så där enda sedan köpet i maj, men jag lät inbilla mig själv att det var ett fel som inte skulle täckas av garantin. Fram tills en kväll då jag försökte njuta av Happy Endings-avsnitt och lät mig störas tillräckligt av skenet. Då ringde jag Elgigantens kundtjänst som tyckte att jag absolut skulle lämna in min MacBook som jag pungat ut tolv tusen spänn för. Så nu sitter jag här på en lånad och seg semi-tegelsten till PC och bloggar.

2) Det har varit extremt mycket gaser. I magregionen.

3) Eftersom jag i detta nu sitter på en PC, så har jag också skådat de brister som bloggdesignen haft i webbläsare på en Bill Gates-skapelse. Vad fan, hörni - rubrikerna?! Hur kunde det pågå i tystnad? Och under så lång tid?

4) Jobbade hela helgen. Gick upp okristligt tidigt på morgonarna, låg död hela eftermiddagarna och somnade runt nioslaget på kvällen.

5) Vaknade lite bakis idag. Inte tillräcklig för att ha diarré, men nog för att ha huvudvärk.

6) Druckit för mycket kaffe och haft nyans på tänderna därefter.

....

Jag tror jag täckt allt nu. Och betäckt allt. Hehe.

Hann inte blogga innan jag drog till jobbet. Så jag tänkte jag skulle testa uppdateringarna på Blogg.se's app. Därav detta djärva bildval, ägg- och korvrester.

Ser det bra ut? Inlägget alltså.

 

 

Innan jag gick och la mig igår så plockade jag fram en bit stekfläsk från frysen. Ekologiskt slaktad, om nu någon för anteckningar. Och om jag inte minns fel, så kan det dessutom ha rört sig om nödslakt. Den stackars grisen hade alltså (eventuellt) brutit lillklöven och hade inget annat val än att hamna på slaktbordet.

Rättfärdiga neandertalarcraving - check!

För det är vad det var, en ren och skär sug. Nästan på gränsen till åtrå (tidelag?). Jag har gått och ägnat hela arbetsdagen åt att tänka på fläskköttet som legat och tinat upp i kylen. Och med all rätt, för det var den bästa måltiden på veckor.

Skulle välja (ekologiskt och nödslaktat) stekfläsk över oxfilé any given day.

Jag får sätta in ett eget titthål på ytterdörren enligt fastighetsskötaren. Vilket känns bra, för då slipper man oroa sig för att det kan vara Radiotjänst, Hyresgästföreningen eller något Jehovas Vittne på andra sidan. Ett trapphus tre ondaste ting.

/lättövertalad

Lyssna här, så jag köpte två lampor till mitt köksfönster. Jag var tvungen att att slänga ut julen nu, för hela grannskapet bligade ju surt när man vandrade förbi. Inte nog med att man sviker kvartersbutiken (Coop) för Netto, man var dessutom det där billiga kräket som hade julbelysningen kvar.

Jag hittade tygsladdar (samma som sitter på strykjärn) och en svinstora glödlampor på Clas Ohlson. Allting för bara tvåhundra spänn. Vilket var som hittat, jag blev skitnöjd. Att handla belysning är ju överlag det tråkigaste som finns när det kommer till att äga ett hem. Ett nödvändigt ont, visst. Men törrt.

Det är bara det att jag fått gliringar för mina lampor i köksfönstret av både grannar och annat löst folk. "Man blir ju bländad", "du glömde skärmarna, höhö" och så vidare. Bländad kan jag köpa och jag ska köpa en dimmer, men visst fan är det så här de ska vara? Säg att jag har rätt.

Inredningsblogg overload.

Det finns en händelse som hemsöker mig med jämna mellanrum. Saker blir ju bättre om man talar om de (har jag förstått). Så nu får nu agera terapeuter och jag är er patient.

Det här var nu innan julen, jag var inne på Willys och hade handlat käk. När jag ställde mig i kö för att betala, så stod en mamma med sitt barn framför mig. Morsan stod framför kundvagnen och hade ögonen på rullbandet i kassan och hennes unge satt i den där barnstolen som finns på kundvagnar. Vänd mot mig och vänd bort från sin mor. I handen hade han, barnet, en ballong som hade viftade med. Vid ett tillfälle så kastade han den på mig, varpå jag tar upp den från golvet igen och säger "oj, oj! Här får du din ballong igen".

Jag förstår att man inte ska dalta med ungar som inte är en bekant och jag försökte hålla mig någorlunda neutral i mitt sätt att tala till knodden. Men likt förbannat så vänder sig mamman om, spänner ögonen i mig, släpper mig inte med blicken, skjuter kundvagnen framåt och ställer sig emellan mig och hennes barn.

Möjliga slutsatser:
- jag utstrålar pedofilvibbar
- morsan var en jävla biatch som blev mest sne på sig själv för att jag tog upp ballongen åt hennes barn.
- julstress

Vad tror ni? Eller förresten - svara inte. Kanske är bäst man dör i ovisshet.

Promotat inlägg.

Är det något som är bra med internet, så är det alla möjligheter som det öppnar upp för. När man inte orkar gå utanför dörrarna en grå, regnig dag och bara känner sig allmänt uttråkad, så kan man alltid hitta tidsfördriv online. Det finns många bra casinosidor att besöka. Mitt favoritspel har alltid varit Black Jack. Och är man inte så förtjust i det, så finns det alltid något annat spel att prova på!

Kolla vad jag fick i en jävligt tidig födelsedagspresent idag, världens coolaste t-tröja! Någon mer som är bekant med Nyan Cat? Jag, som egenutnämnd YouTube-junkie, har utsett det här till tidernas kanske mest värdefulla klädesplagg. Och om nu någon undrar var den är i från, så kan jag fråga mitt ligg var hon fann denna textilernas guldklimp.

Som Magnus Uggla hade twittrat om saken: glad gubbe.

"Hur fan kan det alltid lukta så jävla vidrigt här i köket?".

Svaret på frågan: resterna av måndagens hallon- och gräddkomposition. Ståendes i diskbänken. Härskningsprocess i full rulle.

"Har plockat bort julen för i år"

"Gillar julen, men nu är den bortstädad för den här gången"

Jag svär, redan på annandagen så började Facebook krylla av obstinata helghatare som plockat bort allt julpynt. Pynt som de tycks ha hyst illvilja mot redan från dagen de ställde fram skiten. En annan håller lite hårdare i traditionerna, här åker ingen skit ut förän till tjugondag Knut.

Eller det är rättare sagt den ursäkten jag drar när andra frågar. Egentligen har jag inte vidare mycket pynt, utan det är fönsterbelysningen som är problemet. En annan flyttade ju in här lagom till jul, så jag bemödade mig inte med att köpa "vanliga" lampor. Så nu får jag, fram till löning, jag vara den där ungkarlen som inte tar bort julbelysningen i tid.

I all ärlighet - jag känner en gnutta av extas inför detta. Kanske skulle köra på hela stereotyppaketet när jag ändå håller? Ni vet, låta bli att raka mig, kolla på porr så hela grannskapet ser och låta bli att duscha.

#rebell

... och så lite inredningssnack. Kolla in renskallarna jag har köpt att hänga nycklarna på. Fan, det är bara jag och Ernst Kirchsteiger som får till sådana här konstellationer. Det gäller att ha huvudet på skaft och fötterna bara, då får man till det.

Jag har döpt de, renarna, till Anna och Emma. Utan att syfta på några speciella. Säger vi.

En lustig sak hände i morse. Jag skulle borsta tänderna med min favorittandborste (har fyra olika) och tänkte "aaah, idag ska jag använda min favorittandborste". Den är mjuk, känns knappt när den används (något jag intalar mig är en bra egenskap) och är grön. Tre bra saker i ett.

Men när jag lyfte upp den så gick skiten i två delar. Bara så där. Och jag gjorde på riktigt inget mer än att lyfta upp den från tandborstmuggen.

Kan den ha ruttnat sönder? Hygieniskt jävlar.

(Bloggat från iPhone-app)

 

Saker som förföljer ut ur bloggen och in i verkligheten: min påstådda fotfetischism, min kattmani och hatet inför typsnittet Comic Sans MS. Se bara på lappen någon lämnat till mig på jobbet.

Fail.

Det är inte bara Blondinbella som har mål uppsatta för åren som går, en själv har ju också klurat ut ett par-tre stycken. Inte lika högt flygande kanske, har inga planer på att starta företag eller ge ut egen tidskrift. Mitt motto är att "sikta mot kullens topp och skryt som fan när du vandrat den upp och ned flera gånger om".

NYÅRSMÅL:
1) Korsa en motorväg. Ja, jag vet riskerna och att detta inte är något att skämta om egentligen. Men det faktum att jag snart är tjugofyra bast och aldrig har satt en centimeter av skosulan på en motorvägs asfalt är lamt. Jag vet en sträcka som inte är så trafikerad och jag tänkte göra det nattetid. Alltså när normala människor sover. Jag filmar det åt er.

2) Se samtliga Star Wars-filmer. Jag bashar alltid på Stjärnornas Krig som en löjlig trave med film, men faktum är att jag bara sett den första. Jag behöver underlag för mitt hat.

3) Skaffa fram autograf från en politiker. Urkundsförfalskning in disguise.

4) Blogga bättre. Jag tänkte försöka mig på två inlägg om dagen, svara på kommentarer på daglig basis och bli bättre på att bära med mig kameran. Lite old school, tillbaka till rötterna. Ta bloggandet för vad det är, inte rata helt okej inlägg för att det inte passar in i någon "mall" som gjutits fram här. Har till och med skaffat en liten anteckningsbok för att skriva upp inläggsidéer. Seriöst som fan.

5) Inte plugga mer förrän fram till hösten.

6) Se mer TV-serier. Odla tillbaka ansiktsaknen och liggsåret från 2010.

Idag är det nyårsafton och det är dags för ännu en tradition här på bloggen - årskrönikan. Här med presenterar jag den fjärde i ordningen.

POPULÄRKULTUR
2011 var snålt på populärkulturella åskmoln som slog ned i mig. Jag tycks istället ha omfamnat det äldre och den mindre creddiga sidan av allt som finns att hitta på nöjesscenen. Årets första kvartal ägnades åt The Big Bang Theory och att bygga upp ett hat gentemot seriens vidrigaste karaktär, Sheldon Cooper. Under årets sista två månader så har jag ägnat all vaken tid åt den gamla dassiga följetongen Grey's Anatomy. En serie som jag så länge ratat som "äckelsmörja med utdragna sensomoralpredikningar". Vilket den förvisso är i all ärlighet. Men följer man skiten varje dag, så är det svårt att inte gilla karaktärerna. Jag gillar Yang.

Favoritskivan faller på Who You Are med Jessie J. Skön brud och tillika min framtida hustru. Synd och skam att hon, på grund av benbrott, ställde in sin spelning på årets Peace & Love. Istället fick jag stå och somna till prettona i Kings Of Leon och försöka tyda engelskan som kom ifrån Bob Dylans käft. Årets roligaste spelningar går till Robyn och Janelle Monáe (båda på Way Out West).

Musikbubblare: Cults debutalbum, Veronica Maggios spelning i Öret och Laleh i Så Mycket Bättre.

Årets sämsta filmupplevelse går till Sanctum. Se den och slit ut ögonen.


I VÄRLDEN OCH I SVERIGE
Lämnade inte landet mer än en gång under det gångna året. Då bar det av till London. Här spelade vi biljard, drack Pimm's, var turistiga och gick på en av de få teaterupplevelser jag haft. En rysare. Som förresten kommer upp på biograferna nu i dagarna, The Woman In Black. Harry Potter i huvudrollerna. I London kan man gå på välstädade gator (förberedelser inför OS 2012), äta skitbillig sushi och ta en kopp nybryggt vid Tower Bridge.

I Sverige så njöt vi av Karlsborgs fästning (90-talsrevival), en helg uppe i Värmland och en hyrd stuga vid Fryken. Jag hann också joina en tripp till Ullared och bränna tusentals kronor på DVD-boxar och husgeråd. Sen så har huvudstaden invaderats av oss bönder ett par-tre gånger också. Mitt nya Stockholmsnöje är att gå på kasino, det är svinkul!

Inte att förglömma, sommarens bästa tripper faller ju så klart på festivalbesöken. Där det är legitimt att vara dräggig, full, lukta illa och knuffa folk.


PERSONLIGA PELLE
Sedan i maj 2011 har man stolt kunnat titulera sig som morbror till världens bästa unge, Éowyn (som egentligen är döpt efter farmor och heter något annat).

Och redan i april så lämnade jag, återigen, föräldrahemmet och flyttade in en egen etta. Det höll ju, som bekant, inte vidare länge och jag fick tillgång till min helt nyrenoverade tvåa i början av december. Den andra flytten höll på att ta livet av mig, då den kom ytterst olägligt. Nu har det ordnat upp sig här och jag lever som en kung.

Men i all ärlighet så har jag under det gångna året mått jävligt pissigt i flertalet perioder. Vilket har reflekterats i allt. Mitt humör har varit dåligt som fan, mitt minne har varit totalt odugligt och jag har varit trött mest hela tiden. Bloggandet har lidit som fan det med. Vilket suger så djävulskt mycket hästkuk, för det är ett av de bästa tidsfördriven jag vet. Att jag mått så pass dåligt beror nog på främst på psykopatgrannen från förra lägenheten, som jag inte önskar det minsta gott. Nu är han på väg ut och jag hoppas han bosätter sig i skogan, där han kan gå på dass helt ostört bäst fan vill. Sen så har jag väl insett, i efterhand, att det inte var så smart att ta så mycket extratimmar på jobbet och kombinera det med plugg. Ens värsta pina är en själv.

2012
Inte mycket är planerat för 2012 än, men än så länge så kan vi se fram emot en Barcelona-resa och Bruce Springsteen på Ullevi. Och låt oss inte glömma att nämna mayaindianernas påstådda världsundergång den 21 december 2012. Det blir episkt.

God fortsättning och allt det där. Jag har missunnat cyberspace på sistone, jag vet. Hängde förvisso en stund på Twitter här om dagen, samtidigt som rullen Grabben i graven bredvid gick på TV. Enastående dålig film för övrigt. Inbillar mig att det var så mina päron träffades. Minus kuttrasjuscenerna.

Mor: en hipp brutta från stan.
Far: en bondunge från yttre Närke.
Tillsammans: fyra jungfrufödslar.

Jag yrar. Hur var er jul? Min var jävligt lökig. Visst, det var kul att bada badtunna och allt det där, det säger jag inget om. Men annars hade jag jävligt trist. Tror mest det var för att jag var trött. Trött hela tiden. Hade förträngt (och vant mig av) det stora nöjet att bli väckt av pratande röster i 158 dedibel. Varenda morgon var likadan, jag vaknade av att andra i huset pratskrek åt varandra. Värt att notera är dessutom att jag inte behöver mycket sömn. Jag vaknar sällan senare än halv tio heller. Det är bara det där att bli väckt som jag inte gillar.

Nyår blir bättre. Köpte precis skumpa. Fina grejer.

Undrar hur det kommer sig att december månad alltid har flest räkningar? Är det spenderarkarman som kommer och biter en i röven? Antagligen. Ovan ser ni ett axplock av räkningarna som bara kommer ett par gånger om året. Ni vet, de som alltid kommer lagom till jul och midsommar.

Life's a whore.

Från den första dagen jag använde duschen i den här lyan, så har avloppen mer eller mindre krånglat. Då ville inte vattnet rinna ned ordentligt. Sen funkade allt fint fram tills igår, då skiten gjorde sig påmint igen. Den här gången var det toaletten som inte ville "rinna ned". Hann inte riktigt reflektera mer över saken, utan var tvungen att åka till jobbet.

Sen så i morse, då sket sig allt. Jag stod i duschen med slutna ögon (så som man gärna gör) och märker till slut att vattnet står mig högt över fötterna. Det var stillastående H2O så långt ögat förmådde att se. Så i ett vredesutbrott så sliter jag upp vattenbrunn och vattenlås, kör ned vaskrensare och gör så att... inget händer. Inget hände. Inget mer än att vattnet började få något mörkare nyans.

Hade precis förlikat mig med tanken att göra dassbestyren i diskbänken under hela storhelgen (i brist på rörmokare som jourjobbar under julen, tänkte jag), när jag en sista gång gjorde en Hulken-ansträngning och öste på med sugproppen.

En missfärgad gejser senare och badrumsavloppen funkar galant. Kudos till mig fan.

Eh, så att... ja, bloggen hade det högsta läsarantalet som registrerats på flera månader igår. Det var väl fultaktiken med "BRAND!"-rubriken plus bilden på det överantända huset som gjorde sitt. Inte min mening att köra en Aftonbladet på er. Värt att poängtera är ändå att det kunnat ha gått förjävligt illa. Damens bord såg inte mycket till världen ut längre.

Tänker ändå installera en sjuhelvetes många brandvarnare.

På tal om saker som gärna brinner, se på min gran. Den är äkta. Av slaget kungsgran. Jag är rätt så säker på att den skulle ha kostat 599 spänn, men jag spelade fiskmås och fick den för två hundralappar. Förlåt Bauhaus.

Så vad har hänt sedan sist då? Inte mycket. Lite julgranspåklädning, lussebak, julklappsbyte och ja... en liten lägenhetsbrand här i fastigheten.

Jag hade precis sagt tack och bock åt folket som varit på besök under kvällen, låst dörren och satt mig i soffan igen. Plötsligt hör jag ett frenetiskt pipande. Ett pipande som vägrar sluta. Och så fotsteg som dundrar fram. Jag bor redan i ett ganska lyhört hus, så det var inte vidare svårt att förstå att fotstegen kom rakt över mig.

Insert diarrémage.

Min främsta (och sämsta) egenskap är mitt katastroftänk. Folk som är försenade har dött i bilolyckor, går man genom en park på natten så kommer man bli knivskuren, bor man i lägenhet så ökar chansen att brinna inne markant och så vidare. Det handlar om någon tro på mental förberedelse. Så jag visste direkt, tack var min förmåga att direkt tänka på värsta tänkbara scenario, att det var en brand det rörde sig om.

Och correctomundo - fire indeed. Packade med mig datorn (hittade dock inte kameran) och började röra mig mot ytterdörren. Slöt upp med favoritgrannen från en trappa upp, då pipet plötsligt slutade. Tillsammans bestämde vi oss för att gå och knacka på, bara för att höra så allt stod rätt till. Dörren stod öppen till ett rökfyllt kök. Tanten över hade glömt ljusen på köksbordet. Hon hade också lite diarrémage efter händelsen, men sade till oss allt var okej trots allt.

En bra sak: har en trevlig och opsykopatisk granne över mig. Som inte gått och lagt sig trots att klockan rört sig mot elvasnåret.

Imorgon: installera minst sju brandvarnare.

Om jag behöver genomlida inslaget med Aire Bra en gång till (till följd av borttappad fjärrkontroll), så kommer jag snart vara ett stycke bysthållare rikare.

#lättmanipulerad
#hadeblivitenbranazist
#svagtpsyke

"Värmen som uppstår när man hittar skatter i en flyttstädning som omöjligt kan vara ens eget", där har vi en Facebook-grupp jag gärna skulle joina.

Jag använder nämligen inte tops. Eller gjorde åtminstone inte det så länge jag bodde i gamla lyan. Och en bodde ju där i drygt nio månader, så den var riktigt mör och mjuk.

Ni som följer mitt tryne på Facebook (smygreklam) har redan sett den här bilden. Det var morhor och moster som lämnade en present efter att de varit här och checkat in min nya lya. "Vi hann inte köpa någon inflyttningspresent, det blev så hastigt".

Och så fick de skitbråttom iväg när jag sade att jag skulle åka och jobba. "Men då går vi nu då, så ska du få byta om". Hade jag bara insett hur angelägna de var att få lämna stället före mig, så hade jag kunnat ana ett och annat. Alltid ska det gömmas gosedjurskatter och prakas på skit. Det är deras grej.

Men jag tänker inte ta bort dörrmattan. Det är ju inte min son som har en tomtekattmatta i trapphuset. Det är inte jag som ska skämmas. Jag tror kanske att jag till och med att jag gillar den.

I sann tradition så gick vi och såg ett luciatåg gårdagen till ära. Det var det trevligaste jag gjort på jävla länge. Det är ambitiösa estetelever nuförtiden, hörni. Jag blev så avslappnad att jag i stort sett somnade mot stenväggen. Vilket är ett bra betyg, hör och häpna. För fan vad jag har varit stressad länge nu, långt över en månads tid.

Flyttpacka, flytta, heltidsjobb, plugg, packa upp, flyttstäda och så vidare. Allt det i kombination med att dessutom leva ett hyfsat socialt liv. Ett par veckor till och jag hade börjat tappa kroppsbehåring under midjan. Vilket inte är att föredra så här i stundande vintertid.

Men nu är allt kirrat, har bara ett par veckor plugg att ta igen. Ingen som vill hyra en nystädad etta fram till nyår förresten? Psykopatgranne ingår i priset.

Nu är det inte många pinaler kvar i den här lyan. Och jävlar vad det hörs också. I natt vaknade jag av mina egna andetag som ekade mellan väggarna. Eller jag tror i alla fall att det var mina egna andetag. Har ju trots allt känt mig lite extra betraktad på sistone.

...

Flämt åsido. Tjejen från hyresbolaget var precis här och besiktade min lägenhet. Allt såg bra förutom en enda grejen. Spikhålen efter min "wall of awesome", det var lite oklart huruvida de skulle klassas som "normalt slitage" eller ej. Hur som haver så var det värt det. Så jävla värt det. Skiten ska upp i nya lägenheten också. I ny, större och bättre version. Håll till godo.